Påskveckan i Guatemala City har hittills känts som en julivecka i Stockholm, minus turisterna (som oftast skyr huvudstaden som pesten). Man märkte först efter ett tag att allt gick långsammare, att varannan bil saknades, att också varannan människa verkade saknas (om inte mer). Vid påsken kulminerar ”sommaren” i Guatemala, det varmare slutet på torrperioden här, och de som har möjlighet tar ut lite extra semester och åker iväg från stan. Tillsammans med några veckor i december och i början av januari så utgör påsken i stort det man brukar ta ut av semester här i landet: till skillnad från i Sverige löper arbetet på utan paus under juni-augusti, likaså det politiska livet naturligtvis. Och därför kan man inte säga att de långa svenska semestrar som jag och mina kollegor kommer att ta under dessa månader är särskilt väl anpassade till landets ”cykler”. Apropå ”alignment”/landanpassning av biståndet… Pero así es la vida (men så är livet).
Det finns dock en tydlig inhemsk kontrast till den sommarstiltje som i övrigt råder, och det är att det religiösa året kulminerar i ett mycket intensivt katolskt påskfirande, inte minst då i gamla kolonialhuvudstaden Antigua. Även om det blandats in en god dos kommers i dagens firanden (både inom och utom "templen"), så måste ändå hela påskveckans intensiva firande sägas vittna om en religiös glöd som inte funnits i breda lager på många år i Sverige eller Europa för den delen. Långa processioner med lilaklädda troende vandrar i timtal genom staden varje dag (men mest på skärtorsdag och långfredag), röken från de många svingade rökelsekaren ligger tät, och det behövs 20-30 personer för att längs processionsvägen bära fram vissa av de trälårar med skulpturer som avbildar olika scener av Jesu lidande på väg till korset. Till detta kommer mängder av religiösa och allmänna turister som trängs längs gatorna. Och det kanske mest speciella av allt är de ”mattor” med intrikata mönster gjorda av blommor och färgat sågspån som i timtal läggs ut på gatorna (vilka processionerna trampar rakt över och lastbilen från kommunen osentimentalt sopar upp minuten efter). Se på bifogade foton för att få en känsla (klicka på fotot om du vill se det i större format!). Om vi förstod det rätt så är det så att det är de som äger husen som ordnar ”mattorna”, och att det åtminstone historiskt fanns viss konkurrens mellan grannarna att ordna den häftigaste. Kreativt: ja; vackert: ofta; vansinnigt slöseri: också det på sitt sätt (men bättre än smällare och raketer i alla fall); suggestivt: inte riktigt ändå när var tredje processionsdeltagare går och pular med mobilen. Men kul att uppleva ändå!
Idag har vi firat Wandas 16-årsdag. Wanda är vår hemhjälps systerdotter och avgudas av Agnes, inte minst efter att Wanda var barnvakt hos oss några gånger under sitt "vinterlov". Nåväl, efter lunch åkte jag, Agnes och Isak och hämtade henne på skolan, och sedan kom Wandas mamma Odilia tillsammans med lilla Siri och Anders (en annan svensk ambassadfamilj som Odilia arbetar hos). Tillsammans avnjöt vi chokladtårta i trädgården och Agnes sjöng och dansade för oss. Trivsamt! Senare kom Martin och Åsa (Anders fru) hem från kneget på ambassaden och vi hade allesammans en festmåltid bestående av ugnsbakad oxfilé, småpotatis, guacamole, chirmol och lite rödtjut. Så hårt kan det vara en måndagkväll....
