Klipp

-Hrrm, hrrm.
Jag vaknar till ur mitt dagdrömmeri; frisören hummar för att det är meningen att jag ska visa att jag sett och "godkänt" det nya rakbladet som han ska använda för att trimma kanterna av polisonger och så (Sweeney Todd, anyone?). Bara en liten detalj som är speciell för frisörskråt i Guatemala. Kombinationen klippning plus skoputs är väl inte så vanlig i Sverige heller. Näshårstrimning ägnar man sig också åt utan att skämmas. Men annars är det väl vårdandet av diverse mäns mustacher som är roligast att spana lite på under sina 20 minuter i stolen, det duttas och fejas ur alla vinklar.

På väg till och från jobbet denna vecka har jag räknat mustacher. Mitt urval har väl gett att knappt hälften av män över sisådär 25 år har mustach. Det är rätt mycket.

President Colom är ett trendbrott. Han är den förste president i Guatemala sedan 1950-talet som inte har mustach. "El bigote presidencial" (presidentmustachen) är ett begrepp här. Eller var...?

Fredrik Reinfeldt skulle nog vara snyggare med mustach. Fegisen.

Förbannat att man har så skral ansiktsbehåring, det hade varit kul att hedra värdlandet med ett konstverk på överläppen. Eller åtminstone att ha fått något som ser ut som något putsat på salong med nytt vasst blad.

Frisör är typ det enda jobb som öppet homosexuella män kan ha i det här landet utan att bli utsatta för diskriminering. På jobbet, då alltså.

60 quetzales, 50 kronor, betalar jag för klippning på en halvtrendig salong i ett köpcenter mitt i zon 10 i Guatemala City. Minimilönen för arbetare i stan ligger på 45 Q. Per dag. Men få arbetar inom den formella sektorn där den appliceras. Guatemala - ojämlikhet är ditt namn.