A la française

En av mina stående beskrivningar, säkerligen lite uttjatad (och enbart innehållande ett korn av sanning), av vårt tillfälliga hemland åren 1998-1999 var att man i Frankrike inte avslutade nyhetsprogrammen med vädret utan med ”les grèves du jour”, dagens strejker. Och den utåtriktade kampviljan bland upplevt förorättade grupper i Frankrike verkar än idag vara i absolut världsklass. I Guatemala finns inga starka fackföreningar, men ändå gott om särintressen som visar kampvilja på ett eller annat sätt, inte minst i transportsektorn. Men när det i Frankrike oftare handlar om bortskämda statsanställda som inte vill se några som helst urholkningar av sina förmåner, så har de protesterande i Guatemala ganska ofta mer basala och rättmätiga krav; såsom rätten att jobba utan att löpa stor risk att dödas. Liksom i Frankrike springer huvudstadens offentliga transportörer, i Guatemala busschaufförerna, ofta ut i vilda strejker. Men i Guatemala mördades också 41 busschaufförer ”i tjänsten” under 2007, och bara under Colom-regerings första tre veckor mördades 14 till. Delvis handlar det om rånmord, men det finns också många exempel på att bakomliggande maktstrukturer använder mord på busschaufförer just för att destabilisera regeringen och ”visa sin makt” (se bl.a. denna Economist-artikel). För när busschaufförerna stannar, stannar staden.

Nu i veckan har dock en äkta ”intresse-strejk” inom transportsektorn brutit ut à la française här i Guatemala. Nya regler för när tunga transporter får köra in och ut ur Guatemala (med det tillsynesvis kloka förslaget att detta ej får göras i rusningstid) fick lastbilschaufförerna att gå ut i vild strejk, och några blockerade också viktiga transportleder i landet. Visst, med tanke på att dessa nu sannolikt kommer att få jobba mer nattetid i ett land med många överfall och rån av transporter samt obefintliga OB-tillägg kan man ju ha viss förståelse för deras ilska. Men men. Efter bara någon dag kom rykten i svang om att bensinen i huvudstaden var på väg att ta slut, och köerna ringlade snabbt läskigt långa vid stadens mackar (vi deltog tyvärr också – alla dagistransporter sker med bil…). Igår utfärdade presidenten ett särskilt dekret som tillät militär och polis att avlägsna just de lastbilar som blockerade motorvägarna, inte svårförståeligt när viktiga exportvaror såsom frukt och blommor började förgås i hettan vid vägkanten i lite väl stora mängder. Idag verkar det också som en del mackar i stan faktiskt fått ny bensin, kanske hjälpta av slutet på blockaderna, men det återstår väl att se om detta är en tillfällighet eller början på en normalisering. Det är inte alltid så lätt att få rätt på tillförlitlig information här, därav de kraftiga effekterna av rykten.

Apropå bensin kostar nu en gallon (3,8 liter) vanlig bensin 34 quetzales (drygt 27 kr), vilket är en uppgång från 24 quetzales när vi kom i september 2007 (+42 %). Fortfarande billigt med relativa mått, men en rätt saftig uppgång. Inte förvånande att oppositionen här dammat av populistklassikern "sänkt bensinskatt"...