En rancho i Guatemala

När Fredrik Leonardi, även känd som Don Federico, försöker övertyga fröken Hildur Larsson om att flytta med honom till Guatemala lockar han bland annat med storleken på sin ”rancho”. Där ska det finnas miljoner kaffebönor, allt enligt Evert Taubes käcka men i dagsläget inte fullt ut politiskt korrekta visa ”Invitation till Guatemala”.

Kaffet har länge varit en av Guatemalas huvudsakliga exportprodukter, även om det på senare år fallit tillbaka något i betydelse, bland annat på grund av lägre världsmarknadspriser. 2005 drog sektorn in knappt en halv miljard dollar, vilket motsvarar 8-9 % av landets totala export (men mycket blygsamt jämfört med exempelvis Volvokoncernens försäljning som under ett enstaka kvartal är 14 gånger högre). Idag är turismen och pengaöverföringar från guatemalaner som jobbar i andra länder (läs USA) mycket viktigare som (legala) källor till att landet har utländsk valuta till finansiera import. Men mer om detta vid något annat tillfälle, nu handlar det ju om kaffet. Betyder förekomsten av odling kors och tvärs i landet att kaffet här är bra? Frågar man guatemalanerna själva har de ingen aning. Det visar sig nämligen att medan man i Europa dricker kaffe och medan man i USA dricker utspätt kaffe, så dricker guatemalanerna i gemen varmt vatten utspätt med kaffe. Suck.

Som tur nog har globaliseringen bland annat fört med sig att det finns en och annan skolad barista också här i Antigua. Bland annat på hörnan utanför vårt pensionat har två spanjorer öppnat Fernando’s Kaffee med espresso och latte för en dryg tia. Och de smakar underbart.

Som lustig notis kan det också nämnas att såväl herr som unge herr Holmberg tituleras ”dockpojken” – muñeco - av kvinnan som drar i spakarna där.

Agnes i Antigua!

Agnes i Antigua, med Arco de Catalina och vulkanen Agua i bakgrunden. Kram!

Ronald har sällskap

Strax bredvid den alltid älskvärt leende Ronald McDonald, sittande på en bänk i entrén till restaurangkedjans hak i Antigua (för övrigt mycket väl och smakfullt integrerad i den övriga bebyggelsen) står en strikt klädd vakt med allvarlig min och med ett kortpipigt pumpgevär lyft invid bröstet. Bizarro. Efter en stund går han en rond (typ) och försvinner ur sikte från borden och kassorna, och en illusion av global McD-normalitet återinfinner sig.

Och så det viktigaste…

Barnnyheter: Isak, delvis till tack för heltäckningsmattan i lobbyn till vårt pensionat där vi bor under språkstudierna i Antigua, har denna vecka utvecklat sitt krypande helt formidabelt. Därtill har alla guatemalaners idoga vinkande till honom gett resultat; nu vinkar han friskt tillbaka (om än inte på kommando). ¡Que lindo! (typ ”vilken sötnos”) eller ¡Que gordito! (”vilken liten tjockis”) är några omdömen han fått utstå rätt många gånger. Och han gör det fortsatt nästan hela tiden med sina oerhört charmiga och stora leenden. De går hem! Agnes svajar mellan att vara ”stora tjejen” som duktigt håller sig på trottoarerna, håller pappa i handen när vi går över gatan, sitter stilla på sin stol och äter själv; och att vara en trotsig och superirriterande jättebebis. Typisk treåring, antar vi. Och så blir hon uppäten av den elaka lokala myggvarianten, zancudos. Hennes ben är ingen fager syn med rödsvällda miniexplosioner här och där. Kanske ett pris att betala för att en tjej som bara och enbart vill ha klänning och kjol…

Att lära känna ett land

Det finns många fördelar med att ha intensivutbildning i språk med en privatlärare. Man både har tid och får lov att prata mycket om allt mellan himmel och jord. Och det är mycket fascinerande att lyssna till hur deras vardagssituation ser ut, vad som gläder och oroar, hur de ser på sitt samhälle och på politiken (och på Carlos Peña förstås - som nu är vidare till den stora slutfinalen!!! ), höra historier ur deras och deras vänner och familjs liv som präglas av Guatemalas våldsamma vardag och närhistoria. Till exempel om den äldste brodern som under inbördeskriget kidnappades av okända (vilket nästan alltid innebar militären), 22 år gammal, för att därefter aldrig höras ifrån. Och om den relaterade oron över att en av två presidentkandidater var chef för militärens underrättelsetjänst under kriget. Om den gamla skolkamraten som plötsligt dykt upp efter 15 år i USA där han jobbat illegalt och nu fångats in av ”Immigration”, utvisats tillsammans med sin fru utan att ens få säga adjö till sina barn (födda i USA och därmed amerikanska medborgare). Eller om hur ägaren till den stora affären i stan just blivit kidnappad och utsatt för utpressning. Om barndomens tokiga spontanutflykter med halva släkten farandes land och rike runt på flaket till pappans lastbil. Om oron för dottern som just ska börja pendla till huvudstaden och läsa på universitetet. Och så vidare.

Det finns många sätt att lära känna ett land. Detta är ett av de mest intressanta sätten.

Missade vi valen?

Det har vi naturligtvis inte. I sondags var det borgmastar-, kongress- och presidentval i Guatemala. Och eftervalsdebatten ar i full gang; denna ar samtidigt debatten infor andra omgangen i presidentvalet i borjan av november (da jag hoppas kunna vara ute som valobservator). Kort men karnfull artikel pa DN fanns om valutgangen for intresserade http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=690831 . Vi kommer sakert att aterkomma med tankar om valen och den guatemalanska demokratin senare i detta forum. Racker nu att konstatera att det ar ett helt personbaserat system dar ideologi knappt existerar och partier betyder intet, och dar organiserad brottslighet med rotter i knarkhandeln beraknas "aga" ett storre antal ledamoter i kongressen; bra att veta nar man laser i svensk press som ar valdigt fixerad vid partier och var de sager sig ligga politiskt. Och personerna som det handlar om ar forstas av manligt kon. Men det blev lite framsteg pa denna front i valen; fran 14 i gamla till 16 kvinnor i nya kongressen (av 158 om jag minns ratt i all hast).

Snart ett hushållsnamn också i Sverige?

Vi har hamnat mitt i en mindre hysteri här i Guatemala. Är man i närheten av någon typ av media här så kommer man snabbt i kontakt med namnet Carlos Peña, vare sig man vill eller ej. Denne smålufsige guatemalan har nämligen gått till slutfinalen i Latin American Idol 2007, och det är något stort; mycket stort. Hög såsom låg talar om honom och om det positiva i att en riktig ”chapin” (guatemalanernas smeknamn på sig själva) lyckas i den stenhårda latinamerikanska musikkonkurrensen, därtill något att enas kring i ett land som annars mest karaktäriseras av avsaknad av gemensamma projekt. Landet lär stanna när finalen avgörs. I lördags var det nationaldagsfirande här, och som av en händelse stannade Peña till i huvudstaden (inspelningen sker i Argentina om jag förstått saker och ting rätt), fick träffa presidenten och åka på näranog Eriksgata. Han har väl inte riktigt det utseende som bidragit till att göra latino lovers som nedan nämnde Ricky, Enrique Iglesias eller Juanes till näranog hushållsnamn i Svedala. Men vem vet, kanske blir det global lansering även för denne kille vad det lider. Är han bra då? Bedöm själva: http://www.youtube.com/watch?v=bWW6nUu80zM

Ricky Martin kan inte ha fel…

Gamle Ricky Martin var där redan 1992, då långhårig och fager. Bill Clinton, såsom POTUS, var där 1998. Och man har fått rekommendationer i Condé Nast Traveller. Och familjen Holmberg var där ett par gånger förra året. Jag talar om en mycket trevlig restaurang i Antigua som heter Fonda de la Calle Real (en av tre med samma namn...). Nu gick vi dit igen, på vår första kväll i Antigua. Stället ligger för nära vårt lilla hotell för att det inte skulle bli så. Bäst att ladda upp inför studieveckorna! Underbart grillat serveras på denna restaurang samt superfräscha tillbehör med tydlig centralamerikansk touch. Därtill vacker inramning; en grönskande innergård med vacker stenläggning till vilken olika smårum öppnar upp sig, lite byzantinskt sådär. 80 spänn för en härlig huvudrätt; oöverstigligt för medelguatemalanen men en ynnest för relativa rikingar. Enda lilla plumpen var att de sedan sist lagt sig till med panflöjtsmuzak i bakgrunden; kanske ingen jättehöjdare. Även solen har sina fläckar.

Estaciones

Kort väderrapport från Guatemala City: vi befinner oss i slutfasen av "vintern", vilket här betyder att det regnar (ibland väldigt mycket, ibland bara ganska mycket) på eftermiddagarna. Temperaturmässigt är det ca 25-28 grader med ganska små variationer. Från och med november börjar "sommaren", som är den torra perioden med mest blå himmel. I början av sommaren blir det lite svalare, temperaturen kan till och med krypa ner under 20-strecket på nätterna. Framemot mars-april blir det å andra sidan varmare, drygt 30 på dagarna, men fortsatt torrt. Och sedan kommer vintern med regn igen. Så är livet på 1500 meters höjd över havet i en centralamerikansk republik.

I & A - senaste nytt

Isak fick sin första tand på sin niomånadersdag, dvs den 5 september. Den andra kom fram i måndags, dvs. på Agnes 3-årsdag. Och han fortsätter att dregla som en blodhund. Det är med andra ord inte svårt att följa den väg har tagit i lägenheten (eftersom han snabbt tar till sig nya konster vad gäller förflyttning – han började försiktigt krypa igår!).

Storasyster Agnes, som till sina föräldrars stumma beundran bland annat konverserade med två äldre spanska damer ett par timmar på flygresan, fortsätter att visa allvarlig brist på blygsel. Igår intog hon ambassaden och hade efter en kort rundtur där vi hälsade på alla sådan koll att hon själv drog runt, bytte våningsplan och pratade med än den ene, än den andre, eller tvingade dem att hjälpa henne med en teckning hon börjat på. Detta när hon inte (under viss uppsikt, OBS) tog av sig kläderna och plaskade i ambassadens ganska fräscha pool (som dock annars verkar användas väldigt sparsamt på arbetstid…). Att kunna varandras språk är naturligtvis inte alls nödvändigt för lyckad kommunikation, det inser man. Jag själv är dock inte säker på att min charm har samma effekt som min dotters, och ämnar därmed kämpa hårt kommande två veckor på språkkurs i Antigua för att säkerställa viss basnivå på kommunikationen.

Nytt rekord

Att vara småbarnsförälder är att ständigt delta i logistik-VM så fort man ska förflytta sig. Och även i detta VM kan rekord slås. På Arlanda vägde vi in 176 kg bagage, fördelat på 5 resväskor, 2 stora ryggor, 1 bilbarnstol och 1 vagn. Därtill hade vi på samma flyg med s.k. obeledsagat bagage om 60 kg, som vi skickat via fraktfirma någon dag tidigare. Och sedan fyra rejäla handbagage (undisclosed weight). Någon som har kommit i närheten?

Gammaldags post välkommen...

Hej på er,

Vi kämpar nu med det sista av packningen. Man har alldeles för mycket grejor! De sista dagarna som återstår innan det är dags att åka lär bli kaotiska med allt undanstuvande och nerpackande. Väl på plats i Guatemala kommer vi att inleda med att fixa en del administrativa angelägenheter, försöka köpa en bil och framför allt kommer vi att leta efter en bostad. Efter fyra dagar i huvudstaden bär det av till den före detta huvudstaden Antigua för intensiva spanskastudier i två veckor. Sedan hoppas vi kunna flytta in i vårt nya boende.
Hur som helst kommer vi alltid att uppskatta snigelpost, och denna kan från och med om någon vecka skickas via UD i Stockholm; skriv till:

Pia & Martin Holmberg
UD/ BA Guatemala
103 35 STOCKHOLM

Regler som gäller för dylika försändningar är att det max får vara A4-stort och maximalt väga 100 gram. Typ CD, DVD, memory stick eller så går bra, men inget ätbart/smältbart eller annat olämpligt naturligtvis.

Tack!

Ett stort tack från oss alla, inte minst från Agnes, till alla de som kom och sade hej och fikade lite i söndags i Nacka. Och tack för fina presenter. Vi tyckte att det hela var jättetrevligt, och hoppas att ni också hade kul i all röran.

Kramar från familjen

Welcome / Välkomna / Bienvenidos!

In a couple of days, the entire family: Pia, Agnes, Isak and myself, will head for ever-green Guatemala. The main purpose of this blog will be to cover this multi-year relocation, personally and perhaps at times also professionally, providing some snapshots of what happens to the kids, what our everyday lives look like, what Guatemalans do all day, provide thoughts on aid industry patterns and so on and so forth... And there just might pop up some photos as well!

So welcome, readers. Of course, we will value your comments, in whatever language they may be, and hope that you will find something rather new and worthy of reading when you enter this blog. Hasta la próxima!