En ojämlik jul i Guatemala

Mitt inlägg just nedan om julkonsumtionshetsen i Guatemala kan inte läsas som annat än en ögonblicksbild från en del av ett land som knappast är representativ för hela landet. Så för att balansera detta ska jag ge en lite alternativ bild, främst i statistisk form, av hur läget kring ojämlikhet och fattigdom ligger och som också bidrar till att förklara varför Sverige ger ett par hundra miljoner kronor i bistånd till detta land i år, ett land som i genomsnitt inte ens är ett s.k. låginkomstland enligt Världsbankens definition.

Guatemala är ett av Latinamerikas mest ojämlika samhällen, såväl vad gäller inkomst och egendom som i termer av etnisk marginalisering gentemot landets stora ursprungsbefolkning. Det ligger också i den mest ojämlika regionen i världen, Latinamerika. Ett populärt mått som ekonomer använder för att mäta och jämföra ojämlikhet i inkomst är den s.k. Gini-koefficienten. Denna är noll om alla i ett land har exakt lika mycket inkomst, och är ett om en person får all inkomst. Eftersom dataunderlaget emellanåt lämnar mycket i övrigt att önska blir också olika forskares uppskattningar av Gini-koefficienten olika, men mönstren är ändå ganska entydiga. För Guatemala bedöms Gini vara 0,55-0,6, att jämföra med Sveriges ca 0,25. OECD-ländernas (världens mest industrialiserade länder) genomsnitt är ca 0,33. Enligt FN:s beräkningar är Guatemala ett av de 10 mest ojämlika samhällena för vilka man har statistik från 2000-talet. Enligt annan statistik (CIA!) är man till och med nummer 2 i världen (efter Bolivia, ett annat svenskt biståndsland) enligt detta mått. Så vad innebär detta mer konkret?

Jo, exempelvis att rikaste tiondelen av Guatemalas befolkning stod för nästan 50 procent av samtliga inkomster i landet, medan den samlade inkomsten för den fattigaste tiondelen uppgick till mindre än 1 procent. Att 15 procent av landets innevånare, nästan två miljoner människor, lever på mindre än motsvarande en dollar om dagen, alltså i extrem fattigdom, samtidigt som landet är inofficiellt världsledande i andelen privatflygplan, privathelikoptrar och Porsche Cayenne. Att det i Guatemala City poppat upp en rad bantningsinstitut för barn de senaste åren, samtidigt som statistik för undernäring på landsbygden visar på en av de värsta situationerna globalt.

Varför? Mer erfarna Guatemala-kollegor skrev i ett dokument för vår nya biståndsstrategi här i landet att huvudförklaringen främst torde ligga i den hierarkiska samhällsordning som var grunden för det kolonialspanska samhället. I Guatemala fanns inte bara bördiga och stora marker som kolonialeliten lade beslag på, utan också en omfattande ursprungsbefolkning, genom vars arbetskraft kolonisatörerna kunde skapa stora rikedomar och lokala imperier. Staden Antigua i Guatemala var under lång tid säte för den spanske kungens utsända ombud för att styra vad som idag utgör Centralamerika. Guatemala utgjorde således centrum i den strikt hierarkiska koloniala maktutövningen i regionen, ett arv som lever kvar. Nämnas måste också den etniska aspekten, som fortsatt är extremt tydlig. Guatemalas ursprungsfolk, de allra flesta någon ”typ” av Maya-indianer, utgör över 40% av landets invånare, och lever genomgående under avsevärt sämre villkor än resten av befolkningen. Exklusionen (utanförskapet) och diskrimineringen som grundlades i och med kolonisationen fortsätter helt enkelt att prägla statens karaktär, myndigheternas beslutsfattande och vardagslivet i Guatemala. Rasism, till och med ”de facto apartheid”, är ord som ofta nämns i debatten om Guatemalas ojämlika strukturer.

Ja, och vad kan man då vänta sig i ett land med väldigt hög ojämlikhet. Den spanske forskaren Rafael Dominguez skriver i en bra artikel i dagens El País bland annat om vad detta innebär för den ekonomiska utvecklingen. Han skriver att ojämlikheten genererar ett politiskt och socialt instabilt klimat som bidrar till makroekonomisk volatilitet och minskar sparande och investeringar. Stor ojämlikhet i inkomst och möjligheter bidrar till att blockera social rörlighet, vilket i sin tur bidrar till ökad brottslighet, eroderar den sociala samhörigheten och skadar centrala institutioners legitimitet. En ogynnsam social spiral är alltså i gång. Att Latinamerika, och inte minst Guatemala, har både mycket svagt förtroende för politiska och offentliga institutioner samt hög mord- och brottslighetsfrekvens är således ingen slump. I Guatemala mördades knappt 6000 personer 2006, på en befolkning på 13 miljoner. Enligt BRÅ var antalet anmälda mord i Sverige 240 stycken 2006, eller 2,7 per 100.000 invånare (att jämföra med Guatemalas 46 st.).

Må julens allmängiltiga illusion av samhörighet således dröja sig kvar och påverka landets utveckling framöver. Det lär behövas för att framtida jular ska bli mindre ojämlika än årets. Och förhoppningsvis kan svenskt utvecklingssamarbete också fortsätta bidra en smula.