Vår egen kofösarmonsterpojke

Stilla undrade vi hur länge det skulle dröja innan Isak verkligen ville gå och inte bara gjorde det när han blev hållen i handen eller vid ytterst korta sträckor mellan ett par stolar eller ett par händer. Men sedan han blev 14 månader har han slutligen övergått främst till detta transportsätt, och det är en grymt nöjd liten kille som ny kryssar fram och tillbaka i lägenheten och utomhus på ett klart stabilt sätt. Han väntade helt enkelt tills han verkligen kunde. Stabilt alltså. Och utöver Isaks vanligtvis breda smajl så gläder han nu också omgivningen med sin alldeles egen gångstil, som jag skulle vilja likna vid en kombination av John Wayne efter några dygn på hästryggen och Frankensteins monster.