Stöd på många fronter

Hittade den här skylten i Key West. Presidentval nästa tisdag i staterna.

Myggan och den väldigt dåliga föräldern

Imorgon snortidigt går flyget för mor och barn till Florida. Sonens högra stortå är illröd och supersvullen, och typ husdoktorn tillkallas trots att pågen är hur glad som helst. Bruten? Nej. Stukad? Nej. Inflammation säger doktorn och skriver ut dämpande. Jaha. Lucila (vår hemhjälp) tycker att det ser ut som ett elakt myggbett. Pappa har haft jätteångest, på vägen från jobbet hem började han tro att han kanske höll lite väl hårt i sonens tår när naglarna skulle klippas igår (inte populärt, görs i sömnen men även då rycker lillkillen till rätt friskt). Jaha. Isak vinkar hej då till doktorn och springer in till soffan, obekymrad om sin stora, röda tå. Nu ska han ju lära sig säga "mormor" och "morfar" på stränderna i the Keys. Och lära dem sitt absoluta favvo-ord för tillfället: "mío" (min/mitt).

Stora och små underverk

Ivrig lokalpatriotisk kampanj förs för att Atitlánsjön ska bli utsett till ett av världens sju naturunderverk i någon global omröstning som pågår (antagligen främst från något telefonbolag som gör kosing på röstningen, men strunt i cynismen). Whatever. Det är i vilket fall aldrig en dussin-naturupplevelse när man än tar sig upp till "sjön". Även om det innebär att man måste ta sig ur sin bubbla hemma i stan och förhålla sig till den fattigdom som i flera av byarna kring sjön fortsatt är lika djup som vyerna är vackra. Vi gjorde av med mycket pengar på hemslöjd nu i helgen.

Tech-nörd?

Syftet med att flytta alla DVD-skivorna upp till näst översta hyllan i bokhyllan i TV-rummet var naturligtvis att undvika att en viss 22-månaders busunge skulle fortsätta leka "rakt över disk" på golvet med dem. Inte att han skulle dra fram skrivbordsstolen till hyllan, klättra upp och plocka ner Bamse, sätta igång TV:n och DVD:n, lägga i skivan och köra igång liret själv. (Hade farmor klarat det?) Tur att DVD:n just blivit lagad efter att samme unge man testat knapparna lite väl intensivt i förra veckan.

Vyer i Guatemala

Markuskyrkan och Fontana di Trevi härligt sammanpressade. Allt kan hända inte bara i Las Vegas utan bisarrt nog också på vischan i sydöstra Guatemala där vi var förra helgen. Inte så typisk utsikt för Centralamerika, dock. Vi kompenserar med att köra wunderschöna Atitlánsjön med sina tre vulkaner under kommande långhelg - på måndag är det "Revolutionsdagen".

En vanlig dag på börsen

Teckning ur The Economist 1987.

Litteratur vs. ekonomi

Ja, det är väl lite typiskt. Varje år när nobelpriset i litteratur delas ut står man där som ett annat fån och frågar sig vem var nu detta. Peppar peppar så har det faktiskt hänt ett par gånger att jag läst en (eller en halv) bok av en nykorad pristagare, men i år var det som vanligt, trots mina 40 universitetspoäng i franska. Men så kom då priset i ekonomi till herr Nobels minne, vilket i år gick till den amerikanske ekonomen Paul Krugman ('for his analysis of trade patterns and location of economic activity", se här för not i Economist, här för en lite längre analys av vad PK gjort och inte etc). Now we're talking. Krugman är väl det närmaste en idol jag haft inom något professionellt område, och jag har nog läst flertalet av hans olika mer tillgängliga ekonomiska verk (men nog bara ett par mer tekniska verk). Kanske typiskt, som sagt, med tanke på att det nu står "Economista" på mitt visitkort. Nåväl, jag är inte rätt person att bedöma hur välförtjänt han är av priset ur forskningssynpunkt, men Krugman har i alla fall en sällsynt förmåga att också lättillgängligt förklara och diskutera ekonomiska och ekonomisk-politiska skeenden. Ja, det är nästan att jag är beredd att säga att jag antagligen lärt mig nästan lika mycket om internationell ekonomi genom att läsa hans böcker som jag lärde mig under deriveringshetsande universitetskurser i ämnet i Lund (måhända en efterkonstruktion, men 'so be it'). Så därför är det kul att hans namn lyfts fram, även om hans senaste bok, 'Confessions of a Liberal', var rätt trist. Oanat långrandig om hur elaka och giriga republikanerna, främst under Bush den yngres styre, varit. Den handlade också mindre om ekonomi, och mer om allmän politisk "analys". Nåja, nu var det ju inte litteraturpriset det handlade om heller. En hedersplats för Krugmans blogg blir det här till höger i alla fall. Varning för att den är rätt teknisk, men den innehåller mycket att tugga på om finanskrisen (som inte gått över trots stora plussiffror på Sthlms-börsen i tre dagar, kan man tänka... eller som Krugman skriver: it’s way too soon to start counting chickens!)

På tal om Bush förresten, så är det ju lite ironiskt att han får avsluta sin presidenttid med att i praktiken förstatliga betydande delar av de finansiella marknaderna, de inre kugghjulen i kapitalismen.

Finanskris, verklighetsflykt och tre irrationella små grisar

Ödesmättat och aningen ångestfyllt. Det är väl inte bara i Guatemala City som den globala finanskrisen har framkallat dessa känslor. Det är i alla fall mitt sinnestillstånd så här på söndagskvällen inför en vecka som mycket väl kan komma att påverka om det bara blir en tuff recession eller något värre, det som ligger framför världsekonomin. Vi har i alla fall verkligen ägnat oss åt verklighetsflykt under helgen (även om vi för länge sedan slutat kolla hur det går för PPM-fonderna). Vi besökte tillsammans med en annan familj ett av de mer udda ställena i Guatemala; en toppmodern nöjes- och vattenpark i Retalhuleu, knappt 20 mil från huvudstaden. Vill man ha optimistens glasögon på sig är det ju roligt att se att man här i detta land kan skapa denna typ av väldigt påkostade anläggningar (bl.a. kopian av Fontana Di Trevi kändes bara helt "out there"). Men naturligtvis, givet att mer än hälften av befolkningen i Guatemala lever på mindre än 16 kronor om dagen får man en lite bitter känsla när man ser dessa påkostade och häftiga installationer och åkdon. Att det var ganska lite folk där var nog inte en effekt av finanskrisen, dock, utan snarare att vi fortfarande är inne i regnperioden. Barnen hade det hur kul som helst. Bilder kommer senare.

Nu lär väl finanskrisen inte gå obemärkt förbi Centralamerika, knappast, även om epi-centrum fortsatt känns långt borta. Men det är i ett väldigt olyckligt läge som det väntade konjunkturdyket kommer. Redan nu är ekonomin här pressad, signalerna om en inbromsning av ekonomin duggar tätt efter 3 år av jättebra siffror. Och tyvärr kan man skylla en hel del på landet "policymakers". Istället för att bygga på tegelväggarna inför vargens ankomst har de tre små grisarna bytt ut en del tegelstenar mot halm och trä. Det vill säga, den ekonomiska politiken är historiskt restriktiv/bromsande i kraftigt vikande konjunktur. Centralbanken har höjt räntan flera gånger i år, med hänsyn till den stigande inflationen, vilket i alla fall i efterhand visat sig vara mindre klokt eftersom en betydande del av prisstegringen berott på spekulationsbubblan på oljemarknaden, vilken nu pyser ut i väldig fart (antagligen är inte Ingves så där nöjd med sig själv heller för sista höjningen i Sverige). Därtill har UNE-regeringen, som tillträdde i januari, visat sig vara den minst kompetenta regeringen på länge när det gäller att göra av med pengar. Det har helt enkelt på för kort tid kommit in för många människor i landets styre som inte vet hur offentlig administration fungerar, och trots ett land där behoven är skriande och trots att regeringen säger sig ha höga ambitioner på sociala områden så "tricklar" ytterst lite resurser fram (förutom lönerna inom staten förstås, de betalas ut enligt plan). Denna utveckling är sorglig på flera sätt, dels för att de små medel som staten faktiskt har inte kommer ut till de som behöver dem, dels för att denna regeringens goda ambitioner om att höja satsningar på vård och skola framgent undermineras på grund av deras egen oförmåga. När (eller om?) de väl får ordning på torpet kan det vara för sent för att kunna få stöd för mer ambitiös socialpolitik. Om nu inte vargen så att säga redan har blåst bort stora delar av torpet, om ni orkar följa min dåliga barnboksliknelse.

Eftersom det bara finns en pytteliten inhemskt orienterad aktiebörs här och att banksystemet (åtminstone vad jag vet) är relativt sett mindre sammanlänkat med det internationella/amerikanska finanssystemet, så har den globala finansiella jordbävningen inte känts av här så mycket ännu. Men efterdyningarna lär komma, utan pardon. Landet har en ganska stor valutareserv, men har också ett stort bytesbalansunderskott (dvs. att man importerar för mycket mer än vad man exporterar) som primärt finansieras av dels de pengar som guatemalaner som jobbar i USA (10 % av befolkningen bor där, många illegalt) skickar hem, dels andra finansiella flöden (investeringar etc.) Både dessa lär komma att krympa framgent, och det kommer att innebära att Guatemala som land måste dra åt svångremmen (när en sannolikt försvagad växelkurs tvingar ner importen och köpkraft/konsumtion). I ett land där spänningen mellan de som har och inte har redan stigit under året på grund av kraftigt höjda priser på matvaror, kan detta på sikt bli en mycket mycket krävande utmaning för Guatemala, socialt och ekonomiskt.

Jo, ni har kommit rätt

Bloggnytt: Bara en liten minirenovering av format och utseende så här när bloggen är över 1 år gammal - sannolikt över medellängd för dylika. Får se om Pia låter den vara eller följer sina konservativa instikter och ändrar tillbaka till det gröna som rått hittills.

Svara gärna i enkäten här till höger - det vore roligt att veta vilka våra läsare är (men det är också kul att bara göra lite nya grejer...)

Om det är någon som är sugen på att få mejl-meddelande när vi lagt ut nya poster - hör av er så lägger vi upp er på en lista! Och om någon är intresserad finns naturligtvis möjligheten att följa bloggen via RSS-flöden, exempelvis direkt till ert skrivbord om ni har Windows Vista. Länk finns allra längst ner på sidan. Och slutligen så tar vi naturligtvis tacksamt emot synpunkter på sådant ni tycker vore kul att läsa (mer) om.

Det heter brunbjörn, eller...

Ytterligare en scen ur ett äktenskap, förlåt, en barndom: Storasyster sitter försjunken i ett barnprogram på TV. Lillebror har dock tröttnat och efter en sväng ut i köket kommer han tillbaka in i TV-rummet och trycker resolut och provokativt på stora knappen på TV:n. Illtjut, som vanligt, från storasyster. Och så:
- Din... din... din NEGERBJÖRN!

OK, med tanke på att detta inte är den typ av språk vi använder hemma så fick vi luska lite innan vi kom fram till att det måste vara "Pippi Långstrump i Söderhavet", vilken Agnes lyssnar på i bilen för tillfället, som tjänat som inspirationskälla för detta nydanande invektiv.

Kanelbullens dag

Idag är det kanelbullens dag, ifall att någon nu skulle ha missat det. -Isak har det inte! Han har nog redan ätit vad hans lilla mage tål för resten av året. De flesta sådana "högtidsdagar" blir man bättre på att hålla koll på när man bor så här lite långt borta. Följaktligen var det ett ordentligt bullbak hemma hos oss här i veckan, och på ambassadens fredagsfika dök jag upp med kanelbullar. Alla verkade uppskatta bullarna, men guatisarna tyckte nog att vi var lite skruvade när vi förklarade att detta lilla bakverk har fått sin egen dag i Sverige. Min spansklärare undrade om inte chokladtårtorna oxå har sin egen dag? Jag tror det inte, men det skulle nog glädja en och annan konditor om även detta infördes.

Regn och konsekvenser

Kombinationen mycket regn på en gång och en sådan topologi som Guatemala har är naturligtvis inget bra grundrecept. Därtill har misskötsel av marken, avskogning och infrastrukturprojekt på geografiskt "olyckliga" platser gjort sitt till. Slutresultat: under regnperioden är jordskred något man får vänja sig vid och förhålla sig till om man vill ta sig någonstans i landet. Det är till och med så att man har tre olika ord för att beskriva olika typer av jordskred (fråga mig inte skillnaden): "derrumbe", "deslave" och "deslizamiento". Vår hemhjälp har de senaste veckorna vid flera tillfällen haft svårt att över huvud taget komma hem, och på helgerna har vi undvikit att köra ut från stan. Lite större jordskalv nu, eller kanske en orkan som drar in här, och det skulle kunna bli riktigt riktigt illa. Nedan ett foto ur dagens tidning på hur det allt som oftast ser ut under de senaste veckorna på vägarna runt Guatemala City, vilket naturligtvis leder till ett än större trafikkaos än vanligt överallt också i stan (fråga Pia som kör varje dag...). I många fall drabbas människor till liv och lem, varje vecka är det några hus som försvinner ner i en ravin eller begravs i lera med dödsfall som följd. Ett slags pågående tragedi, om än inte lika hemsk som den konstanta våldsvåg som fortsätter att svepa fram över landet.

Som ni ser i diagrammet nedan är regnet här koncentrerat till relativt sett få månader på året. För jämförelses skull har jag klippt in motsvarande diagram för Stockholm (höger). Om ni tittar lite mer noggrannt kan ni se att i till exempelvis september har Guatemala City genomsnittligen nästan 4 gånger så många regnmillimeter som Sveriges huvudstad. För er som varit här och rest runt och kollat är det inte svårt att förstå varför det ofta går åt skogen.

Internationell marknad

För några veckor sedan hade de internationell marknad på Agnes och Isaks dagis. Barnen skulle vara traditionellt klädda och ha med sig någon typisk mat från sitt land. A & I bjöd förstås på köttbullar och lingonsylt. Nåja, Agnes stod duktigt vid sin del av marknadsbordet, medan Isak, på annat håll, frossade i några bakverk han hade fattat tycke för.
Han hade bara varit på dagis en kort tid när marknaden ägde rum, så jag förväntade mig att han skulle klänga på mig när jag dök upp, men icke. Dessa sötsaker kan man inte mäta sig med hur ljuv mamma man än försöker vara!

Men på tal om att klänga så har han nu blivit ordentligt självständig och tar sin ryggsäck vid dagisporten och sätter fart mot klassrummet utan att ens så mycket som att se sig om efter mamma. Det ni!

Fredagkväll

Flygande jakob, kokt ris (bra för risiga magar....), och sedan färska jordgubbar och vaniljglass framför filmen "Shrek II". Ja, så skönt det kan vara att bara vara, och att bara vara vi fyra en alldeles vanlig fredagkväll. Inget man kommer att minnas om något år precis, men just ikväll var det riktigt mysigt.