Litteratur vs. ekonomi

Ja, det är väl lite typiskt. Varje år när nobelpriset i litteratur delas ut står man där som ett annat fån och frågar sig vem var nu detta. Peppar peppar så har det faktiskt hänt ett par gånger att jag läst en (eller en halv) bok av en nykorad pristagare, men i år var det som vanligt, trots mina 40 universitetspoäng i franska. Men så kom då priset i ekonomi till herr Nobels minne, vilket i år gick till den amerikanske ekonomen Paul Krugman ('for his analysis of trade patterns and location of economic activity", se här för not i Economist, här för en lite längre analys av vad PK gjort och inte etc). Now we're talking. Krugman är väl det närmaste en idol jag haft inom något professionellt område, och jag har nog läst flertalet av hans olika mer tillgängliga ekonomiska verk (men nog bara ett par mer tekniska verk). Kanske typiskt, som sagt, med tanke på att det nu står "Economista" på mitt visitkort. Nåväl, jag är inte rätt person att bedöma hur välförtjänt han är av priset ur forskningssynpunkt, men Krugman har i alla fall en sällsynt förmåga att också lättillgängligt förklara och diskutera ekonomiska och ekonomisk-politiska skeenden. Ja, det är nästan att jag är beredd att säga att jag antagligen lärt mig nästan lika mycket om internationell ekonomi genom att läsa hans böcker som jag lärde mig under deriveringshetsande universitetskurser i ämnet i Lund (måhända en efterkonstruktion, men 'so be it'). Så därför är det kul att hans namn lyfts fram, även om hans senaste bok, 'Confessions of a Liberal', var rätt trist. Oanat långrandig om hur elaka och giriga republikanerna, främst under Bush den yngres styre, varit. Den handlade också mindre om ekonomi, och mer om allmän politisk "analys". Nåja, nu var det ju inte litteraturpriset det handlade om heller. En hedersplats för Krugmans blogg blir det här till höger i alla fall. Varning för att den är rätt teknisk, men den innehåller mycket att tugga på om finanskrisen (som inte gått över trots stora plussiffror på Sthlms-börsen i tre dagar, kan man tänka... eller som Krugman skriver: it’s way too soon to start counting chickens!)

På tal om Bush förresten, så är det ju lite ironiskt att han får avsluta sin presidenttid med att i praktiken förstatliga betydande delar av de finansiella marknaderna, de inre kugghjulen i kapitalismen.