Varar än till påska

Ja, sällan har man haft så goda skäl att undra om den inte varar än. I fredags 23/1 firades lite extra julafton när farmor och farfar dimpt (dumpit?) ner i Guatemala, utan några som helst protester från barnen. Tinat vörtbröd, sill, ägg, jansson, lite bjällerklangsmusik och försenade julklappar; märktes knappt att plastgranen faktiskt plockats ner för säsongen. Och i lördagens societetsbilaga till dagstidningen Prensa Libre kom slutligen en månad sent ett rep om lussefirandet på svenska ambassadens residens som en påminnelse om pepparkakor, glögg och lussekatter. Oklart varför PMI förtjänade den äran men det blev bildplats såsom kan beskådas nedan (kanske för frugans avslappnade leende :-)). Lilla A lever dock allt som oftast sitt eget liv, såsom 4-åringar antagligen bör, och lyckades därmed hålla sig utanför offentlighetens juleljus.Snabböversättning: Ljusets fest. Sankta Lucia-dagen firades i Guatemala av den svenska ambassadören, Ewa Werner, och av medlemmarna i svenskkolonin i vårt land. Denna fest representerar övergången från mörker till ljus, då de skandinaviska vinterdagarna utmärker sig för heldagar i dunkel. Flera barn deltog i firandet klädda i vitt och rött med ljus i händerna. De inbjudna fick smaka på småplock tillhörigt just detta firande, bland annat ingefärskakor/pepparkakor. Tilldragelsen utnyttjades också för att tillkännage att under 2009 års första sex månader så kommer Sverige att vara EU-ordförande (korr: hela 2009 i Guatemala), en utnämning som de svenska medborgarna firade och ansåg vara "en stor ära som vi ska ta oss an ansvarsfullt", kommenterade diplomatkvinnan.

Magont?

Farmor och farfar lyckades fånga följande vy från kyrkoruinerna i Antigua när de blickade upp mot vulkanen Fuego. Fuego betyder eld på spanska, och det är vad vulkanerna har i magen enligt Agnes. En snygg prutt, således!

Affärsidé!

Nu är det cirka 10-12 grader ute när man vaknar på morgonen. Givetvis är det lite varmare inne, men lite svalt är det ändå när man kliver ur den varma, gosiga sängen på morgonen. Och alldeles obarmhärtigt kallt är det på klinkergolvet i badrummet. Tänk så skönt det hade varit med värmeslingor i golvet som hade gjort fötterna så glada under kalla kvälls- och morgontimmar. Någon som är sugen på att sälja in idén till rika guatemalaner som har stora kalla hus?

I väntrummet

Igår var jag med Agnes hos tandläkaren. En mycket trevlig prick som verkar göra ett bra jobb, och jobbar på ett sätt som får Agnes att vilja gå till tandläkaren igen. Kanon alltså. Men vad jag bara inte kan förstå. Hur kan man sätta upp en godisautomat i väntrummet på en tandläkarmottagning? Ur mina svenska ögon så går det bara inte ihop.

10 snabba

10 små saker på en höft som skiljer Sverige och Guatemala för resenären:

1. Hotellpersonal kan i S obekymrat äta frukost i samma matsal som gästerna. Samtidigt! Never in G.
2. Hotell i S har skoputsmaskin. I G sitter ett gäng skoputsare på gatan utanför hotellet.
3. 10 minuter taxi kostar 140 kr i S, 25 kr i G.
4. I S kan man promenera på mörka okända gator (OK, det är mörkt nästan jämnt men det kändes ändå nästan lite busigt); inte så aktuellt i G med den rån- och mordstatistik som finns här.
5. Svenskar blir vardagsupprörda när bussen eller tunnelbanan är 3 minuter sen. Guatemalteker blir vardagsupprörda när deras busschaufför blir ihjälskjuten och/eller bussen rånas.
6. I S diskuterar media vem som sa vad på ett regeringssammanträde 2001 (avvisningen av egyptierna...). I G är perspektiven mycket kortare; och därtill tror alla ändå att presidentens fru har mer makt än regeringsmedlemmarna.
7. I S baxar vuxna män in enorma barnvagnar på bussar och tåg (som har bestämda utrymmen för dessa; för barnvagnarna alltså). I G är det bara 'makeade' hemmafruar som glider runt med smärta vagnar på shoppingcentrenas blanka marmorgolv (alt. deras nannys).
8. Vid bagagebandet på flygplatsen väntar svenskarna bakom den gula linjen. I G är det en nationalsport att klämma sig så nära bandet som möjligt.
9. I S går man ut med radiovarning om någon gående synts nära motorvägar. I G finns inte tillräckligt med airtime för att göra detta. Och ingen skulle väl komma på tanken ens.
10. Nivåskillnaderna i januari på kvicksilvret och luxmätaren - jag säger bara det.

Hårt matchade barn

Ja, det var inte det jag tänkte på när jag imorse efter min tennislektion bestämde med tränaren att Agnes skulle få en lektion senare på eftermiddagen. Det var snarare så att hennes simning var inställd (andra veckan i rad) och jag visste att hon skulle bli så besviken över det att jag ville ge henne möjlighet att prova på något annat, samt att hon faktiskt uttryckte imorse en stark önskan att prova.

Det gick faktiskt inte så himla illa. Hon var så gullig när hon stod där med den pyttiga racketen och försökte få bollarna över nätet. En del gjorde det faktiskt oxå!

Isak sprang omkring som liten tok under tiden och jagade bollar med racketen i högsta hugg. Även han fick lite hjälp av tränaren att slå över några bollar.

Även om båda barnen uttryckte god förnöjsamhet över aktiviteten så tror jag att vi avvaktar lite innan vi permenentar en speltid för deras del. De gillar trots allt att också bara leka med bollar ute på gräsmattan, i all sin enkelhet.

Skam den som ger sig

Efter att ha tillbringat större delen av dagen på ett stort barnkalas med clownshow, ponnyridning och naturligtvis sedvanlig piñata så kom vi hem lite småtrötta och barnen hade med sig proppfulla godispåsar. (Och även magar proppfulla med diverse onyttigheter). När det sedermera var dags för middagsmat så tyckte Isak, efter en liten bit köttbulle, att han bara skulle äta godis till middag. Det tyckte inte jag. Till saken hör att han ganska ofta slipper undan både det ena och det andra för "han är ju så liten"... "han förstår nog inte"... och dylikt brukar det låta från oss. Han förstod alldeles utmärkt när jag sa att han inte fick sin godispåse förrän han hade ätit sin mat, men han vägrade stint att äta för det. Istället fick Agnes och jag stå ut med många klagoramsor och skrik från Isak. Och snällare blev jag inte mot honom (men rättvis). För när Agnes hade ätit upp sin mat så fick hon sin påse (men med stränga order att inte dela med sig till lillebror). Uuaaahh, vad han skrek. När han hade lugnat sig lite så värmde jag hans mat igen och kort därefter var hans tallrik tom. YES!

Veckans uppdatering från Guatemala

Under måndagen passade vi på att göra en hälsokontroll av barnen. BVC finns ju inte här, så här går man till barnläkaren även för sådana rutinkontroller. Båda barnen var i princip helt friska och Agnes vikt och längd var fullständigt normala -för en 6-åring! Hmm, hon var i alla fall inte större än att han var tvungen att skriva ut ett recept på vitaminer som hon bör ta nu i samband med skolstarten så att hon inte blir sjuk när hon träffar så många andra barn.... hmmm igen! (Jag var självklart tvungen att kolla med svenska tabeller när jag kom hem och enligt dem låg både Agnes och Isak väldigt nära mediankurvan! Dags för ett tredje hmmm.)

I tisdags började barnen åter på dagis efter ca en månads jullov. Agnes var själaglad för att åter träffa sina skolkompisar. Isak kunde däremot hålla sig för skratt när jag lämnade dem :-(

En del av Agnes stora förtjusning inför fortsatt skolgång är att de numera har uniform. Hon är så stolt!

Vidare så har jag börjat jobba! Ska jobba på voluntärbasis på en enskild hjälporganisation mer eller mindre tre dagar i veckan. http://www.popcouncil.org/ Mer om detta framöver är att vänta...

Nog för att vi klarar oss, men det är väldigt tråkigt att vara utan Martin. Torsdagkväll var jag tvungen att muntra upp mig lite i detta gräsänkestatus så jag var ute och åt gott tillsammans med tre kompisar. Det blev en trevlig kväll på en fransk bistro belägen på en nyöppnad, elegant matplaza. Mycket svårt att tro att man befinner sig i ett utvecklingsland när man är på sådana ställen!

Avslutningsvis kan jag berätta att vi inom de närmaste tre månaderna ser fram emot inte mindre än fyra besök från Sverige. :-) Vi planerar att då försöka visa upp så mycket som vi orkar av landet. Hittills har jag lyckats boka sju hotellnätter. Och fler blir det. Således kan jag snart även lägga till reseagent på mitt CV.

08-nytt

Minus 4 grader, mörkt mörkt mörkt. Stockholm är inte så gästvänligt nu i januari, men känns å andra sidan väldigt välbekant. Nästan läskigt välbekant.

Stod på tunnelbanan ikväll och tjuvlyssnade på tre killar som pratade spanska; fick en känsla av hur mycket jag kommer att sakna att få prata detta språk när vi väl lämnar Guatemala. Antagligen vädret där också.

Känns märkligt att kunna prata med, och se, familjen varje dag med Skype. Lyxigt. Men det stinger till lite också, det där att bara kunna se men inte röra, inte kunna rufsa barnen i håret, stjäla en puss. Man är lite soft.

Mest Gaza på svensk TV. Det oproportionerliga våldet, de grälla bilderna med skadade, det oförsonliga tonläget. Det känns tyvärr också alldeles för välbekant. Dejá vu.

Och inget om Latinamerika på nyheterna som jag sett de senaste dagarna, finns väl inte "plats". Lyssnade på P1:s Godmorgon Världens årskrönika 2008 på radion. 2 timmar och den region där vi nu bor nämndes inte ens. Och i ärlighetens namn knappt något om Afrika eller Asien heller (förutom Peking-OS). Sverige känns som om det är ett land där man tror att man verkligen har en internationell utblick, men klarar max av en sak i taget medialt. Är det mediemarknadslogiken som driver fram en sådan ensidighet i de större kanalerna? Vill man veta något om världen bortom Reuters-nyhetsflödet får man väl söka sig till mer specialiserad utländsk media. Ja, det kanske är snobbigt att säga så, men det torde inte göra påståendet mindre sant.

Huvudnyheterna i Guatemala idag:
- President Colom bekräftar att antalet mord i landet steg under regeringens första 12 månader vid makten jämfört med året innan (till drygt 6200 för en befolkning på 13 miljoner); runt en tredjedel av dessa bedöms vara länkade till narkotikahandeln.
- Läkarna på 2 stora offenliga sjukhus i Guatemala City vägrade idag att genomföra "planerad" vård p.g.a. kontraktstrul med Hälsoministeriet.
- Det var långa köer på skattemyndigheten för inlämnandet av deklarationen för 2008.
- Organisationer för latinamerikanska migranter i USA lämnade in en skriftlig begäran till Barack Obama om att stoppa razzior och massdeportationer av arbetande migranter, och arbeta för en "rättvis och human" migrationspolitik. 75.000 guatemalaner deporterades från USA under 2008. 1,3 miljoner guatemalaner bedöms bo i det stora landet i norr (motsvarande 10 % av Guatemalas befolkning alltså).

Jordgubbar i restid

Avfärdsdag för Martin - Sverige i 10 dagar.

Imorse åt vi jordgubbar till frukost, ovanligt goda och saftiga för att vara i Guatemala. De finns ju hela året men kommer sällan upp i svensk sommarklass.

Efter incheckning av bagage åkte hela familjen in till stan igen och gick på Hacienda Real - en av stans bättre köttrestauranger - och fick oss underbart saftig biff till lags, med diverse salsas, supersöt majskolv, bakpotatis och en iskall Gallo. Isak äter numera nästan bara kött - häromdagen protesterade han mot suspekta gröna tagliatellis. Tillbaka i god tid på min alltför goda vän La Aurora (flygplatsen). Det hade nog inte fungerat på många andra ställen.

Känner mig oväntat cool när jag sitter med min nyinköpta minidator och väntar på flygavgång här i Guatemala, uppkopplad. Ska snart ringa hem med Skypen. Vad gör man om 10 år?

Mexiko. Frankfurt. Sthlm. Nollgradigt enligt datorn. Brr.

Peruansk avsmakningsmeny

För Peru behövs klart mer än 9 dagar. Så stort, så oändligt varierat. Lima skulle antagligen också förtjäna mer än ett par dagar, för även om detta hem för 8 miljoner människor i mycket är missfärgad betongdjungel täckt av evigt havsdis och ökendamm så var det samtidigt klar metropolvarning - dynamik - men hur länge till?

Och man borde ha ätit mycket, mycket mer ceviche i dess hemland - underbart. Pisco Sour blev det förvisso ganska mycket av. Andra nationaldrycken, läbbigt gula Inca-Kola var det nog bara Isak som hade velat ha mer av.

Men det känns ganska coolt att med kidsen ha hängt i gamla inkafästet Cusco på högplatån på 3600 möh, följt Urubamba-flodens brusande lopp in i häpnadsväckande vackra dalgångar och fått stå vid Solporten ovanför Machu Picchu-ruinerna och se ut över något som måste vara ett av världens mest fascinerande landskap.
Location, location, location, som en mäklare hade sagt; utan detta hade M-P aldrig platsat bland de nya 7 hur intrikata kunskaper i stenhuggeri och astronomi inkaimperiet än kunde uppbåda. Trots en närmast industriell utsugningsprocess för att komma dit och därifrån - en absolut grym upplevelse!

Och lamadjur är klart coolare än får.









För övrigt heter fartgupp inte "túmulos" i Peru, utan "rompemuelles" - hjulaxelknäckare! Gillar det ordet bättre.