Peruansk avsmakningsmeny

För Peru behövs klart mer än 9 dagar. Så stort, så oändligt varierat. Lima skulle antagligen också förtjäna mer än ett par dagar, för även om detta hem för 8 miljoner människor i mycket är missfärgad betongdjungel täckt av evigt havsdis och ökendamm så var det samtidigt klar metropolvarning - dynamik - men hur länge till?

Och man borde ha ätit mycket, mycket mer ceviche i dess hemland - underbart. Pisco Sour blev det förvisso ganska mycket av. Andra nationaldrycken, läbbigt gula Inca-Kola var det nog bara Isak som hade velat ha mer av.

Men det känns ganska coolt att med kidsen ha hängt i gamla inkafästet Cusco på högplatån på 3600 möh, följt Urubamba-flodens brusande lopp in i häpnadsväckande vackra dalgångar och fått stå vid Solporten ovanför Machu Picchu-ruinerna och se ut över något som måste vara ett av världens mest fascinerande landskap.
Location, location, location, som en mäklare hade sagt; utan detta hade M-P aldrig platsat bland de nya 7 hur intrikata kunskaper i stenhuggeri och astronomi inkaimperiet än kunde uppbåda. Trots en närmast industriell utsugningsprocess för att komma dit och därifrån - en absolut grym upplevelse!

Och lamadjur är klart coolare än får.









För övrigt heter fartgupp inte "túmulos" i Peru, utan "rompemuelles" - hjulaxelknäckare! Gillar det ordet bättre.