Positiv kollaps

För snart två år sedan godkändes en ny adoptionslagstiftning i Guatemala (kolla gammalt blogginlägg här). Det var nödvändigt på alla sätt och vis - barnen var en handelsvara som alltför ofta rövades bort från sina mammor och såldes till oanande och barntörstande amerikaner till höga summor som nätverk av kriminella grupper och samvetslösa advokater lade beslag på. Flera av de stora hotellen här i stan höll sig med "paketlösningar" - man köpte liksom barn och hotellvistelse under tiden för pappersarbetet i ett - med resultat att man vid varje konferens eller möte där fick kryssa mellan amrisar som med barnvagn och bebbe modell mörkare osaligt gled runt inne i hotellens korridorer och lobby (de vågade ju inte gå ut). Hela våningar reserverades för sådana familjer. 2007 bortadopterade Guatemala ca 4700 barn, näst flest i världen efter Kina. Med tanke på att "priset" för att få adoptera sägs ha legat på ca 30,000 USD per barn så kan man lätt räkna ut att det fanns starka drivkrafter för att fortsätta hålla på som man gjorde.

För perioden januari 2008 till september 2009 har enbart ca 150 barn blivit bortadopterade från Guatemala. Ett fall på ca 98 % på årsbasis! Flera processer där guatemalanska kvinnor söker få tillbaka sina bortrövade barn från USA har också haft vissa framsteg, bl.a. med stöd av en av Guatemalas modigaste kvinnor, Norma Cruz. Hon fick en särskild utmärkelse av amerikanska UD tidigare i år och fick träffa Hillary. Hon och hennes organisation får dock nästan dagligen utstå hot, inkl. mordhot, för det arbete de genomför för att företräda utsatta och kränkta kvinnor i rättsprocesser. Som ambassad ställer vi upp i upprepade s.k. solidaritetsakter för att visa vårt stöd för deras arbete; att visa att de inte är ensamma.

Anyways. En närmast oreglerad, ofta olaglig och ännu oftare omoralisk miljardexportindustri har fallit ihop på bara ett par år. Det ger ändå lite hopp om att det går att förändra saker också till det bättre i Guatemala (om än med kortsiktigt försvagad betalningsbalans som följd..). Många problem kvarstår för Guatemalas barn, självklart. Men de flashiga barnvagnarna har i alla fall försvunnit från hotellobbyerna när jag passerar på väg till frukostmöte.

Dagsnoteringar

Just idag är Agnes favvo...
...rätt: fläskpannkaka med lingonsylt
...drycker: vatten & äppeljuice
...färg: ljusblå, rosa och lila.
...djur: hund
...filmer: "Den lilla sjöjungfrun" & "Hannah Montana"
...väder: snö & regn
...kompisar: Theo, Nathalia, Ylva, Zara, Leonora
...person i "5 myror...": Eva
...klädesplagg: den nya rosa festklänningen, förstås.

In case you wondered. :-)

Större än på ICA

Agnes är 112 cm hög. Bakom henne, hemmaodlad i vår lilla trädgård, står något som måste kallas en mindre blommande buske av... ja, av vad?

.....

Har du gissat?

.....

På rövarspråk bobasosilolikoka.

3 i rad

En trevlig sak med att bo i ett land med jämnt tempererat klimat är den ständiga tillgången till billiga och bra snittblommor. Vi utnyttjar det och njuter av det - ständigt står det färska blommor både här och där i vår lägenhet. Bäst inte tänka för mycket på vad ett tjog rosor eller papegojblommor eller så kostar där hemma i Svedala, men ändå skönt att veta att när det blir dags för att flytta åter har vi färgstarka alternativ som ännu inte betingar annat pris än Agnes ansträngning, talang och tålamod. Kanske kan de sprida lite färg och ljus hos er också!

Tvåan på topplistan också, tyvärr

På kurser som UD eller Sida anordnar innan man åker ut för postering eller kurs eller annat skoj i den så kallade tredje världen finns det alltid med en dagordningspunkt om hälsorisker. Och lika säkert som sverigedemokrater i kyrkovalet listas huvudriskerna. Nummer ett på listan av saker som får dig att söka vård i samband med vistelse i utvecklingsland - magbekymmer. Nummer två - trafikolyckor. Nummer 3 - sexuellt överförbara sjukdomar. Bland våra bekanta är historier om nummer ett inte helt ovanliga. Tack och lov vet vi mindre om nummer tre. Gällande nummer två har vi tyvärr just fått en hemsk påminnelse om att det bakom statistiken finns verkliga personer. I detta fall min kollegas flickvän, som med bara två veckor kvar i landet hade oturen att bli inbladad i en våldsam krock mitt i stan. Hon ligger nu på sjukhus med skador på rygg och krosskador i ansiktet; har opererats och ska opereras fler gånger, och lär bli kvar ett tag på sjukhus. Det känns hemskt, helt enkelt, ärligen också mer när någon man bryr sig om drabbas. Hemskt. Det positiva är väl att vården i Guatemala, när man kan betala för sig, är väldigt väldigt bra. Och att ambassadkollektivet kan ge stöd i mycket praktiskt. Men hemskt ändå.

För övrigt har det slagit över lite mer i regnsäsong igen, tack och lov för de hårt prövade småjordbrukarna och deras familjers skull. Men lite läskigt när man kör bil i bergen utanför stan. Agnes, när dimman kom i stora sjok på vägen mellan Antigua och Guatemala City: "Oj vad det är suddigt väder idag". Barnen är, som alltid, ett ljus när det i övrigt känns lite dystrare.

Día de las 200+ mariposas

Så slutligen lite bilder som väl alla väntat på. Själva 5-årsdagen var förvisso förra torsdagen: denna inleddes som sig bör med väckning, sång och paket. Och efter skolan den dagen (där födelsedagsbarnet säkerligen fick tillbörlig uppmärksamhet) så fick hon gå på kalas - hos en kompis. Hannah Montana-temat där var uppskattat (Disneys genomslagskraft är oanad). Att ha ett tema är viktigt. Mycket viktigt.

Nåväl, igår blev det i alla fall slutligen dags för hennes eget kalas - vi utnyttjade skamlöst nationaldagsledigheten för ändamålet (det är som sagt fullbokat i kalaskalendern på de riktiga helgerna, och 188-årsdagen av självständighetsdeklarationen kändes liksom inte så central). Det blev firande hemma på "gården" - underbart väder när regnsäsongen återigen verkar ha kommit av sig, blå himmel och uppemot 30 grader, många stora och små vänner, (för?) många paket, lagom med överraskningar (vad sägs om hundar i tre olika oväntade färger; hrmm...), samt över 200 fjärilar att äta (fjärilsformade minipizzor, kakor, spenatpajer och tårtor av olika smak och färg - Pia went crazy again). Svårt att missta sig på temat för dagen... A var lycklig. "När jag fyller 6 år ska jag ha ponnytema!" var hennes avslutande kommentar. Någon som har en dalahäst att låna ut?

Dukade bord i "salón social" på innergården.

La piñata - tematiskt korrekt

Under spännande trollkarlsshow - syskonen Holmberg och norska Ylva.

Sjukt bra service

Vi är nu inne på andra öroninfektion/inflammationen på en vecka -dock, tack och lov(!), inte två gånger på samma barn. Förra veckan tog jag Isak till barnläkaren för att han hostade så mycket. Väl där blev det antibotika (och lite annat smått och gott!) för öroninflammation (och eventuellt även urinvägsinfektion). Idag var det Agnes tur. Hon hade också öroninfektion (som redan var på bättringsvägen), men även bronkitis och lite halsfluss. Således blev det en antibiotikakur även för henne, samt två olika hostmediciner, nässpay och allmänt inflammationshämmande preparat. Denna gången hade jag inte lika tur och kunde köpa medicinen på läkarmottagningen. Istället blev det ett snabbt samtal till ett apotek, som levererade medicinerna hem till oss en knapp timme senare -utan extra kostnad. Det kallar jag verkligen service!

Ett litet stycke ljuv tortyr

Jag vet att jag inte kan skylla på jetlag. Det är förvisso enbart 5 dygn sedan jag kom åter från Sverige till Guatemala, men jag vet ju hur det brukar vara. Det är bara så. Det är helt enkelt något magiskt med att bara träda in i barnkammaren när sagostunden är inne. Det känns i hela kroppen, som om flera cylindrar bara stängs av. Andningen som blir långsammare. Muskler som mjuknar, domnar lite. Och så börjar tortyren. Kampen mot mina ögonlocks fladdrande - "skärmsläckaren" som går på flera gånger och barnen protesterar - den effekt jag upplever verkar inte bita på dem i alla fall. Men oftast klarar jag dock detta moment; i värsta fall får man improvisera med lite mer teatraliskt läsande för att hålla igång. Så det är när lamporna ska släckas och något av barnen "behöver" lite närhet för att kunna slappna av som den riktiga kampen börjar. Jag vet att kvällen blir "förstörd" och allt det där som borde göras aldrig kommer att bli gjort om jag släpper taget, så jag kämpar emot, mer och mer förtvivlat. Att kroppen vet hur ljuvligt det är att ge efter, att slappna av, att domna och somna, gör inte kampen lättare. Aaargh. Gonatt och ajöss. Byta PPM-fonder kan man ju alltid göra någon annan gång.

Med fyra månader kvar...

Glömde förresten skriva om när jag, för två veckor sedan, gick in i en affär här i Guate och möttes av långa rader med juldekorationer.... Med endast fyra månader kvar så är det ju onekligen hög tid, eller vad?!
Sedan dess har jag haft samma "upplevelse" i flertalet andra affärer. De har rea på förra årets saker nu, men det är svårt att känna någon större lust för att fynda på det området ännu så länge.

Födelsedagsfirandets månad

Nu har en av de mest galna månaderna på året börjat. 50% i vår lilla familj firar, liksom åtminstone sex andra i skandinavienkolonin här. Till det kommer det några inbjudningar från både Isaks och Agnes klasskompisar.
Imorgon ska jag åka med en annan svenska och handla lite inför våra respektive kalas -inte minst den mycket viktiga piñatan. Efter lite dividerande fram och tillbaka så ska det bli en fjärilspiñata -och sedan vill Agnes ha ALLT i fjärilstema. Nu i veckan har vi hjälpts åt att måla små träfjärilar (ungefär som en glasspinne i fjärilsform) som jag sedan har skrivit inbjudningarna på.
Som om det inte räckte med alla kalasförberedelser så är det dessutom massvis av aktiviter på dagis respektive skola. Idag var jag och berättade om Sverige för Isaks klass. Både jag och Isak var klädda i landslagströja (vi äger inte så många folkdräkter!) och jag visade bilder från det kalla, vackra Sverige med mycket skog, kust, röda stugor med vita knutar och avslutningsvis bjöd vi på kanelbullar. Sedan följer internationell marknad på både Tykes och Equity (med två veckors mellanrum) där vi oxå måste trolla fram svenska kulinariska specialiteter. (Det lutar åt att det blir fläskpannkaka med lingonsylt respektive kanelbullar, men vi får se).
Nu i helgen ska vi nog mest vila oss i form inför alla kalas, men eventuellt går vi och firar en klasskompis till Isak imorgon förmiddag. Får se hur vi (jag) orkar. Har skaffat barnvakt till ikväll....

Unga slutsatser

På sistone har det på väg hem från skolan lyssnats på antingen sånger från Barney eller Backyardigans, alternativt på Astrid Lindgren som läser om ur någon av böckerna om Emil i Lönneberga (egentligen inte så lönt, eftersom vi inte har så långt, men det är inte jag som bestämmer!). Idag blev det den senare. Astrid Lindgren börjar i den aktuella boken (där Emil stoppar huvudet i en soppskål) med att beskriva vilka personligheter vi ska möta i boken och vilken roll de har på gården Katthult. Bland annat beskriver hon då drängen Alfred och pigan Lina. Agnes konstaterar då: "Vi har ju oxå en piga. Vi har Lucila." Hur svar man på det så att det blir pk?