På kurser som UD eller Sida anordnar innan man åker ut för postering eller kurs eller annat skoj i den så kallade tredje världen finns det alltid med en dagordningspunkt om hälsorisker. Och lika säkert som sverigedemokrater i kyrkovalet listas huvudriskerna. Nummer ett på listan av saker som får dig att söka vård i samband med vistelse i utvecklingsland - magbekymmer. Nummer två - trafikolyckor. Nummer 3 - sexuellt överförbara sjukdomar. Bland våra bekanta är historier om nummer ett inte helt ovanliga. Tack och lov vet vi mindre om nummer tre. Gällande nummer två har vi tyvärr just fått en hemsk påminnelse om att det bakom statistiken finns verkliga personer. I detta fall min kollegas flickvän, som med bara två veckor kvar i landet hade oturen att bli inbladad i en våldsam krock mitt i stan. Hon ligger nu på sjukhus med skador på rygg och krosskador i ansiktet; har opererats och ska opereras fler gånger, och lär bli kvar ett tag på sjukhus. Det känns hemskt, helt enkelt, ärligen också mer när någon man bryr sig om drabbas. Hemskt. Det positiva är väl att vården i Guatemala, när man kan betala för sig, är väldigt väldigt bra. Och att ambassadkollektivet kan ge stöd i mycket praktiskt. Men hemskt ändå.
För övrigt har det slagit över lite mer i regnsäsong igen, tack och lov för de hårt prövade småjordbrukarna och deras familjers skull. Men lite läskigt när man kör bil i bergen utanför stan. Agnes, när dimman kom i stora sjok på vägen mellan Antigua och Guatemala City: "Oj vad det är suddigt väder idag". Barnen är, som alltid, ett ljus när det i övrigt känns lite dystrare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar