Där vi är, är det så här

Några ögonblick från senaste veckan... Chichén Itzá

Tulum

Everybody is Kung-Fu Fighting ;-)

Underifrånperspektiv

På våra senaste resor och utflykter har sonen visat stort intresse för våra kameror. Och han är ingen blyg dokumenterare. 50-talet bilder på en solkrämstub är inget att bli överraskad över, även om människor verkar vara hans favoritobjekt. Häromdagen fick han ett ilsket utbrott (ett i mängden) över att den lilla kameran som han grävt fram ur våra lådor inte ville ta fler kort. Bara 257 plus ett gäng filmsnuttar (jepp, gammalt minne, bara 1GB...). Pappa inte helt lycklig. Men när man nu suttit här och rensat hittas en del små fynd. Så därför presenteras här, stolt, vår knappt 3-årige Isaks första utställning av egna fotoalster. Säkerligen hade han inte valt dessa bilder själv, men vaddådå...

Ovan: Tzutujil-flicka i Santiago Atitlán. Nedan: Gladis Ovan: Utan kommentar. Nedan: Behovsdokumentering

Skruvat

Tillstår att rubriksättningen ibland är lite väl käck här på bloggen. Men vad annat kan man skriva? Från början. Vi skulle göra en utflykt med kompisar till en slags miniäventyrspark i stan. Och det blev som väntat strul och tjat och stress och sedan ändå väntan på att alla familjer skulle dyka upp i sina stadsjeepar. Karavanen börjar till slut söka sig ut och fram i Guatemala Citys rektangulära mönster av ologiska enkelriktningar. 5 kvarter, sedan signalerar grannbilen vid rödljuset vänligt nog att vårt ena bakhjul har tappat rejält med luft. Som tur är har vi spanat in ett bra ställe i närheten, mitt på Boulevard Proceres, som fixar sådant. Bara 7 svängar för att komma de 300 metrarna. Men nej, där var det av någon underlig anledning stängd. Fanns det inte ett ställe på 20 Calle då? Vi kryper fram några kvarter, letandes men fortsatt i karavan, och hittar till slut ett sådant där ställe där mekanikerna ser ut som mekaniker gör i Kalle Anka-tidningar, ojämnt skäggiga med slitna snickarbyxor och keps med oändliga olje- och smutsfläckar. Ingen väntan, ut med domkraften på "trottoaren" där vi typ parkerat (med Guateblinkers på förstås). 10 minuter senare inkasseras tjugo spänn av Kalles mek-polare (överpris enligt mina lokala kollegor), däcket är fixat och återbördat på plats, därtill typ inoljat för att se fräscht ut. Och syndaren överlämnad. Kan nästan återanvändas!

For better and for worse

Livet för oss utbölingar i Guatemala fortsätter sina våldsamma pendlingar mellan det njutbara och det hemska. Ett par exempel. Pia och jag firade nyligen bröllopsdag med en natt på supermysigt, smakfullt "boutique hotel" i Antigua - barnen i trygghet med barnvakt och kompisar hemma. Middagen mycket bra, inte fantastisk, men mycket bra, och allt till ett närmast löjligt pris för det givna tillfället. Och en förmiddagsvandring i denna gamla, vackra kolonialstad i vulkanen Aguas perfekt koniska skugga som tillåter en flykt från det fula och brutalfattiga som ofta är Guatemala. Och så sitter jag där någon dag efter vår lilla utflykt och försöka hitta bra ord för att bistå och trösta min kollega, vars kusin rånmördats kvällen innan. Min mjuka snälla kollega som under natten fått tvätta sin farbroders blodiga armar, armar som timmarna tidigare svepts runt en älskad sons kropp med bortflyende liv. Kusinen blev 32 år, en pappa som lämnar en 4-årig flicka och en 2-årig pojke efter sig. Från en familj som därtill drabbats hårt under inbördeskriget, med bröder som "försvann" som en del av militärens utresningsaktioner. Bland annat. Vad kan man annat göra än att då också låta tårarna rinna.

Kommer vi att sakna Guatemala? Ni kan säkert räkna ut att svaret blir både ja och nej. Det sägs att vid avgrunden, i farans stund, skärps intrycken. Jag vill inte gå så långt som att säga att det är detta vi upplever här. Men kontrasterna mellan det positiva, det njutbara, det lyckliga som vårt liv i mångt och mycket inneburit här, och existensen av alltför många element av det dåliga och det hemska som mänskligheten orkar prestera, det är något som också kryper sig in och gör sig påmint i våra dagliga liv, något som skapar en obekväm spänning som alltid kommer att påverka vårt minne av denna tid och denna plats.

Guatemala. GuateAmala (Guate, älska henne). Guate mala (Guate den onda). Mycket ryms här i denna plätt på jorden. I längden kanske alltför mycket för de som härstammar från Landet Lagom.

Visdomsmonster

I förra veckan kom det ett tre dagar försenat Halloweenmonster hem till oss -jag opererade samtidigt ut fyra (!) visdomständer samt en cysta i kinden. Påföljd: min högra kind klarade sig med en lätt svullnad, men den vänstra kinden blåste upp till sådana proportioner att jag varken kunde stänga eller öppna munnen. Svullnaden sökte sig vidare ner på halsen, ut mot örat, och upp till ögat som på kuppen fick en lätt blåtira. Riktigt snygg med andra ord!
Vi tog foto på eländet (dock inte när det var som allra värst), men det vågar jag faktiskt inte lägga ut här till allmän beskådan. Istället blir det fler söta monster....
Annars kan jag tillägga att det var utomordentligt fördelaktigt att plocka ut bissingarna här. Relativit sett billigt, skicklig kirurg, och tid när jag ville ha. Rekommenderas! Dessutom kan de det här med piller i det här landet..... jag knaprade både illblå, chockrosa, orange och vanliga vita piller mot infektion, inflammation, svullnad, värk och jag vet inte allt.

Den osannolike protagonisten

Bara namnet lovar mycket. John Stanley Månsson. Säg det långsamt. John Stanley Månsson. Ett kunganamn. Och det levnadsöde som finns bakom namnet gör en inte besviken, inte vad gäller att vara lite lagom fantasieggande i alla fall. John Stanley Månsson från Lomma. Vi träffade hans dotter för några veckor sedan. Det kändes hedrande på något konstigt sätt. John Stanley var enligt uppgift anarkist och bråkmakare som på 1950-talet lyckades med det osannolika att vinna högsta vinsten på Penninglotteriet. Trött på myndigheterna, trött på förmynderiets Sverige, fortsatte han på det osannolikas stig. Packade stora kofferten och drog. Drog vidare. Och vidare. Och stannade inte förrän han hamnade i Guatemala. Han köpte en stor kaffegård, en finca, utanför Cobán. Började föda upp hästar, hans passion i livet. Lyckades förmå en kvinna från Sverige att också lämna fäderneslandet och bli la Doña på fincan. Dottern föds. John Stanley blir med tiden lite av en legend, någon som varje svensk som reser i Guatemala vid denna tid verkar träffa på. Inte för hans fantastiska förståelse av landet och kulturen, dock. JS själv sade sig som bäst kunna prata ”skånska med spansk brytning”. Så vem annars än Herr Månsson kan vara inspirationen till Fredrik i Evert Taubes visa ”Invitation till Guatemala” från 1958, som denne, en av nationens större visskalder, diktade efter sitt besök här i landet? Ja, säg det.

John Stanley Månsson dog 1975 om jag minns rätt, i en ridolycka på fincan. Fakta och skrönor om honom och andra Guatemala-svenskar har samlats ihop av en tidigare svensk ambassadör i landet, Ulf Levin, och av den nyligen bortgångne konsuln för Finland i landet, Gunnar Trollnäs, ursprungligen från Helsingborg. Kanske blir det en bok till slut, vem vet, och inte bara ett föredrag för en liten skara nutida Guatemala-svenskar. I så fall tror jag kapitlet om JS Månsson från Lomma blir det mest spännande.

Händelsehelg

Den gångna helgen fylldes av allehanda upptåg och utflykter. På fredagen firade vi Lucilas födelsedag. Vi tog ut henne på en utmärkt grillkrog, och hon åt grillad oxfilé tills det formligen sprutade ur öronen på henne -det gjorde vi oxå för den delen. Gott, gotti, gott gott. Sedan blev det kaffe och Pia-gjord chokladtårta hemma. Inte så illa det iheller.

På lördagen degade vi lite på förmiddagen och förberedde oss inför kvällens partaj. Framemot eftermiddagen spökade vi ut oss och begav oss till vänners hus och firade Halloween. Guatemalansk piñata, i form av pumpa denna gången, pysselbord för barnen och avslutningsvis gick vi ut på en liten "bus eller godis"-runda. Mycket trivsamt.

Some few seconds in the sky...

Festen i kroppen till trots, så släpade vi oss upp någorlunda tidigt på söndagen och hängde med två andra svenska familjer till det guatemalanska firandet av "de dödas dag". En härlig tur med drakflygande i den lilla orten Sumpango (som blommar upp denna enda dag om året), smarrig fikakorg, mycket sol, allehanda försäljning av både genuint hantverk, krimskrams och allmöjlig sorters förtäring. Folkligt, med andra ord! Rosenröda om kinder blev vi sedan hembjudna på boeuf bourguignon och blåbärspaj med vaniljsås till Daniel och Jeanette. Inte gås, men rikigt gott i alla fall.

Förebådande om nedläggning

Denna blogg skapades i grund och botten med två syften. För det första, att informera vår familj och våra vänner i Sverige (eller var ni nu bor) om lite vad som händer och hur det är att bo i ett konstigt litet land som heter Guatemala. För det andra, att fungera som ett slags (aningen tillrättalagd) familjekrönika som vi kan spara som minne av vår tid här.

Med lika delar förväntan och sorg vill vi därför meddela våra läsare att bloggens rättfärdigande går mot sitt relativt snara slut. Efter diverse familjeråd har det lite ångestladdade beslutet tagits att i förtid avsluta mitt kontrakt med Sida i Guatemala, och tacka ja till det erbjudande som jag fått om att för en period av 3 år fungera som rådgivare till Nordens styrelserepresentant vid Internationella Valutafonden (IMF) i Washington. Om det blir någon ”Gringo Challenge”-blogg återstår att se. Men det troligaste är i alla fall att ”Desafío Latino” läggs ner någon månad in på 2010, när vår flytt från Guatemala till Washington blivit av.

Varning på stan

Här i Guatemala finns (naturligtvis) inget offentligt reklamförbud för tobaks- eller alkoholvaror. Snarare är dylik reklam nästan den vanligaste man ser. Men en rejäl varningstext finns alltid med (både i reklam och på ciggpaket, flaskor och ölburkar) - för mycket Gallo och Zacapa Centenario är ju inte bra för dig.

Vad då säga om denna skylt som pryder en vägg på 1a Avenidan strax mitt över kontorshuset där ambassaden nu huserar? Ingen varningsinformation. Nåväl, av Guatemalas snart 7000 mord per år så begås ju "bara" fyra femtedelar med handeldvapen... :-(