For better and for worse

Livet för oss utbölingar i Guatemala fortsätter sina våldsamma pendlingar mellan det njutbara och det hemska. Ett par exempel. Pia och jag firade nyligen bröllopsdag med en natt på supermysigt, smakfullt "boutique hotel" i Antigua - barnen i trygghet med barnvakt och kompisar hemma. Middagen mycket bra, inte fantastisk, men mycket bra, och allt till ett närmast löjligt pris för det givna tillfället. Och en förmiddagsvandring i denna gamla, vackra kolonialstad i vulkanen Aguas perfekt koniska skugga som tillåter en flykt från det fula och brutalfattiga som ofta är Guatemala. Och så sitter jag där någon dag efter vår lilla utflykt och försöka hitta bra ord för att bistå och trösta min kollega, vars kusin rånmördats kvällen innan. Min mjuka snälla kollega som under natten fått tvätta sin farbroders blodiga armar, armar som timmarna tidigare svepts runt en älskad sons kropp med bortflyende liv. Kusinen blev 32 år, en pappa som lämnar en 4-årig flicka och en 2-årig pojke efter sig. Från en familj som därtill drabbats hårt under inbördeskriget, med bröder som "försvann" som en del av militärens utresningsaktioner. Bland annat. Vad kan man annat göra än att då också låta tårarna rinna.

Kommer vi att sakna Guatemala? Ni kan säkert räkna ut att svaret blir både ja och nej. Det sägs att vid avgrunden, i farans stund, skärps intrycken. Jag vill inte gå så långt som att säga att det är detta vi upplever här. Men kontrasterna mellan det positiva, det njutbara, det lyckliga som vårt liv i mångt och mycket inneburit här, och existensen av alltför många element av det dåliga och det hemska som mänskligheten orkar prestera, det är något som också kryper sig in och gör sig påmint i våra dagliga liv, något som skapar en obekväm spänning som alltid kommer att påverka vårt minne av denna tid och denna plats.

Guatemala. GuateAmala (Guate, älska henne). Guate mala (Guate den onda). Mycket ryms här i denna plätt på jorden. I längden kanske alltför mycket för de som härstammar från Landet Lagom.