De(n) kommer

Coming home to Christmas, sjungs det ju. Det sjungs och sägs ju i och för sig rätt mycket. Exempelvis att "home is where your heart is". Då borde jag vara utanför Panamas kust någonstans. Nåväl, i uppenbar brist på och avsaknad på äkta varan - Pia & kidsen befinner sig alltså fortfarande ofrivilligt på självaste lillejulsnatt på maratonresa över världen - gläder jag mig lite med elektronisk version av mina älsklingar och publicerar detta lilla montage. Med detta önskas dig som läser en god jul och ett gott nytt år. För egen del ska det ska bli härligt att få hem familjen, om så det bara blir några få timmar till övers tillsammans på julafton.

Lätt korrigering av prognosen

Det blir visst kanske en vit jul i (en liten bit av) Guatemala också - courtesy of climate confusion? I alla fall såg det ut så här på toppen av landet högsta vulkan, Tajumulco på 4220 möh, igår. En riksnyhet - etta på alla tidningar. För övrigt huttrar hela landet huttrar under en "köldvåg". 12 grader, blåsigt och fuktigt här i huvudstan är förvisso ingen njutning när byggstandarden är "ju mer självdrag desto bättre", men jag vidhåller ändå att guatemalanerna är det fjompigaste folk jag träffat på när det gäller att tåla temperaturerskillnader - vilket gnäll det är!
PS. Jag var inte där förstås, satt med raggsockar hemma i soffan och drack glögg - foton har jag snott från nätet.

Grön och grann

Här blir det en grön jul. Dock inte så "grön" som Maria Wetterstrand och många med henne hoppades. Och nu när klimatförhandlingarna i Hopenhagen inte kom längre än en fesljummen kompromiss känns det lite bra (as if it matters...) att vi åtminstone inte bidragit till det helt horribla CO2-genererande släpandet av äkta amerikanska och kanadensiska granar till Guatemala - vår plastgran räcker alldeles finfint. Så kan ju konjaken också göra nytta för min "internal warming" - svala 16 grader ute nu i morse omvandlas till 19 grader inne i avsaknad av isolering och värme. Och kanske blir det värmande dans när Pia och kidsen kommer "hem" från vackert vinterland.

Stilla önskan

Käre tomten.
Att önska stort och altruistiskt är ju fint, men pudelns kärna är ju att vi ser till våra egna behov först, och jag vill ju inte låtsas att jag är något annat en helt vanligt mänsklig person. Men i alla fall, jag undrar om jag skulle kunna få önska ett slags combo-förskott på julklappen i år? Alltså, så här tänker jag. Jag önskar en omedelbar inkomstomfördelning bort från de tusen och åter tusen av bilägare som ägnar timmar av sitt liv att leka trombos i den av stadens artärer som vi råkar bo invid, nära hjärtat i julehetsen för de rika och vackra i Guatemalas djupt ojämlika samhälle. Det nya och skinande Oakland Mall, några kvarter från vårt hem. Nu har ju du flygande renar och så, men du förstår säkert vad detta betyder så här veckan före jul för en vanlig bilpendlare. Att snabbt lätta dessa personer från deras bilköande och stundande överkonsumtion och flytta över till några av de som står helt bortom denna värld av skyhöga förväntningar och fiktiva behov är således min önskan. Du behöver inte leta långt borta efter någon som behöver medlen bättre; det här landet har specialiserat sig på att producera misär, ouppfyllda (riktiga) behov och rättigheter, där ute i skuggan av de välmående fås blankpolerade SUV:ar.
Tack på förhand.
Vänligaste hälsningar från Din otrogne/M (a.k.a. dubbelmoralisten).

El pueblo opina. Y paga.

Sedan Pia drog med våra två barn och två iPods har jag för att betvinga tystnaden lyssnat mycket på radio. Fast det börjar stå mig upp i halsen. Inte ens i valtider i Sverige har jag hört maken till mängd av politisk reklam, och mycket konfliktiv sådan också. För tillfället är det den "privata sektorns" reklam som är värst. Under rubriken "Folket tycker till" får diverse röster spy galla över presidentens senaste förslag att införa en punktskatt på mobiltelefonsamtal med intäkter som ska gå direkt till utbildningssektorn (något som finns redan i bl.a. Chile och Colombia). De som betalar reklamen verkar vara landets riktiga makthavare, eftersom presidenten och regeringen trots massiva motangrepp i etern inte lyckas med något som liknar skattereformer. OK, för att vara ärlig är regerigens annonser inte så kul heller. Inte heller tanken på hur många miljoner som staten plöjer ner i reklam.

Guatemala upplever en statsfinansiellt mycket svår situation på grund av den ekonomiska krisen och det faktum att staten, utöver hälften av landets små barn, är kroniskt undernärd. Skattetrycker är lägre än vad vi i Sverige hade i slutet av 1920-talet, långt innan vi började ens närma oss något som kan kallas välfärdsstat, under 10 % av BNP. Och resultaten är därefter - en stat som varken kan säkerställa majoritetens fysiska säkerhet, som inte har ett fungerande rättssystem och mycket svaga offentliga skolor och vårdtjänster. Att det då läggs miljoner på reklam känns lite stötande, speciellt eftersom den är så tydligt politisk och inte direkt "neutral". En lokal NGO har räknat ut att regeringen lagt över 20 miljoner quetzales (ca 17 miljoner SEK) på tidningsreklam under januari-november i år. Det låter kanske inte så mycket, men motsvarar exempelvis nästan hela statistikmyndigheten INEs reguljära årsbudget. Och därtill kommer radio och TV-reklam för säkert mycket mer. Visst måste en regering få möta mediala "angrepp" från oppositionen och de faktiska makthavarna. Men varför håller de på som de gör?

Mediemarknaden i Guatemala är starkt koncentrerad. Flertalet TV- och radiokanaler samt ett par av de större tidningarna ägs genom olika holdingbolag av mexikanen Angel Gonzalez. Det har sagts att ingen kan bli vald till president i landet utan att ha hans välsignelse - därav det ironiska epitetet "el Angel de la Democracia" (demokratins ängel). När han senast var i landet stod alla partiledare i kö för att få audiens, inklusive president Colom, det var mer eller mindre helt öppet. Det handlar naturligtvis om att få gynnsam rapportering i de rikstäckande nyheterna, och det politikerna lovar i gengäld är att fortsätta köpa annonsplats för skattepengar om de vinner nästa val. Så snurrar ekorrhjulet på.

Slut i Pepe's

När vi åkte till Guatemala som diplomater fick vi bl.a. skeppa med oss sprit skattefritt. Det ska medges att det kanske inhandlades lite ambitiösa mängder, men det var svårt att låta bli när Absoluten kostade 42 kronor flaskan osv. Fick inte ens plats med allt i det väl tilltagna skåp för alkoholhaltiga drycker vi haft i lägenheten - det fick bli en rejäl låda nere i källarförrådet, eller bodegan som man säger här, också. Pia och jag var där nere härom veckan och inventerade; återstår en del (inte minst punsch som ju ärligen inte duger till mycket annat än ärtsoppeutspädare). Tömde bodegan på elixir och flyttade upp allt i lägenheten för bättre överblick.

Jaha. Nu sitter vi där med diplomatpass som är på utgång, och kan inte räkna med någon större förståelse för ett gäng extraflaskor hos de amerikanska tulltjänstemän som ska spana av vår inkommande flyttkontainer till Washington. Så det gäller att hitta bra lösningar för avnämandet. För en relativ spritromantiker kan ju måttfull överkonsumtion (!) verka lockande (kom ihåg att jag är gräsänkling i två veckor). Vi kommer i alla fall garanterat inte att söka kopiera en tidigare skäggig chef här i landet som ödslade en hel fin flaska från Åhus på grillen när T-sprit saknades (bör nämnas i sammanhanget att det inte fungerade). Nåja, blir väl en lagom-lösning för mellanmjölksfamiljen till slut. Men kollegor och vänner gnuggar redan händerna. Cocktailkväll vid adjökalaset?

Sinnesstämning fångad

Okej, det finns väldigt många poplåtar som behandlar det där med hjärta och smärta, men jag tyckte ändå att det fanns viss ironisk njutning i att radiostationen som jag råkade lyssna på i bilen de futtiga 10 minuterna hem från kontoret ikväll valde att spela just Eric Carmens "All by myself" från 1975. Ja, man är ju van vid mer livade mottaganden i lägenhet 1-L Oakland Villas än när resten av kärnfamiljen flytt kontinenten för att gå i mörkerterapi. Stackars mig, eller hur?

Uno. dos, tres

Isak räknar gärna. På engelska, spanska eller svenska, inga problem. Gärna längre än Ricky Martin också, fast över 10 kan det bli lite sisådär med precisionen. Men han gillar det. Och som han njöt när alla på hans födelsedagskalas räknade till tre så att han fick blåsa ut ljusen på tårtan. Växte en decimeter på kuppen. Vår lille unge.

Med tanke på presenturvalet förväntas 3-åriga pojkar gilla följande: 1) Allt som har med Cars (Disneyfilmen) att göra; 2) Dinosaurier; 3) Lego. Min personliga gissning är att nummer 3 kommer att stiga i popularitet till 4:e födelsedagen, tillsammans med Transformers. Isak älskar Blixten McQueen, trots att han inte sett filmen mer än 4-5 gånger (vilket jag tror är lite efter en snabb opinionsundersökning). Inget svårt val när vi skulle ha "tema" för kalaset... Och han leker ofta att han är "Dinosaurio Rex". Eller att han är rädd för densamme - det har varit några mardrömmar om detta. Lego har kommit starkt på lekrummet i höst. Så vi har en standardpåg.

Sista piñatan i Guatemala. Nästan lite sorgligt. Men vi har verkligen utnyttjat utbudet och vår köpkraft och haft tokiga grejer och stora kalas. Denna gång var det ansiktsmålning och en löjligt stor hoppborg (inga brutna små ben, tack och lov, bara lite blåmärken på några otursungar). Utomhus, alltid!

Kompetens

Jag håller på att läsa Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn". Pia frågade just födelsedagsbarnet vad han ville ha till middag ikväll.
"Ketchup. Med Choklad".
Vi måste nog vidga betydelsen av ordet kompetent.

Slutpose

Hela film-filen var för stor för att lägga ut här (vi får väl öppna konto på Youtube). Men i alla fall får ni denna stillbild på artisten som refereras till här. Inför fullsatt teater på Avenida Las Americas.

El peladero

Visst gör det ont när regeringen inte får igenom sin budget? Eller sina förslag till skattehöjningar i ett land med kontinentens lägsta sociala satsningar? Eller när den är inkapabel, eller halvt ovillig, att stämma den våg av akut hungersnöd som kommer allt närmare i avkrokar på landsbygden?

Men hallå, vad är det för en seriös journalist att skriva om när man kan spekulera kring Elin Nordegrens bruk av järntrean mot Tigers bil på bästa nyhetsplats i en av Centralamerikas största dagstidningar? Skönt att få läsa om svenskars framfart i världen även i Guatemala... Eller? Såg för övrigt att en artikel om Nordegrens bakgrund var den näst mest lästa på cnn.com idag. Helt bisarr värld.

På mitt jobb skvallrar vi också, förstås. Nu mest om vem som blir vår nya ambassadör. Ewa Werner Dahlin lämnar om 3 veckor. På UD sitter tummarna fortfarande hårt fast; ni vet var. Men vem bryr sig om ifall en ambassad i en avkrok får vara roderlös i 3-4 månader?

Into that spirit

En semestervecka i Mexiko med vänlig sol, azurblå vågor, många margaritas och sand i kalsongerna hjälpte väl inte till såsom stämningsuppladdning inför första advent. Men under decemberkvällar kan en svensk i Guatemala få lite julvibbar utan att fejka (på dagen är det fortfarande ett skämt när det är 25 grader och blå himmel). Men det här är ju tropiska breddgrader, så mörkret faller brutalt och kompakt. Och på 1500 m.ö.h. så kan det komma lite svalare vindar och temperaturen falla ner mot 15 grader på kvällarna så här i adventstider, och innetempen under 20 eftersom vi varken har isolering eller värme. Vår fina plastgran är i alla fall klädd sedan i måndags; vi var antagligen sist i kvarteret. Keramikkrubbans olyckligare översomrare är ihopklistrade. Säsongens första glöggflaska närmar sig sin likvaka. Julkorgar med basvaror har ordnats för våra anställda, som sig bör. Minijulmarknad utanför stadens flashigaste köpcenter, Oakland Mall, härom kvällen, med tusen åter tusen tindrande ljus över fasaden vilka återspeglades i våra barns ögon. Guatemalas största "gran", placerad på Plaza del Obelisco, är också ganska fin så där på kvällen (även om den i toppen har reklam för det största ölmärket istället för en stjärna eller spira). Och ikväll var det julshow som Agnes skola anordnade. Det var multikulti. Barnen i Pre-Kinder, Agnes klass, dansade faktiskt till en svensk "modern" julsång - "Jullov". Det var inte en lika bra version som när Lars Vegas Trio gör den men ändå, lät klart bättre än den koreanska versionen av Jingle Bells som femteklassarna dansade till. (LVTs julskiva från -92 håller f.ö. läskigt bra, undantaget mobbingskämten). Agnes satte slutdanssteget perfekt - vilken tjej.






.
.
.
.

Det blir i alla fall tredje julen i rad i Guatemala för familjen Holmberg. Skillnaden i år är självklart att alla utom biståndstomten laddar upp i södra Götaland från och med mitten av nästa vecka. Stackars, stackars Isak som inte upplevt temperaturer under 14 grader sedan han var 5 månader gammal - det blir ett tufft uppvaknande för vår lille guatemaliserade påg.

I övrigt är jag irriterad - imorgon är det biljettsläpp för Metallicas konsert här i Guatemala. Metallica! Den 5 mars. Tänk själv - 2½ års hårdrockskulturell ökenvandring, bara för att så missa dessa halvgudar med en futtig månad. Ni får själva tänka ut vilken passande svordom jag har på läpparna - det blir ändå inte samma sak i skrift. Nåväl, någon gång ska jag väl få tröst - blir väl i Norje Boke 2013.