Okej, det finns väldigt många poplåtar som behandlar det där med hjärta och smärta, men jag tyckte ändå att det fanns viss ironisk njutning i att radiostationen som jag råkade lyssna på i bilen de futtiga 10 minuterna hem från kontoret ikväll valde att spela just Eric Carmens "All by myself" från 1975. Ja, man är ju van vid mer livade mottaganden i lägenhet 1-L Oakland Villas än när resten av kärnfamiljen flytt kontinenten för att gå i mörkerterapi. Stackars mig, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar