Into that spirit

En semestervecka i Mexiko med vänlig sol, azurblå vågor, många margaritas och sand i kalsongerna hjälpte väl inte till såsom stämningsuppladdning inför första advent. Men under decemberkvällar kan en svensk i Guatemala få lite julvibbar utan att fejka (på dagen är det fortfarande ett skämt när det är 25 grader och blå himmel). Men det här är ju tropiska breddgrader, så mörkret faller brutalt och kompakt. Och på 1500 m.ö.h. så kan det komma lite svalare vindar och temperaturen falla ner mot 15 grader på kvällarna så här i adventstider, och innetempen under 20 eftersom vi varken har isolering eller värme. Vår fina plastgran är i alla fall klädd sedan i måndags; vi var antagligen sist i kvarteret. Keramikkrubbans olyckligare översomrare är ihopklistrade. Säsongens första glöggflaska närmar sig sin likvaka. Julkorgar med basvaror har ordnats för våra anställda, som sig bör. Minijulmarknad utanför stadens flashigaste köpcenter, Oakland Mall, härom kvällen, med tusen åter tusen tindrande ljus över fasaden vilka återspeglades i våra barns ögon. Guatemalas största "gran", placerad på Plaza del Obelisco, är också ganska fin så där på kvällen (även om den i toppen har reklam för det största ölmärket istället för en stjärna eller spira). Och ikväll var det julshow som Agnes skola anordnade. Det var multikulti. Barnen i Pre-Kinder, Agnes klass, dansade faktiskt till en svensk "modern" julsång - "Jullov". Det var inte en lika bra version som när Lars Vegas Trio gör den men ändå, lät klart bättre än den koreanska versionen av Jingle Bells som femteklassarna dansade till. (LVTs julskiva från -92 håller f.ö. läskigt bra, undantaget mobbingskämten). Agnes satte slutdanssteget perfekt - vilken tjej.






.
.
.
.

Det blir i alla fall tredje julen i rad i Guatemala för familjen Holmberg. Skillnaden i år är självklart att alla utom biståndstomten laddar upp i södra Götaland från och med mitten av nästa vecka. Stackars, stackars Isak som inte upplevt temperaturer under 14 grader sedan han var 5 månader gammal - det blir ett tufft uppvaknande för vår lille guatemaliserade påg.

I övrigt är jag irriterad - imorgon är det biljettsläpp för Metallicas konsert här i Guatemala. Metallica! Den 5 mars. Tänk själv - 2½ års hårdrockskulturell ökenvandring, bara för att så missa dessa halvgudar med en futtig månad. Ni får själva tänka ut vilken passande svordom jag har på läpparna - det blir ändå inte samma sak i skrift. Nåväl, någon gång ska jag väl få tröst - blir väl i Norje Boke 2013.