Efter en underbar påskhelg med lugnt väder, mycket sol och en 24-25 grader kom först annandagen (som är vardag här) med duggregn och gråväder, till den grad att man nästan kände vibbar av en dålig svensk sommardag, kanske till och med tidig höst. Nästan lite fräscht för att vara Guatemala City. Och idag kom kallfronten. Kallfront är något som guatemalaner gillar att prata om, eller om jag ska vara ärlig, beklaga sig över. Mina guatemalanska kollegor glider runt på ambassaden i stickade polotröjor och utgjuter sig om hur hemskt kallt det är. Och vad pratar vi då om för temperatur? Jo, 18 grader. Så fort temperaturen avviker mer än ett par grader från det normala (neråt) så kommer någon garanterat och fjompar sig över en "ola de frío (köldvåg)". Hmm, ett par år i Svedala hade nog botat dem, men samtidigt är det lite gulligt.
Nåja, även om Guatemala då också får sig en släng av klimatförändringar (ty enligt mina kollegor var det aaaaldrig så här förr) så kan man i alla fall i det allmänna ojandet över de senaste dagarnas väder finna en tydlig likhet med Sverige: folk gillar skarpt att prata väder och gör det jämnt och ständigt; ett outtömligt och förvisso harmlöst diskussionsämne som vi alla påverkas av och inte kan annat än att ha en åsikt om. Med eller utan klimatförändringar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, är inte det där lustigt. Tror att det beror på att det är ett tryggt och harmlöst samtalsämne. Och i princip outtömligt. Min far brukar alltid reta sig på att folk frågar "Hur är det?" när de träffas, fast de egentligen inte har något större behov av att veta svaret. Tror att det är lite samma sak - en välkänd ritual. Berglin i SvD brukar också bli upprörd över sådant.
Glad fortsättning på påsken! Hm, kan man överhuvudtaget säga det?
//Jonna
Skicka en kommentar