Vi är inga globetrotters, Ulla-Britt och jag. Vi har visserligen haft förmånen att resa en del i privatlivet och vi har hunnit med lite USA och Canada , potatisberget i Ammarnäs, San Sadurni de Noya och 20 ggr Paris men Guatemala fanns nog inte i planerna förrän Martin och Pia flyttade hit. Nyfikenheten finns dock och vi kom, vi såg och vi förundrades.Min första undran var: Hur kommer det sig att vi är ca 20 cm längre och har en medellivslängd som är kanske 25 år längre trots att vi har växt fram i mörker och kyla, inte i ett behagligt subtropiskt klimat? Påtagligt blir det när man står på marknadsplatsen i Chichicastenango, som får Kivik att verka obefolkat, och är huvudet högre än alla andra besökare. Erkännes att det i och för sig kan vara till en viss fördel.
När man vet att den legala minimilönen i Guatemala är kring 50 Quetzales per dag (drygt 40 kronor) känns det konstigt att pruta på en duk eller annat hantverk, som kostar en spottstyver jämfört med hemma, bara för att det är så man gör här?
Vidare berörs man illa när man läser tidningar eller ser på TV om våldet och laglösheten i detta land. Överallt i Guatemala City finns det vakter. Tungt beväpnade är dom. Snabbköpet, banken, bilhandlaren osv. har ofta flera vakter och vapnen är osäkrade. Förvånat betraktade vi också den guatemalanske televerkare som på sina stolpskor äntrat en telestolpe med beväpnad vakt vid roten. Säker arbetsplats?
Vi fick under 10 fantastiska dagar se och uppleva massor som inte Europa eller Sverige kan erbjuda, allt med blandad förtjusning och skräck. Vi fick kanske också en liten inblick i de förhållanden som gör att svenskt bistånd behövs i denna del av världen.
Vi fick i ett ljuvligt försommarklimat, en morgon uppleva en blank sjö med tre vulkaner i fonden när vi besökte Panajachel. Därifrån är det bara 6 mil (eller 2 tim) till Chichicastenango som har en marknad som till färg och form inte liknar något jag sett. Vi tog oss upp (under guidad ledning) på den nyss stelnade lavan på vulkanen Pacaya och fick se glödande lava välla fram i en strid och het ström (ca 1200 grader) bara 10-talet meter från oss.
Taube diktade om en kaffeplantage i Guatemala och vi gjorde ett mycket lärorikt besök på kaffe-fincan Filadelfia. Lång tradition, billig arbetskraft, goda växtförutsättningar och stor noggrannhet präglade arbetet och stoltheten att ha amerikanska och japanska köpare framgick tydligt.
Att färdas på vägarna i Guatemala är ett kapitel för sig självt. Allt från småvägar, dammiga eller i regnperioden leriga, utan möjlighet till möte till flerfiliga asfalterade motorvägar finns. Alla slingrar sig runt berg och vulkaner, från djupaste dalar till bergssidor på mer än 2000 m höjd. Avsaknaden av räcke eller andra skydd tillsammans med det faktum att alla fordon är över-lastade gör det att händer många olyckor, ofta med fatal utgång. Bussen med 40 platser tar 90 passagerare och 5 personer på en moped är inte konstigt.
Till de små fina upplevelserna hör fiskmiddag på restaurang med en pelikan sömnigt betraktande mig från sin sittplats 4 meter bort. Antigua, gamla huvudstaden, bad i Stilla Havet, kaffet, rommen och importerad Kubacigarr ute på verandan sent om kvällen känns också som Guate-special.
Vi såg naturligtvis en del av den fattigdom som många i befolkningen har att tackla. Bostäderna är på många ställen undermåliga; den personliga hygienen synes komma på undantag. Det är förmodligen ytterst få som har råd att uppsöka en tandläkare. Hemma igen sorterar vi intrycken och hoppas någon gång få återvända. Värdfolkets sill- och knäckebrödsförråd behöver säkert så småningom påfyllning.
Hasta Luego. /El Viejo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar