Drömmen som lever, trots allt

Nedan en ny artikel om Guatemala som vår granne Maria Sundén Jelmini författat, och som publicerades den 20 april i Svenska Dagbladet. Finns ej på SvDs hemsida, därför får ni hela artikeln här.

USA-drömmen tömmer Guatemalas byar på män
Strömmen mot norr: Trots att USA deporterade rekordmånga illegala invandrare i fjol försöker många latinamerikaner ta sig till norr. I länder som Guatemala töms byarna på män, men samtidigt sänds pengar hem som lindrar fattigdomen.
María Ramón sitter vid sitt tygstånd på marknadsgatan i byn Todos Santos i Guatemala, några mil från den mexikanska gränsen. Det är en fattig by med hög arbetslöshet, precis som de flesta av landets byar. Men María Ramón har haft tur. För tre år sedan tog sig hennes man över gränsen till USA. Han stannade i två år, tillräckligt länge för att jobba ihop pengar så att María kunde låta bygga ett hus. – Jag var så rädd och ledsen hela tiden. Men här tjänar man inte några pengar, säger hon och berättar att även hennes tre bröder och hennes syster nu bor i USA. Myndigheterna i Guatemala uppskattar att närmare 1,5 miljoner guatemalaner lever i USA, lagligt eller illegalt. Varje år försöker ytterligare runt 125 000 guatemalaner att ta sig in i landet. Av dessa lyckas mindre än en femtedel. Några hundra dör på vägen, under de kalla nätterna i bergen vid gränsen till Mexiko, under de långa vandringarna genom öken eller i överfall.
Längs den branta grusvägen upp till Todos Santos byggs det frenetiskt. Pampiga stenhus i två, ibland tre våningar ligger sida vid sida med skjul av plåt och med jordgolv. Det är inte svårt att se vem som har en familjemedlem som lyckats med sin resa. Och drömmen sprids. Alla som vi möter har någon kusin, son eller make som gett sig av. Även kvinnorna ger sig av i allt större utsträckning men utgör fortfarande bara några procent. Effekten blir att de unga, arbetsföra männen försvinner, för alltid eller under några år. I Todos Santos uppskattar regionkontoret att så få som 10 procent av hemmen fortfarande har en familjefar som bor hemma. Att männen blivit färre märks tydligt enligt Christina Mendoza som driver en butik och ett hotell i byn. – Det finns ingen som kan göra de tunga jobben. Jordbruk, vägarbeten, det är de gamla eller män från andra byar som gör jobben, säger hon. På gatan utanför passerar en grupp män, klädda i de traditionella kläder som mayaindianerna från gruppen Mam bär. – De är inte härifrån, säger Christina Mendoza och nickar ut mot gatan. De är bara här för marknaden. Dammet yr in från den torra grusvägen. Hon viftar med dammvippan över butikshyllorna, ett evighetsarbete under den torra årstiden. Hon berättar att de flesta av hennes väninnor bor själva med sina barn. Makarna skickar i bästa fall hem pengar. Men lika ofta glöms den gamla hustrun, eller så skickas pengarna till mannens föräldrar och kvinnorna får fortfarande inte ha kontrollen över sin familj. I bland tar kvinnorna över mannens sysselsättning, med jordbruk eller handel. Men jobbet är tungt och med många barn och ansvar för matlagning och klädsömnad räcker inte tiden. Men det finns också en ljus sida, konstaterar Christina Mendoza. Med pengarna som strömmar in från USA har byn och regionen blivit rikare. De fattiga är färre än förr och konkurrensen om de få jobb som finns är inte lika hård. Dessutom har kvinnorna i allt större utsträckning tagit sig in till de beslutsfattande posterna i byarna och städerna. Det kommer dock nya sociala problem när barnen lämnas utan en pappa och mamman inte har tid. Och att hitta en ny man i byn är nästan en omöjlighet, säger Christina Mendoza.
Men för varje år blir det svårare att ta sig över gränsen, både till Mexiko och till USA, och att stanna kvar. I fjol deporterades nästan lika många guatemalaner från USA, 23 600, som man tror lyckades ta sig in i landet. Trots detta försöker allt fler söka lyckan i norr, enligt Arduro Aguirre som jobbar med migrationsfrågor på organisationen Mesa nacional para las migraciones. På väggarna till hans kontor i Guatemala City sitter avskräckande planscher med texter som ”du kan åka fast när du försöker” och ”invandrarens mardröm”. – Allt eftersom situationen i Guatemala blir värre, växer antalet som försöker ta sig härifrån. För många finns det inga möjligheter att få ett bättre liv i Centralamerika, de ser det som enda möjligheten att fly. Varför töms just vissa byar och regioner på män? – Alla känner någon som har rest, så gjorde brodern, farbrodern, kusinen, och de åkte inte fast. Själva väntar de bara på att göra resan. I byarna finns det inget som erbjuds dem, de kan inte studera, det finns inga jobb. Att en del fortfarande lyckas trots den stenhårda bevakningen är för att massorna är så stora att gränspatrullerna inte hinner med. – Det är de starkaste som klarar det, konstaterar Arduro Aguirre.

En av de starkaste är Luís Chavez. Han står lutad mot sin turkosa taxibil vid torget i staden Huehuetenango, några mil från den mexikanska gränsen. – Du ska få hela min story, säger han och sätter sig i baksätet. När han ler glittrar silvertänderna i hans mun. För drygt fyra år sedan betalade han en coyote, människosmugglare, motsvarande 40 000 kronor. Tillsammans med ett 70-tal andra människor började han vandringen över bergen och den mexikanska gränsen. I Mexiko tog lastbilar över. – Vi fick sitta hopkrupna såhär, det var väl en halvmeter till taket. Han kryper ihop som en boll för att visa. I 36 timmar satt han under lastbilens extragolv med 15 000 papayor packade ovanpå sig. En tablett skulle stoppa upp avföringen. För att ta sig över den amerikanska gränsen vandrade han och de andra genom öknen under fyra nätter och tre dagar. Två, tre stycken, exakt hur många minns han inte, dog på vägen. I nästan tre år jobbade Luís Chavez på en städfirma i Atlanta, betalade av lånet han tagit för att betala coyoten, skickade sedan hem pengar till sin fru. Till slut kom han efter med bilen. – Sköter man sig där borta så är det inga problem. No problem, förtydligar han på engelska. – Men åker man fast för något, då är det kört. Om några år ska det bli en resa till, säger Luís Chavez. Annars får inte hans två barn någon utbildning. Men nu behöver han ingen coyote, säger han. Han vet hur resan går till.
I samtalen med människorna i Guatemala märks det dock att de skärpta kontrollerna i USA har börjat leda till en förändring, en förändring som Diego Noño, konsul på Spaniens ambassad i Guatemala City, bekräftar. Allt fler latinamerikaner har börjat bege till just Spanien, där det räcker med en flygbiljett med återresa, bokat och förbetalt hotell och cirka 50 euro per dag i landet, för att komma in som turist. – Fortfarande är det få guatemalaner som åker till Spanien. Men vi ser att det ökat kraftigt, efter att myndigheterna i USA blivit hårdare. Invandringen från Guatemala är ännu inget som oroar oss, däremot har invandringen från bland annat Nicaragua och Honduras börjat bli ett problem. Siffrorna över antalet guatemalaner som stoppats vid gränsen, som inte uppfyller turistkraven, visar ändå trenden: 2006 nekades ett 80-tal personer från Guatemala inträde, i fjol runt 500. – Ärligt talat så har invandringen varit bra för Spanien. Jobb inom jordbruk, byggnad, i servicesektorn, alla utförs av invandrare. Men problemen har börjat komma i och med att arbetslösheten börjat stiga.
Faktaruta: Hårda villkor i Guatemala
Guatemala är ungefär en fjärdedel så stort som Sverige. Landet har cirka 13 miljoner invånare. Guatemala är Centralamerikas folkrikaste land. Varannan guatemalan är mayaindian. De flesta andra är mestiser. De vita utgör några få procent av befolkningen. Spanska är officiellt språk, men många talar något av de runt 20 lokala mayaspråken. Guatemala är det land i Latinamerika som ligger i botten sett till medellivslängd, BNP per capita och läskunnighet. Få andra länder ha så stora inkomstklyftor som Guatemala. Arbetslösheten och undersysselsättningen är stor. Medellivslängden är knappt 70 år, jämfört med cirka 80 år i Sverige. Landet har också den femte högsta spädbarnsdödligheten i världen. Brottsligheten, speciellt gängrelaterat våld, är ett mycket stort problem. Det har varit en kraftig ökning av våldet mot kvinnor och i stort sett samtliga kvinnomord förblir ouppklarade. Presidenten har stor makt i Guatemala. Nuvarande presidenten Alvaro Colom svors in den 14 januari i år, är socialdemokrat och vann valet med löftet om att bilda ”de fattigas regering”. 1,5 miljoner guatemalaner beräknas i dag bo i USA. De tros årligen skicka hem runt fem miljarder dollar. I Spanien lever knappt 10 000 guatemalaner, enligt Spaniens ambassad i Guatemala. I Guatemala samlas de centralamerikaner som vill ta sig via Mexiko in till USA. Guatemalas gränser är öppna för andra centralamerikaner som får stanna i landet lagligt under 90 dagar, medan det krävs visum för att komma in i Mexiko. En resa med en coyote, människosmugglare, kostar motsvarande runt 40 000 kronor från Guatemala till USA. Med flyg och falska dokument från 50 000 kronor. Cirka tre fjärdedelar av de runt 11,3 miljoner illegala invandrare som bor i USA beräknas komma från Latinamerika. 23 600 guatemalaner utvisades från USA 2007. Det är en fördubbling jämfört med 2005.