Resa med mersmak

Åhh, vad vi hade en skön första majhelg. Vi firade kanske inte så traditionsenligt enligt svenskt manér, men vi kompenserade det med rikligt med sol och bad, och så lyssnade vi på Lunds studentkörs vårviserepertoar.

Vi lämnade Guate City på onsdagseftermiddagen med en tämligen fullproppad bil (varför blir det alltid så mycket saker??). Dessvärre tog det cirka 45 minuter extra att komma ut ur stan, då det bitvis stodhelt still på den utfartsled som vi färdades på (trafiken här i stan är ett kapitel för sig). Nåväl, barnen höll sig lugna och efter cirka tre timmars körande nådde vi gränsen till El Salvador. Gränsövergången var smidig och sedan hade vi ungefär en knapp timmes körning till vårt hotell. Vägen var ganska bra förutom att det med jämna mellanrum fanns enorma hål... även om man har sett en del i sina dar så är det svårt att inte förvånas.

1:a maj tillbringade vi mest i hängmattan respektive poolen, och förvisso att Martin har skrivit om det tidigare, men jösses vilka framsteg Agnes har gjort i vattnet. Numera är det verkligen svårt att få upp henne ur vattnet och hon tillbringar nog mer tid under än över ytan. Detta är dock frivilligt, för när hon vill så kan hon simma - typ 3 meter på egen hand, men med simpuffar så blir det betydligt längre. Hon övervann även sin tveksamhet inför vattenrutschbanan (eller "russelkanan" som hon själv säger). På eftermiddagarna övergav vi poolen en stund och begav oss till en liten bondgårdsdel på hotellresorten, där Agnes och Isak och red ponny och klappade höns. Den här lilla hönan ville Agnes så gärna ta med sig hem....

Vi latade oss dock inte alla de tre dagarna vi tillbringade i El Salvador, utan vi sightseeade lite oxå. Vi åkte upp till den vackra sjön Coatepeque, som omgiven av tre vulkaner inte är helt olik Atitlansjön här i Guatemala, men som är betydligt mindre. Vi besökte även några byar och inhandlade lite lokala hantverk såsom flätade korgar.

Till skillnad från vår förra resa som blev väldigt påverkad av sjukdom, så var vi riktigt nöjda denna gången. Men kanske allra mest nöjd med upplevelsen var nog vår hemhjälp Lucila som vi hade bjudit med. Liksom för oss så var det första gången för henne i "frälsarens land".