Skam den som ger sig

Efter att ha tillbringat större delen av dagen på ett stort barnkalas med clownshow, ponnyridning och naturligtvis sedvanlig piñata så kom vi hem lite småtrötta och barnen hade med sig proppfulla godispåsar. (Och även magar proppfulla med diverse onyttigheter). När det sedermera var dags för middagsmat så tyckte Isak, efter en liten bit köttbulle, att han bara skulle äta godis till middag. Det tyckte inte jag. Till saken hör att han ganska ofta slipper undan både det ena och det andra för "han är ju så liten"... "han förstår nog inte"... och dylikt brukar det låta från oss. Han förstod alldeles utmärkt när jag sa att han inte fick sin godispåse förrän han hade ätit sin mat, men han vägrade stint att äta för det. Istället fick Agnes och jag stå ut med många klagoramsor och skrik från Isak. Och snällare blev jag inte mot honom (men rättvis). För när Agnes hade ätit upp sin mat så fick hon sin påse (men med stränga order att inte dela med sig till lillebror). Uuaaahh, vad han skrek. När han hade lugnat sig lite så värmde jag hans mat igen och kort därefter var hans tallrik tom. YES!