Ay ay ay, duele mi corazón. Eller nåt sånt. Känner mig lite som en smörig latinopoplåt inombords när det är dags att vinka av lilla familjen i flygplatsen Auroras morgonvimmel. Kanske är det lite brist på sömn - planen norrut går okristligt tidigt härifrån. Fast jag är en rätt blödig typ, och den ynka vecka och tusentals mil som snart skiljer oss åt ger ett tryck över bröstet.
Men som sagt, bara en vecka kvar i den lågintensiva krisens eviga hemland (och nu också med ett grannland som ambassaden täcker med en för tillfället ännu rörigare och mer spänd inrikespolitisk situation med statskuppsrykten och korrupt populistpresident - back to the future). Sedan blir det semester, Skånes slätter och en sannolikt mer lågintensiv tillvaro överlag; även bloggmässigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kommer ni till Sthlm ngt? Vore kul att ses.
Skicka en kommentar