El pueblo opina. Y paga.

Sedan Pia drog med våra två barn och två iPods har jag för att betvinga tystnaden lyssnat mycket på radio. Fast det börjar stå mig upp i halsen. Inte ens i valtider i Sverige har jag hört maken till mängd av politisk reklam, och mycket konfliktiv sådan också. För tillfället är det den "privata sektorns" reklam som är värst. Under rubriken "Folket tycker till" får diverse röster spy galla över presidentens senaste förslag att införa en punktskatt på mobiltelefonsamtal med intäkter som ska gå direkt till utbildningssektorn (något som finns redan i bl.a. Chile och Colombia). De som betalar reklamen verkar vara landets riktiga makthavare, eftersom presidenten och regeringen trots massiva motangrepp i etern inte lyckas med något som liknar skattereformer. OK, för att vara ärlig är regerigens annonser inte så kul heller. Inte heller tanken på hur många miljoner som staten plöjer ner i reklam.

Guatemala upplever en statsfinansiellt mycket svår situation på grund av den ekonomiska krisen och det faktum att staten, utöver hälften av landets små barn, är kroniskt undernärd. Skattetrycker är lägre än vad vi i Sverige hade i slutet av 1920-talet, långt innan vi började ens närma oss något som kan kallas välfärdsstat, under 10 % av BNP. Och resultaten är därefter - en stat som varken kan säkerställa majoritetens fysiska säkerhet, som inte har ett fungerande rättssystem och mycket svaga offentliga skolor och vårdtjänster. Att det då läggs miljoner på reklam känns lite stötande, speciellt eftersom den är så tydligt politisk och inte direkt "neutral". En lokal NGO har räknat ut att regeringen lagt över 20 miljoner quetzales (ca 17 miljoner SEK) på tidningsreklam under januari-november i år. Det låter kanske inte så mycket, men motsvarar exempelvis nästan hela statistikmyndigheten INEs reguljära årsbudget. Och därtill kommer radio och TV-reklam för säkert mycket mer. Visst måste en regering få möta mediala "angrepp" från oppositionen och de faktiska makthavarna. Men varför håller de på som de gör?

Mediemarknaden i Guatemala är starkt koncentrerad. Flertalet TV- och radiokanaler samt ett par av de större tidningarna ägs genom olika holdingbolag av mexikanen Angel Gonzalez. Det har sagts att ingen kan bli vald till president i landet utan att ha hans välsignelse - därav det ironiska epitetet "el Angel de la Democracia" (demokratins ängel). När han senast var i landet stod alla partiledare i kö för att få audiens, inklusive president Colom, det var mer eller mindre helt öppet. Det handlar naturligtvis om att få gynnsam rapportering i de rikstäckande nyheterna, och det politikerna lovar i gengäld är att fortsätta köpa annonsplats för skattepengar om de vinner nästa val. Så snurrar ekorrhjulet på.