De som känner mig vet att jag aldrig varit särskilt mycket mer än ytligt musikintresserad. Kanske är detta en anledning till att jag så väl kommer ihåg när jag fick Midnight Oils LP "Blue Sky Mining" bandad av Fredrik Isberg, en klasskompis. Och jag fångades rejält av sångaren Peter Garrets riviga röst och texterna om bland annat förtrycket av aboriginerna i Australien, så till den grad att jag samlade på mig flertalet skivor och också kom att skriva mitt specialarbete sista året på gymnasiet om just aboriginernas historia och kultur.
Förutom engagemanget för ursprungsbefolkningens utsatthet handlar mycket av Midnight Oils produktion om miljöfrågor ("diesel and dust, is what we breathe"). Mitt miljöengagemang har väl, liksom för musiken, aldrig blivit extremt betonat, men den gänglige Garret har verkligen fortsatt på den vägen. Han har de senaste åren gjort politisk raketkarriär och blev härom dagen utsedd till miljöminister i den nya socialdemokratiska regeringen i Australien (där maktskifte tillkommit efter att befolkningen tröttnat rejält på en korpulent och smådryg premiärminister som suttit ett drygt decennium - feel the vibes). Jag kunde inte låta bli att le och spela "River Runs Red (Black Rains Fall)"; "Antarctica", "Dreamworld" och just "Blue Sky Mine" på stereon.
Och om Peter Garret varit guatemalan och skrivit om förtrycket av Mayabefolkningen kanske vi hade varit i Australien nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar