Vår lilla bubbla

Igår gjorde vi en dagsutflykt till den närliggande gamla kolonialhuvudstaden Antigua. Vi hade tänkt softa lite och övernatta, men alla hotell som vi ringde var fullbokade, så vi ändrade helt enkelt planerna lite. Vi hade det jättemysigt med god fika, shopping, allmänt flanerande och en smarrig lunch. Vid halvfem-tiden kände vi oss nöjda och påbörajde återfärden. Vi stannade till vid en järnsmidesaffär och köpte en jättefin väggljusstake, som var så stor att jag var tvungen att sitta med den i knät, med huvudet på sned för att inte bli spetsad av ett vasst järnlöv. När vi efter en del bilköande kommit tillbaka till Guatemala City så var det mörkt, och vi lyckades ofrivilligt bli avskickade från huvudstråket, för att i nästa sekund verkligen vara helt vilse. Huaah, då kände vi oss absolut inte kaxiga! Det var mörkt och vi var i helt okända kvarter utan minsta susning hur vi skulle komma rätt. Till saken hör att de flesta gatorna här är enkelriktade så även om man vet var man är och vart man ska så kan det vara svårt att ta sig dit. Vi hade en karta, men med den stora vassa järnljusstaken i knät var det inte speciellt lätt att försöka tyda den. Tack och lov så sov båda barnen under hela vår lilla "detour". Vår puls hade redan smått ohälsosam nivå utan skrikande barn i baksätet. Efter en stunds irrande stannade vi vid ett apotek som var tämligen upplyst och fick hjälp. Sedan var det inte så svårt att komma rätt, men vi var sannerligen inte där vi hade försökt gissa att vi var på kartan. Tio minuter senare var vi väl hemma igen i vårt trygga lilla hem. Martin och Agnes rusade direkt ut och slängde sig i poolen -för att känna på kontrasten!
Ja, "mitt hem är min borg" så är det verkligen här. Vi bor visserligen inte lika stort här som vi gör hemma i Nacka, men allting är så otroligt välordnat, och det känns så lyxigt. Man har lite svårt att inse att man är i Guatemala. Då vårt condominium ligger i "bra" kvarter så känns det ju helt OK även när man rör sig till fots häromkring. Likaså i de kvarter som jag kör med Agnes för att komma till dagis varje vardag. Men samtidigt så känns det som om man sitter i sin egen lilla bubbla. Sin trygga lilla bubbla som man trots allt är väldigt tacksam att man har eftersom man bor här och är van vid trygga lilla Svedala. Sedan känns det nyttigt att komma ut och se lite mer och snudda lite vid det som är den verklighet som de flesta guatemalaner har, vilket är oändligt långt från det liv i lyx och överflöd som vi är vana vid.