söndag 27 januari 2008

Acatenango

Igår lämnade vi barnen med barnvakter och deltog båda tillsammans med ett gäng kollegor och vaga bekantskaper i bestigningen av en av Guatemalas tredje högsta vulkan; Acatenango, som når 3976 meter över havsytan. I Guatemala finns drygt 30 vulkaner, varav tre är aktiva. En av dessa, Fuego, är granne med ovan nämnda Acatenango, och från toppen på Acatenango går det om det är molnfritt att se ner i den rykande kratern. Acatenango är nu en vilande vulkan, dock ej "utdöd". Den hade faktiskt ett ganska stort utbrott i början på 70-talet. Det stora antalet vulkaner i Guatemala, liksom jordbävningarna, är fenomen länkade till att hela Centralamerika, tillika västkusterna på hela Nordamerika och Sydamerika, utgör kanten mellan två stora kontinentalplattor.

Uppstigning var det strax före fem på morgonen, sedan bilfärd i ett par timmar med upphämtning av guide och kaffe latte och sedan upp till ca 2400 m.ö.h. där leden startade (Guatemala City ligger på 1500 m.ö.h.). Tur att vi har fyrhjulsdrift. Sedan startade en mödosam, såväl fysiskt som psykiskt, stigning genom fyra olika växtlighetszoner upp mot toppen, ofta i ganska lös vulkansand och emellanåt i hård vind. I början var man relativt pigg fysiskt, men moln och regnskog gjorde att man inte riktigt kände att man fick utdelning för sitt slit. Men när vi kom över molngränsen var det riktigt härlig utsikt, även om vi ju högre upp vi kom hade desto tätare behov av små stopp. Kombinationen av högre höjd och tuff fysiskt utmaning tog verkligen ut sin rätt, och det var mycket grimaserande. Men efter nästan precis fem timmar nådde vi toppen, en stigning på drygt 1500 höjdmeter på en ytsträcka på enligt uppgift blott 6,5 kilometer. Kratern var lite speciell, enbart ett avrundat grustag och ca 150 meter i diameter. Vinden tog bitvis i ganska mycket där uppe, men vi hittade en plats i lä strax under toppen och låg där i solen och åt lunchmackor och kikade bort på Fuegos rykande krater. Inte illa. Promenaden nerför gick på delvis på andra stigar, och tog 2½ timme. Sällan har väl öl och pizza smakat så bra som när vi kom hem på kvällen. Kramar från två stelbenta och två busiga små.


Inga kommentarer: