Uppstigning var det strax före fem på morgonen, sedan bilfärd i ett par timmar med upphämtning av guide och kaffe latte och sedan upp till ca 2400 m.ö.h. där leden startade (Guatemala City ligger på 1500 m.ö.h.). Tur att vi har fyrhjulsdrift. Sedan startade en mödosam, såväl fysiskt som psykiskt, stigning genom fyra olika växtlighetszoner upp mot toppen, ofta i ganska lös vulkansand och emellanåt i hård vind. I början var man relativt pigg fysiskt, men moln och regnskog gjorde att man inte riktigt kände att man fick utdelning för sitt slit. Men när vi kom över molngränsen var det riktigt härlig utsikt, även om vi ju högre upp vi kom hade desto tätare behov av små stopp. Kombinationen av högre höjd och tuff fysiskt utmaning tog verkligen ut sin rätt, och det var mycket grimaserande. Men efter nästan precis fem timmar nådde vi toppen, en stigning på drygt 1500 höjdmeter på en ytsträcka på enligt uppgift blott 6,5 kilometer. Kratern var lite speciell, enbart ett avrundat grustag och ca 150 meter i diameter. Vinden tog bitvis i ganska mycket där uppe, men vi hittade en plats i lä strax under toppen och låg där i solen och åt lunchmackor och kikade bort på Fuegos rykande krater. Inte illa. Promenaden nerför gick på delvis på andra stigar, och tog 2½ timme. Sällan har väl öl och pizza smakat så bra som när vi kom hem på kvällen. Kramar från två stelbenta och två busiga små.
söndag 27 januari 2008
Acatenango
Uppstigning var det strax före fem på morgonen, sedan bilfärd i ett par timmar med upphämtning av guide och kaffe latte och sedan upp till ca 2400 m.ö.h. där leden startade (Guatemala City ligger på 1500 m.ö.h.). Tur att vi har fyrhjulsdrift. Sedan startade en mödosam, såväl fysiskt som psykiskt, stigning genom fyra olika växtlighetszoner upp mot toppen, ofta i ganska lös vulkansand och emellanåt i hård vind. I början var man relativt pigg fysiskt, men moln och regnskog gjorde att man inte riktigt kände att man fick utdelning för sitt slit. Men när vi kom över molngränsen var det riktigt härlig utsikt, även om vi ju högre upp vi kom hade desto tätare behov av små stopp. Kombinationen av högre höjd och tuff fysiskt utmaning tog verkligen ut sin rätt, och det var mycket grimaserande. Men efter nästan precis fem timmar nådde vi toppen, en stigning på drygt 1500 höjdmeter på en ytsträcka på enligt uppgift blott 6,5 kilometer. Kratern var lite speciell, enbart ett avrundat grustag och ca 150 meter i diameter. Vinden tog bitvis i ganska mycket där uppe, men vi hittade en plats i lä strax under toppen och låg där i solen och åt lunchmackor och kikade bort på Fuegos rykande krater. Inte illa. Promenaden nerför gick på delvis på andra stigar, och tog 2½ timme. Sällan har väl öl och pizza smakat så bra som när vi kom hem på kvällen. Kramar från två stelbenta och två busiga små.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar