Svindel

Är inte någon stor konsument av BNP-statistik, men hajade till inför de siffror som presenterades idag för Sverige. Nästan lika illa i USA. Vilka stjärnsmällar. Nog för att man gradvis vant sig vid tanken på att denna kris/konjunkturnedgång blir något i hästväg, men det börjar nog nu utbreda sig verklig känsla av svindel bland världens prognosmakare (och kanske i förlängningen hos politiker och företagsledare om de inte redan nått dithän). Hur långt kan det vara till botten, egentligen? Kanske tillräckligt långt för att vi inte riktigt ska känna igen oss när vi når dit. Det är väl denna typ av kriser som omskapar länge hållna sanningar, utraderar politiska och privata maktdynastier och lägger grunderna för nya axiom att förhålla sig till. Minns att en estnisk kollega på deras Fi-dep berättade för mig att efter murens fall och det systemskifte som följde så anställde inte företagen i Baltikum någon som var äldre än 30 år - resten var alltför insyltade i ett system som var utdömt.

När kommer krisen till Guatemala då? När kommer de ännu fulla klassrestaurangerna att tömmas och slå igen? När slutar nya glitziga köpcentrum för de rika att byggas? När kommer möjligheterna för massan, alla de män, kvinnor och barn som redan lever på gränsen, att få ihop till sina dagliga tortillas och bönor att reduceras till den gräns att det smäller till socialt?

Ett uttryck som jag hört användas om guatemalanerna är - "aguantan de todo" - "de står ut med allt". Det är naturligtvis inte helt sant, notera det faktum att det faktiskt pågick ett gerillakrig här i 30 år som fann sin energi i de extrema orättvisorna och i nöden i landet (samt kanske också till viss del i Kalla krigets logik). Men visst har befolkningen här tvingats mot en närmast osannolik tolerans för lidande, orättvisor, våld och osäkerhet, korruption osv. Guatemalas ekonomi har varit relativt avskärmad från den globala krisen hittills, men alltför säkert inte så länge till. Hur länge varar tålamodet hos en befolkning som redan innan krisen innehöll alltför många hungriga? Hemskt lär det bli - men finns möjligheten att krisens jävlighet får guatemalanerna att resa sig mot de verkliga perversionerna här och sedan kan starta återuppbyggnaden efter krisen på en socialt, politiskt och ekonomiskt-strukturellt sundare bas? Vad vet man...? Det svindlar faktiskt lite.

Pollock och lilla grisen

Lunchdiskussion med dottern, 4½ år, som visar sina senaste alster från dagis:

- Det där är en sådan där splish-splash. Det är en Pollock-målning.

- En Pollock-målning?

- Ja.

- Jo, det ser man ju på splish-splashen. Fina färger.

- Mmm, jag gjorde den på skolan. En liten gris som heter Olivia hjälpte mig. Hon bor på skolan.

Fantasi och lite konsthistoria - verkar vara schysst dagis.

Original och möjlig inspiration.

Del av dotterns dagisalster.

Proppat

Trafiken är ju vad den är här, men hittills har jag inte tyckt att det varit så illa trots allt. Visst är det urtrist att sitta i köer, men det gäller ju överallt. Det farliga med att sitta i köer här att man löper en stor risk att bli rånad då. Man kommer ju ingenstans så man är ett ganska tacksamt offer för de (i princip alltid två män) som kommer på motorcyklar.
Igår var jag dock väldigt glad att jag jobbade hemifrån och inte behövde pendla hem från Antigua. Tre olyckor och en skottlossning under eftermiddagen på stans huvudtrafikleder, en skogsbrand i utkanten av stan samt ett vägarbete modell större, ledde till att trafiken var totalt igenproppad i flera timmar. Min pendling som normalt tar cirka 45 minuter på morgonen och sedan lite mer när jag ska hem igen på eftermiddagen, gjorde en kompis igår på två och en halv timme! Då gäller det ha många podcasts nedladdade, och en stor portion tålamod.....

På sydkusten lite nytt

Hur mycket nytt kan hända under en helg vid havet i Guatemala, egentligen? Tja, man kan skrapa bilen rejält mot en läskigt stort vidunder till buss, man kan se valar plaska strax utanför kusten, man kan hjälpa pyttesmå sköldpaddsungar nå ner till havet för vidare okända men garanterat riskfyllda öden, man kan höra sin son som ett mantra gång på gång upprepa första/bästa flickkompisens namn (samt rulla runt med henne på ett restauranggolv) och så kan man se en skogsbrand sprida sig snabbt över knastertorra kullar. Detta utöver allt vanligt gött och blött.

Tänka om om att trycka till

Intressant artikel på Ekots hemsida om det misslyckade kriget mot narkotikan i den västra hemisfären och behovet av att tänka om politiskt, kanske i banor av viss avkriminalisering för att ändra dynamiken som driver droghandeln, något som en kommission med 3 ex-presidenter i regionen kommit fram till (bluddrade lite om detta tema i tidigare inlägg). Bl.a skriver man att ”USA:s politik är asymmetrisk då den fokuserar de mesta av resurserna på att minska tillgången på droger genom militära insatser. Men efterfrågan som driver produktionen finns ju framför allt i USA och utan insatser för att minska den kommer vi inte att lösa problemet.” Högrelevant för Guatemala naturligtvis givet landets enorma utsatthet, direkt och indirekt, för den militariserade kampen mot droghandeln och knarksyndikatens alltmer ogenerade övertagande av politisk makt och territoriell kontroll. Det finns också redan gott om amerikanska "militära rådgivare" här. De behövs säkert, men ändrar de drivkrafterna?

Men man måste även inse att dynamiken kring droghandeln är ett globalt fenomen - man borde också i Europa/Sverige tänka mer på hur en framtida narkotikapolitik bör se ut i ljuset av att bl.a. organiserad brottslighet också lyckats skapa starka fästen och nätverk i våra länder, och att drogtillgängligheten trots klart ökande tillslag av tull och polis alltjämt stiger (i Sverige om än i något mindre fart än under 90-talet om man ser till gatuprisutvecklingen (se http://www.can.se/)). En strikt och repressiv drogpolitik bygger förstås på en viss logik, men man måste se kostnaderna som denna också kan medföra - ett de facto stärkande av väloljade transnationella kriminella nätverk med vad det innebär i termer av direkta och indirekta hot mot demokratin. Kolla på Guatemala för ett läskigt exempel! En ny balans behövs, i alla fall på global nivå, mellan förebyggande av efterfrågan, kontrollen/reglerna för brukare och försöken att dämpa utbudet i produktion och handel.

Vem förstår svensken?

I Guatemala, och sannolikt i fler spansktalande länder, finns ett språkligt uttryck med koppling till vårt eget land. "Hacerse el sueco", ungefär "att göra sig till svensken". Betydelsen, om jag kopplat det rätt, är i stil med "att spela oförstående". Ursprunget är för mig okänt, men gissningsvis är det inte något upplyftande eller berömmande kring det svenska folket. I vilket fall gillar vår ambassadör här i Guatemala att då och då använda uttrycket och se hur folk reagerar - i stela diplomatkretsar verkar det vara få som är säkra på när ett skämt verkligen är ett skämt.

Biståndsfrust

Emellanåt blir jag mer än lovligt frustrerad av biståndsarbetet i vårt lilla värdland. Som härom veckan, när det helt plötsligt stod klart att Guatemalas statistikmyndighet, som vi gett så kallat kapacitetsbyggande stöd (utbildning, konsultinsatser m.m.) under några år, av kongressen fått se sin årliga budgetallokering kraftigt reducerad. Eftersom Guatemala har en riktigt skruvad budgetprocess och därtill en svag regering som måste söka stöd hos opposition för att få igenom budgeten i kongressen så är det upplagt för kohandlande. Och då handlar det inte så mycket om eventuella politiska prioriteringar som mer privata – några exempel: transfereringar av medel till privata organisationer ägda av kongressledamöter som ska genomföra vägbyggen eller tillhandahålla äldrevård för 100-tals miljoner; eller varför inte oförklarliga vägbyggen förbi kongressledamöters avlägset belägna sommarhus. Och kvar står statliga organisationer, som statistikmyndigheten, med viktiga uppgifter men utan någon som orkar försvara dem när vargarna sliter i den ynkliga budgetköttbiten. Denna gång blev det värre än vanligt. Så illa att generaldirektören tvingades avskeda 1/3 av de anställda förra veckan, varav många är personer som vi försökt utbilda och ge verktyg för att göra ett bättre arbete. Hållbarhet, någon?

Om någon nu undrar vad statistik har att göra med fattigdom, så kan man väl enkelt säga att det inte är så lätt att utforma vare sig biståndsprogram eller offentlig politik utan att bygga denna på fakta. Typ därför. Och vårt stöd fungerade rätt bra ett tag. Nu återstår att se om generaldirektören, som är kompis med presidentens fru, lyckas fixa extrapengar på någon märklig väg för att kunna återanställa några av de som fick gå. Om han prioriterar detta så länge han nu är kvar - det är redan "min" fjärde GD sen jag kom.

Förvåning i östern

Döm om vår förvåning när vi anländer Guatemalas karibiska kust för första gången och möts av väder värdigt en risig septemberdag i Svedala. Nja, kanske aningen varmare, men i alla fall inte mer än 20 grader, riktigt gråmulet, duggregn och vind. Allt hur fuktigt som helst. Den där enkla bungalowen vid vattnet i Río Dulce blev liksom aldrig charmig, bara ruggig. Och huvudgatan i Livingston, vallfärdsorten för turister i denna del av landet, var nästan spökligt övergiven när de få besökarna samt ortens innevånare gjorde vad de kunde för att hålla sig undan regnskurarna och den allmänna ruggigheten. Vår tillfälliga gäst från Sverige, Sara, noterade att visst var det varmare än i Sverige i februari, men kanske var det inte riktigt detta hon väntat sig av ett Karibienbesök.

Flicka i lancha

Nåväl, detta konstiga väder (för Karibien, inte för Svedala) lyckades så småningom också pallra sig iväg och vi fick en liten, om än något kort, förevisning hur dejligt det kan vara där borta i Guatemalas öster också. Och det är ju inte bara vädret som är av intresse. Det är nämligen bl.a. också trevligt att det finns ställen i landet där glassbaren inte behöver vaktas av snubbe med pumphagelgevär - kanske en väldigt guatemalansk definition på "avslappnat", vilket är ett ord som guideboksförfattarna för övrigt klistrat en masse på just Livingston.

Avslappnad

L är übrigens Guatemalas enda ort av någon betydande storlek som har en majoritetsbefolkning av afrikanskt ursprung och en plats dit man endast kan komma med båt (trots att det ligger på fastlandet). - Google Earth Lat 15°49'31.03"N Long 88°44'54.89"W for the nerds.

Väntande vänner vid hotellkajen i Livingston.

Munka rules

Kärlek uttrycks på många sätt. Mina föräldrar som just besökt oss hade bl.a. med sig ett par ordentliga bitar rökt munkakorv. För en nordvästskåning med smak för relativt vardagliga charkuterier så kan det inte bli mycket bättre. Tack!

Namnn

"Kanske lite för frånvarande" pappan blir först irriterad när han märker att dottern har kladdat på hans viktiga "att göra-lista" (jepp, har gett upp alla digitala listor; paper rules). Inser sedan att det är första gången som han sett henne skriva sitt eget namn utan yttre påverkan.

Pondus?

Departamentet Santa Rosa i sydöstra Guatemala. Hett men frodigt slättland nedanför vulkanerna och högländerna. Få städer, mycket boskap och eviga sockerodlingar. Garanterat bonnigt. Seneftermiddagssolen ger alla färger och former en mjukare, rödaktig ton, som gör mig lite mjukare inombords. Eller är det värmen? Vi är på väg till beachen i El Salvador, och svänger av för en liten paus på ett mycket enkelt kombinerat restauranghotell, helt vägsides på den stora, bra landsvägen som går parallellt med Guatemalas stillahavskust. En svart hund modell gatukorsning ligger i skuggan av det stora trädet men rör sig inte ur fläcken när vår bil rullar in på den dammiga gårdsplanen, oroväckande nära. Vi beställer lite dricka; nypressad juice, vatten samt öl för de som inte har rattjänst. En man med betydande självkänsla, och stor mage, ligger i en hängmatta och pratar högt i sin mobiltelefon. Ett par enkelt klädda kvinnor serverar oss och svärmar sedan bort runt mannen. Ägaren? Inga andra gäster syns, bara ett lekande barn som verkar höra hemma här och en nyfiken kattunge som dyker upp. Mannen vältrar sig efter avslutat samtal ur hängmattan, drar upp de ljusblåa bonniga jeansen en liten bit upp på magen och rättar till revolvern han har i livremmen. Inget hölster. Jag säger revolver, för pistol är fel och för fjuttigt, detta är en riktigt rejäl pjäs med mycket metall, roterande trumma, för 10 skott? Välputsad, den glänser verkligen till i solljuset. Tynger bra i bältet. Sannolikt en ”riktig mans” vapen. Bossen släntrar förbi vårt bord med ett avmätt ”buenas”, går bort till sin fyrhjulsdrivna, lagom bonnigt leriga pick-up-truck, och river upp ett dammoln. Juicen är otroligt god.