Pondus?

Departamentet Santa Rosa i sydöstra Guatemala. Hett men frodigt slättland nedanför vulkanerna och högländerna. Få städer, mycket boskap och eviga sockerodlingar. Garanterat bonnigt. Seneftermiddagssolen ger alla färger och former en mjukare, rödaktig ton, som gör mig lite mjukare inombords. Eller är det värmen? Vi är på väg till beachen i El Salvador, och svänger av för en liten paus på ett mycket enkelt kombinerat restauranghotell, helt vägsides på den stora, bra landsvägen som går parallellt med Guatemalas stillahavskust. En svart hund modell gatukorsning ligger i skuggan av det stora trädet men rör sig inte ur fläcken när vår bil rullar in på den dammiga gårdsplanen, oroväckande nära. Vi beställer lite dricka; nypressad juice, vatten samt öl för de som inte har rattjänst. En man med betydande självkänsla, och stor mage, ligger i en hängmatta och pratar högt i sin mobiltelefon. Ett par enkelt klädda kvinnor serverar oss och svärmar sedan bort runt mannen. Ägaren? Inga andra gäster syns, bara ett lekande barn som verkar höra hemma här och en nyfiken kattunge som dyker upp. Mannen vältrar sig efter avslutat samtal ur hängmattan, drar upp de ljusblåa bonniga jeansen en liten bit upp på magen och rättar till revolvern han har i livremmen. Inget hölster. Jag säger revolver, för pistol är fel och för fjuttigt, detta är en riktigt rejäl pjäs med mycket metall, roterande trumma, för 10 skott? Välputsad, den glänser verkligen till i solljuset. Tynger bra i bältet. Sannolikt en ”riktig mans” vapen. Bossen släntrar förbi vårt bord med ett avmätt ”buenas”, går bort till sin fyrhjulsdrivna, lagom bonnigt leriga pick-up-truck, och river upp ett dammoln. Juicen är otroligt god.