Isak springer återigen lyckligt in på dagis efter att de slutat med övningarna inför mors dag (som var i söndags och firades på dagis i fredags) - han är ingen stor sång- och danspojke ännu. Men han kan räkna till 11 på svenska och 15 på spanska, och kan utan tvekan ange färgerna på alla sina bilar på de två språken. Agnes klarar nu nästan att cykla ett helt varv runt gården utan stödhjul, men de riktiga drivkrafterna saknas för att förbättra sig (kan det ha något att göra med att de bästa tjejkompisarna på gården inte cyklar?). Och härom helgen så var hon försvunnen när vi vaknade på morgonen - att dra fram en stol och haka av kedjan är inget större hinder för en 4-åring när hon vill gå hem till bästa kompisen (i pyjamas...). Hon dansar och sjunger mycket. Och hon är en mästare på att göra svenska verb av spanska diton (typ "och så bailarade vi tillsammans..." - bailar=dansa).
Nej, vi har inte köpt den - det finns fortfarande gränser. Men det var kärlek vid första ögonkastet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar