Tack gode Gud för Haiti?

Medellängden för mödrar med barn under 5 år i Guatemala är 149 cm. Hälften av maya-kvinnorna i landet är under 145 centimeter. Genetiskt? I wouldn't think so.

Det har regnat dåligt i sommar i stora delar av Guatemala, och i ett land där enormt många lever på existensminimum och på egna skördar har resultatet blivit en alarmerande ökning av antalet fall av barn som tagits till sjukhus för att de lider av akut näringsbrist. Hur många som aldrig kommer till sjukhus vill man nästan inte veta. Antalet småbarn som dött av svält är tvåsiffrigt de senaste två veckorna i alla fall, detta bara i en region (Jalapa), vilket lett upp frågan på den politiska och mediala radarn under några dagar. Det räcker nämligen inte att Guatemala under närmare ett halvsekel kunnat stoltsera med några av de värsta siffrorna i världen för kronisk undernäring bland barn (närmare 50 % av barnen under 5 år; 2002) för att göra nyheter och skapa rejält politiskt intresse. Nåväl, FN-systemet rycker nu in med livsmedelsstöd, och blir det värre kommer bilaterala givare pytsa in humanitärt stöd. Vad resultatet från kronisk undernäring är i termer av personligt lidande kan vi aldrig mäta. Och det råder inga tvivel om att landets oförmåga att ta sig an denna skamfläck har stora ekonomiska och sociala konsekvenser. UNDP har skattat att de som är undernärda som barn över livscykeln är ca 10 % mindre produktiva, vilket för ett land med Guatemalas problem innebär ett jätteavbräck även makroekonomiskt. Om barnen är ett lands framtid lär Guatemalas framtidsutsikter handla mer om magra än om feta år.

Den "tillfälliga" svälten är knappast någon större black om foten för president Colom och hans regering - därtill är vanan, cynismen och egoismen alltför dominerande i det politiska livet här. Presidenthustrun Sandra Torres, som är en mycket aktiv politisk spelare och som bl.a. samordnar regeringens sociala satsningar, undslapp sig en groda härom dagen som är signifikant. Vid en genomgång av läget konstaterade hon att "tack gode Gud för att Haiti finns, för annars hade vi varit nummer ett i allt", med referens till västra hemisfärens fattigaste land där den kroniska undernäringen är precis något högre än Guatemalas. Det är ju ett sätt att se saker och ting. Låt oss hoppas att hon typ skämtade.

När man ändå är inne på dysterheter: Guatemala City har nu en mordfrekvens på 86 mord årligen per 100.000 invånare (och stan har ca 3 miljoner), att jämföra med Colombias huvudstad Bogotá som hade 80 per 100.000 när situationen där var som värst i mitten på 90-talet. Nu är den 22 där. Förstår att man gradvis kopierar några av de politiska grepp som tagits i Colombia här i Guatemala - senast en "anti-yrkersmördarlag" som stipulerar att det får vara max en person per motorcykel och därtill tvång att ha registreringsnumret på en väst och på hjälmen. Lagen verkar faktiskt efterlevas OK - kors i taket. Tyvärr är det mest kosmetiska grejer av det här slaget och inga riktiga frontalangrepp på grundorsakerna. För det skulle förstås krävas verklig politisk kraft och vilja. Precis som för att ta sig an den kroniska undernäringen bland barnen.