Så har vi också haft ett litet avsmakningsbesök i Belize, vårt "sista" och tillika det minsta och mest okända av de 7 länderna i Centralamerika. Det blev några dagar där över nyårshelgen. Det blev liksom en slags avskedstur med vår härliga bil som äntligen fick spinna loss på annat än dagishämtning - 80 mil enkel tur från Guate City till playan vid Placencia i södra Belize är inget som görs i en handvändning. Det är fortfarande Centralamerika vi talar om, därtill har Guatemala haft den dåliga smaken att inte ens ha asfalterat delar av huvudvägen mellan de båda länderna. Eller bygga en rakare väg. Nu var det som att köra sträckan Jönköping-Stockholm via Falun. Typ. Det handlar i alla fall om gammalt gammalt groll. Britterna som koloniserade Belize, eller Brittiska Honduras som det sedermera kallades, fullföljde aldrig alla diplomatiska procedurer under 17- och 18oo-talen för att säkerställa kolonins legala status (lönt?), och Guatemala hävdar sedan 150 år att 2/3 av Belize faktiskt är en provins i Guatemala.
Nu ligger ärendet hos en internationell domstol i Haag för avdömning, vilket dämpat nationalistiskt hetsande. Men oviljan att underlätta kontakter och ge små tjuvnyp fortsätter från Guatemalas sida, naturligtvis ovärdigt det land som är klar storebror. Men Belize bryr sig inte så mycket. Landets befolkning, färre än Malmös, tittar åt andra hållet, fjättrat vid burdusa latinogrannar men karibiskt i själen. I Belize är en klar majoritet engelsktalande (även om det var rätt mkt pigeon-variant), det är mycket rastainfluenser (till och med mest jamaicansk öl i butikerna bredvid den lokala brygden Belikin), förstås utöver amerikanerna som ju är där och köper upp mark. Lågt, tryggt, gungande tempo i alla fall, precis vad man vill ha över en liten semester.
Så därför. Det hade kanske kunnat bli fler sandslott om inte sandflugorna bitit så förfärligt (de syns ju aldrig på bild, de rackarna, men är högst närvarande ändå). Det hade kanske kunnat bli längre djungelvandring i Jaguarreservatet om inte Isak vägrat gå själv i den gegga som det oväntat myckna regnandet förvandlade skogbotten till. Det hade kanske kunnat bli fler kajakpaddelturer om vi inte varit så dåligt tränade att en vända till mangrove-ön någon kilometer lämnade oss totalt utpumpade. Det hade kanske kunnat bli mer snorkling, men sååå kul är det ju inte ändå, speciellt om det kommer en rejält saltad nota för turer ut till yttre reven (vilket är vad som krävs för att inte bara fastna i sjögräs). Vi tog det soft, gungande lugnt. Fick ju faktiskt ändå både se vilda delfiner och världens med stor sannolik tråkigaste och mest intetsägande huvudstad, Belmopan. Bara det!
God fortsättning på det nya året!
1 kommentar:
Gott nytt år och god fortsättning! Låter som en underbar start på det nya året.
Kram till hela familjen
Skicka en kommentar