Goda resultat av svenska biståndspengar

Tänkte först att titeln skulle vara "Många döda - svenska biståndspengar inblandade", men insåg sedan att jag är svensk byråkrat och inte "journalist" på Aftonbladet. Nåväl.

”Fältbesök” låter kanske lite konstigt för en utomstående, men dessa är en väldigt viktig del av biståndsarbetet på en ambassad (även om det blir av för sällan). För det första handlar det om att komma ut och verkligen få koll på aktiviteter som Sida finansierar på ett eller annat sätt, och för det andra handlar det om att få ut oss biståndsbyråkrater ut i den verklighet vi faktiskt arbetar för att förändra. Som Pia nämnt tidigare har jag alltså i veckan varit ute och svängt i landet (varje raksträcka över 200 meter kommer som en total överraskning på vägar i nordvästra Guatemala…), närmare bestämt i regionen Huehuetenango på gränsen mot Mexiko. Över 70 % av befolkningen lever på under 15 kronor om dagen, väldigt många hushåll är splittrade då mannen lämnat för att söka jobb norrut, analfabetismen ligger på ca 40 % (klart högre för kvinnor), och ja, majoriteten av befolkningen är maya. Det är sjukt kuperat, bistert och hårt, men vackert. Smuggling av varor från Mexiko är en favorithobby för de driftiga (inte minst efter mexikanska pesons kraftiga depreciering senaste halvåret), en annan är opiumodling. När fattigdomen fallit i landet som helhet under 2000-talet har den stigit här. I denna region (och några andra) finansierar Sida projekt för förbättrad mödra- och spädbarnsvård sedan mer än ett decennium tillbaka. I Huehuetenango var mödradödligheten 2007 ca 240 avlidna mödrar per 100.000 födslar, mer än 100 gånger högre än i Sverige och dubbelt så högt som genomsnittet i Latinamerika. Guatemala är ett av de länder i regionen som satsar minst pengar på offentlig sjuk- och hälsovård (drygt 1 % av BNP jämfört med 9 % i Sverige och 15 % i USA), och av dessa medel går det mesta till sjukhussystemet och inte till primärvård nära människorna.

I denna väldigt tuffa kontext har de Sida-finansierade projekten lyckats nå en del riktigt häftiga resultat. Minskad mödradödlighet i de områden där det finns jämförbara data och inte minst i de kommuner där projekten funnits en längre tid (brist på data är dock en stor svaghet i uppföljningen); extra vårdpersonal i mödra- och spädbarnsvård som tidigare varit Sidafinansierat har i år staten till fullo övertagit finansieringen (första gången i biståndshistorien i Guatemala); och hälsomodellen som projektet implementerat håller nu på att rullas ut över hela landet (vilket bl.a. innebär vårdtillgång i varje kommun 24 timmar om dygnet mot tidigare normala 8h, nya rutiner för patientmottagande och skapande av lokala hälsokommittéer ute i byarna vilka ofta ligger flera timmars promenad från kommunens hälsocentral). Det kanske inte låter som så mycket, men det är ingen liten sak att med klart begränsade medel förbättra hur man i ett helt land organiserar den offentliga mödra- och spädbarnshälsan.

Möten med de regionala sjukvårdsmyndigheterna, besök på några vårdstationer och ”fullservice”-kliniker (där man till och med gör kejsarsnitt) samt möten med traditionella barnmorskor och lokala ”hälsokommissioner” ute i några byar långt ifrån ära och redlighet var, förutom väldigt många timmar i bil, huvudpunkterna i besöket. Jag säger det inte för att det är politiskt korrekt, jag menar det verkligen: sådana här besök känns väldigt värdefulla för förståelse av vad vi håller på med. Och som tillåter en att bli imponerad av viljan, kraften och engagemanget hos de som jobbar ”där ute” med minimala resurser – läkare, distriktsansvariga organisatörer, sjuksköterskor, barnmorskor och frivilliga folkbildare. För min del var detta också ett lite speciellt besök, eftersom det föll på mig att på något sätt leda delegationen i frånvaro av ambassadens handläggare för hälsostödet (som är höggravid – surprise) och andra höjdare. Ja, det enda man kan säga är att man varken blir en stor offentlig talare (därtill på spanska) eller hälsoexpert över en natt, men jag tror att det hela gick OK för egen del. Inte heller folkhälsan i Guatemala kan förbättras från en dag till en annan (!), men det svenska projektet har visat att det till och med under enormt svåra förhållanden går att minska dödligheten kring graviditeter och förlossningar med lite extra resurser och nya angreppssätt. En konkret pusselbit i kampen för ökad respekt för extremt fattiga människors rätt till värdiga levnadsförhållanden.