Hemma borta

Tog mig slutligen tid att läsa Maciej Zarembas artikelserie om integration som gått i DN nu i mars - I väntan på Sverige - eftersom jag tycker att frågan är en av de mest intressanta och kluriga för vårt samhälle att komma bättre underfund med. För problem, det har vi, det behöver man inte vara skarpögd samhällsjournalist för att lista sig till. Jag kan i alla fall utan någon tvekan starkt rekommendera att avsätta någon timme för att läsa denna intelligenta serie. Skulle inte bli förvånad om det blir Stora Journalistpriset en gång till för Zaremba, för gång på gång lyfts systemabsurditeter och kulturella krumsprång vackert och underhållande fram genom mängder av belysande exempel samtidigt som den röda tråden är stark och tydlig. Och manar till eftertanke.

Så här sitter jag och funderar på varför jag egentligen trivs väldigt bra med att bo utanför Sverige, att jag känner mig lite friare än vad jag gör hemma. Att bli bemött mer som ett vitt blad där jag tror mig kunna påverka tolkningen, snarare än att vara en av de där vid busshållplatsen som morgon efter morgon undviker att hälsa på de andra. Är den svenska kulturen, om jag nu får dra till med ett så generaliserande begrepp, kanske lite kvävande? Som kanske också bidrar till integrationsproblemen? Men jag gillar ju så mycket av det där svenska - allemansrätten, offentlighetsprincipen, sommarnattsljuset, till och med det nordiska svårmodet väcker anklang. Och språket är vackert. Kan det vara så att jag helt enkelt trivs bra med att kunna plocka russinen ur "det svenska" och svära mig fri från de mindre positiva sakerna (som hyckleriet kring den svenska "respekten" för olikheten, för att återvända till integrationsfrågan)? Kanske. Kanske gillar jag bara kittlingen av att utomlands vara mer annorlunda än vad jag är i Sverige - fåfänga alltså. Men nej, nu ska jag inte rusa vidare - läs Zarembas artiklar istället och se vart den för era tankebanor!