Grönt är icke skönt

Strax bortom ambassaden, i skuggan av några lummiga träd på lugna 8e avenidan, såg jag dem. De passade ju inte in. 3 grönklädda män med automatkarbiner. Och något tiotal meter längre bort stod två poliser vid sin pick-up. Det är de gemensamma patrullerna mellan militär och polis som nu nått zon 10 - den mer välmående delen av Guatemala City där ambassaden ligger och där vi bor. Med förklaringen att det råder brist på poliser och i ljuset av den dåliga/sämre säkerhetssituationen har således också denna tröskel nu korsats - militär på gatorna - en inte helt okomplicerad sak i något land, och särskilt inte i ett land som hade en repressiv militärdiktatur så sent som i början på 1980-talet. Och jag undrar om folk verkligen köper detta; jag menar, vad ska finniga tonåringar med grova attackvapen verkligen kunna göra i tättbebyggt område? Men det är väl ett försök att visa handlingskraft och lyfta moralen hos folk - ett folk som ju längre tiden går levande i ett samhälle där dussintals mord, oräkneliga rån och utpressningar hör till vardagsmaten blir mer och mer desperata på att se kraftig handling från myndigheterna. Ja, det är verkligen sorgligt att lära känna den kollektiva neuros som är Guatemala idag.