Retrospektiv i återfunnen vardag

Med ett ganska gott mått av sommarsemesterro kvar i kroppen är vi nu åter i Guatemala. Minnen om ljusa kvällar, cykelturer längs sädesfälten förbi Södra Åkarp, Mellersta Grevie och Klagshamn, uppfriskande simturer i Blekinge skärgård, mye mad och goe mad, glädjen i det banala att röja runt sitt eget hus i Nacka, goda vänner som vi träffar för sällan, alla barnskratt vid sommarkalas med jordgubbstårta, hopp i vattenpölar, sagostunder med mor/farföräldrar eller under ridturer. Gott så. Det är också skönt att komma hem till sin vardag, sina grejer, till personerna vi har här. Isaks och Agnes puss- och kramkalas med ”vår” taxichaufför Edgar och med Lucila och Gladis, naturligtvis, är också bevis på barnens uppskattning av att komma hem. Isak som leker maniskt med sina bilar och blir pussöverfallen av grannflickan Camilla, Agnes som ääääntligen får leka med sina kompisar och alla deras prinsessklänningar (men ändå fortsätter att nästan outhärdligt tjata och gråta om att det måste vara hennes födelsedag snart). Att vi fortfarande vaknar halv fyra på morgonen är hittills mest mysigt; tända ljus, hett nybryggt te och mackor med nyimporterad svensk ost.

Med förbehållet att minnet är en selektiv och opålitlig mekanism, så känns det spontant för min egen del som om jag uppskattade min Sverigesemester mer i år än förra året. Det rimmar väl med vad flera kollegor och vänner som bott längre tider utomlands sagt till oss – man uppskattar vårt lands (sommarliga?) skönhet och frihet mer ju längre man bott utomlands. Med blott två år ”ute” så är det kanske för tidigt att vara kategorisk om detta, men i alla fall.

Igår började Agnes skolan. Klassen ”Pre-Kinder” på Equity American School. Spännande. Vi återkommer i ärendet.