12 Avenida 14-09 Apto 1-L, Zona 10

Vi har ett hem. I måndags kom vår packning från Sverige och samtidigt flyttade vi in i en lägenhet på bottenplan i en s.k. condominium, vilket i detta fall innebär en kvadrat med trevåningshus runt en innergård med ganska mycket lekvänlig gräsmatta, en pool med barnavdelning, samt med en gemensamhetslokal med gym och därtill rymligt garage med platser rakt under varje lägenhetsuppgång (vi har 3 platser!). Hela stället lyder under det framstegsklingande namnet ”Oakland Villas”, vilket dock delvis förklaras av att hela grannskapet vi nu bor i heter Colonia Oakland (varför återstår att utreda). Guatemala City är indelat i olika ”zonas”, ett drygt 20-tal av olika storlekar. Colonia Oakland är en del av Zona 10, vilket främst är centrum för affärs-/och nöjeskvarter för de besuttna, men också med en del bostäder. 7-8 minuters promenad till ambassaden avskräcker inte alls, trots att man måste korsa en tungt trafikerad fyrfilig väg i ett land där övergångsställen bara finns på film (obs, liten överdrift). Vårt nya lilla hörn på jorden är liksom många av bostäderna i zona 10 relativt nybyggda, de är ofta snygga och stilrena, har mörka, sobra trägolv, men verkar under ytan kanske inte riktigt hålla måttet rent kvalitetsmässigt. Jag kanske bara är lite petig, men i så fall är det min fars förtjänst.

Vi bor nu i en lägenhet med tre sovrum, en större inre hall där vi har ställt skrivbord och en TV som ännu inte är inkopplad. Jag och Pia delar på ett badrum med badkar och dubbelvask, och har också lyxen att ha en stor klädkammare att gå in i (dock utan ventilation – varning för mögel i tropisk zon). Barnen delar därtill på ett badrum med dusch, och från deras respektive rum kan man gå ut på en egen liten grästäppa, på ”baksidan”, där vi också har vår ”egen” palm som ensam överlevt byggherrarnas framfart. Sedan har vi ett ganska stort vardagsrum där även matbordet står, gästtoalett, ett småknasigt inrett kök men med alla bekvämligheter man behöver, samt med intilliggande tvättstuga. Sedan till det ”roliga”. I anslutning till tvättstugan ligger ännu ett litet sovrum med eget badrum. Att ett sådant rum finns är en självklarhet; så är det i alla lägenheter och hus vi tittat på; var annars ska din ”muchacha” bo (dvs. din anställda hemhjälp, alltid kvinna och nästan alltid maya)? Ja, sannerligen saknas det inte tecken på att man nu befinner sig i ett klassamhälle av yppersta rang. Det kommer att bli en mental utmaning att i boende och professionellt umgänge ofta inlemmas i överklassens relativa lyxliv samtidigt som det är så skriande uppenbart hur förbannat påvert alltför många har det här i staden och landet. Behöver jag nämna att hela vårt ”condo” är inhägnat och har beväpnade vakter? Schizofrena tankebanor till trots: vi är glada att vi har ett fint boende och ser fram emot att göra det mer till ”vårt” hem. Och till vårt hem är alla vänner välkomna för att vara schizofrena med oss!