Lokala nyheter berör

Jag antar att det jag skriver nu bidrar till det fenomen som ändå är alltför uppenbart, men det är skumt hur liten världen ändå kan kännas i all sin mäktighet. Nära nyheter beröra mest… Vi har i veckan som gått härifrån Guatemalas horisont kunnat följa hur både Åstorp och Vellinge nått den svenska rikspressen, kanske inte helt oväntat med lite dystra förtecken (eftersom nyheter från små orter nästan alltid per definition är av detta slag i en alltmer blaskifierad medieverklighet på nationell nivå – därför länkar till lokala tidningar som behåller banden till folks verklighet). Således har vi följt det faktum att gymnasieskolan och folktandvården i Vellinge bränts ner, utsatta för den ack så svårförklarade förstörelselustan (åtminstone för en fyrkantig ekonom som jag). Och idag har ett annat spännande sociologiskt fenomen fått explosivt utrymme i Åstorp, nämligen att gäng med stark eller svag anknytning till fotbollslag samlas på avskilda platser (i detta fall industriområden) och slåss.

Eftersom vi för någon vecka sedan hade förmånen att, sittande i en bekväm soffa i vår lägenhet i Guatemala, uppleva brottstycken av den värld som finns bakom detta våld när filmen ”Hata Göteborg” spelades på vår lilla laptop-skärm, känns det hela nästan kusligt nära och bekant. Hata Göteborg handlar om ett kompisgäng i Helsingborg i slutet av tonåren, med närhet till våld som sammanlänkande faktor, och är en relativ lågbudgetfilm regisserad av Helsingborgssonen Robert Lillhonga som hade premiär i maj i år (Tack till Anna Bäckman för tipset!). För den som vill förstå lite mer om vad det handlar om, eller kanske också för den som bara vill njuta av nordvästskånskan när den verkligen är som bäst, kan jag också rekommendera ett besök hos videobutiken (eller naturligtvis till någon sajt på nätet om man inte är så nogräknad med upphovsrättslagstiftning, men det vet väl var och en bäst själv). Jag kan också varmt rekommendera reportageboken Med uppenbar känsla för stil av frilansjournalisten Stephan Mendel-Enk som berör ämnet destruktiv manlighet och fotbollsrelaterat våld, och som jag läste någonstans att det varit en inspirationskälla för Lillhonga till filmen (vars undertitel är en dramakomedi om manlighet när den är som sämst). För mig kändes mycket i den boken alltför välbekant, antagligen eftersom det som beskrivs är något som alla killar som är uppvuxna i en mindre ort och/eller varit inblandade i lagidrott de senaste 30 åren garanterat har upplevt. Till såväl killar och tjejer rekommenderar jag boken såsom ingång till att finna ytterligare pusselbitar som förklarar varför män tyvärr ibland är som de, jag menar vi, är. Att reducera spelrummet för manlighetens destruktiva mekanismer är en superviktig uppgift för hela samhället (och nej, det handlar inte om att utradera könsskillnader). Detta från avbytarbänken i ett mycket grått och regnigt Guatemala…