Desafío Latino: Mot slutet

Sedan flera veckor har det på jobbet varit uppenbart att vi närmar oss slutet på året. I min roll på ambassaden ingår bland annat att hålla koll på utbetalningar av biståndsmedel, och det är snarare regel än undantag att en stor del av dessa kommer i slutet av året. Jag skulle nu kunna slungas ut i en diskussion om det finns årliga "utbetalningsmål" för biståndet eller inte, men för tillfället orkar jag inte riktigt - det får räcka med att säga att det finns många faktorer som driver på hur det ser ut. Men det blir lite körigt att hinna med att få färdigt avtal, hålla utvärderingskommittémöten och allt sådant vi håller på med. På flera sätt är det naturligtvis bra - med tidskniven på strupen kan byråkratier bli förvånansvärt effektiva - så länge effektivitet inte betyder sämre kvalitet. Ja, nu rann jag ju iväg lite i alla fall.

Det jag skulle komma till var att årsslut också innebär uppbrott. Två familjer med roliga, färgstarka, öppna och trevliga individer lämnar vår lilla gemenskap i Guatemala City för att åka vidare på nya äventyr, och det har varit avtackningar och middagar och sådant där i flera olika vändor och konstellationer senaste dagarna. Det är ju inte någon statshemlighet att sådant är livet i ex-pat/diplomatsvängen; de eviga uppbrotten; och naturligtvis hoppas vi att detta inte innebär sluten på de relationer vi påbörjat här med dessa vänner. Men. Små slut är det. Lekkamrater som stått för skoj och vardagstrygghet försvinner bort, både för mig och Pia och för barnen. Vi vuxna har förstås valt det här livet, barnen har det inte.

Nu kommer i alla fall tre tokdagar på kontoret när massor ska ordnas, sedan åker hela familjen till Cartagena de las Indias i Colombia (jag ska delta i en ovältajmad konferens där). Lär vara en av Latinamerikas vackraste kolonialstäder som ofta ligger i topp när kontinentens resmål rankas. Blir faktiskt vårt första besök i Sydamerika... om vi nu kommer dit. Det går vattkoppor i kretsen, och vi oroliga föräldrar undersöker nu timme för timme alla små prickar som börjat komma på lille Isak (Pia med mest frenesi, för det blir väl hon som får stanna hemma om det bryter ut). Fortsättning följer, nu kort avsked. Vi ses och hörs, vänner.