Glad Valborg!

Vi inledde vår valborgsmiddag med ganska typiskt vårfräsch mat: melon och parmaskinka. Sedan blev det mer chapino av det. Men grillad oxfilé blir liksom sällan fel. Särskilt inte i ackomangemang av potatisgratäng, grönsallad och en shysst flaska rött -och inte minst, goda vänners sällskap. Sedan mera svenskt, om än inte typiskt för våren. Vaniljglass med hjortonsylt och Lapponia. Mmmmmm....

Svinigt värre?

Ja, vi är ju tämligen nära smitthärden härborta på denna sidan pölen. Och läget är ganska hysteriskt. En hel del håller sina barn hemma från skolan och andra springer omkring med masker. Jag hade planerat att åka med på ett fältbesök nu i dagarna. Mina kollegor som åkte gjorde så med munskydd och mängder med handsprit. Jag hade redan ställt in för att kunna tillbringa helgen tillsammans med vänner på playan i El Salvador. Av det blev det heller inget. Ambassaden har satt ihop ett krisberedskapsteam med reseförbud, så vi är förnärvarande strandade här i Guate. Egentligen inte så tokigt just denna helgen, eftersom vi är rätt så nöjda med att ”bara vara” efter en intensiv reseperiod. Och med tanke på att vi om två veckor har en inbokad sol- och bad-resa, kombinerat med lite äventyr och aztekkultur, så är det inte heller så illa att stanna hemma nu. Men det var någonting nu som inte riktigt stämde. Ja just det. Destinationen på vår kommande resa var.....jo, rätt gissat –Mexiko. Som det ser ut så ryker den resan all världens väg. :-( Fortsättning lär följa....

Pula

När vi reste i Botswana 1998 fick vi berättat för oss av safariguiden att de få gånger det regnade i landet så stannade all verksamhet upp, och alla gick ut på gatorna, reste sina händer mot skyn och ropade ”pula”– vilket betyder just ”regn” men även ”välsignelse” på setswana. Garanterat en överdrift men ändå. Pula är också namnet på landets valuta – en ganska schysst värdeanalogi faktiskt [uttalas såvittjagvet inte som det man kan göra i garaget på lördagsförmiddagen, utan mer som "powla"]

Inte minst Agnes fick en stark pula-känsla idag när molnen plötsligt hopade sig och det första regnet på sex månader i Guatemala City föll med stora plaskande droppar. Hon kunde inte hållas från att med tungan ur mun och ansiktet mot himlen välkomna denna väderförändring. Regn är Agnes favoritväder, åtminstone säger hon det sedan vi flyttade till Guatemala, och de närmaste halvåret lär hon få mycket mer av den varan (även under månaden i Sverige till sommaren lär det väl inte vara någon större risk att vi blir utan…). Men vi alla kunde nu på eftermiddagen njuta av den där friska och samtidigt mogna, underbara doften av fuktig varm jord som till och med här i stan slår ut alla andra dofter, inklusive avgasdofterna från de stora bussmonstren. Välkommet på alla sätt och vis, obligatoriska strömavbrott och glashala betongvägplattor till trots.

Fotnot: valutan i Guatemala, quetzal, är namnet på en liten grön fågel med långa stjärtfjädrar som sägs leva lite här och där i landets skogar och djungler; (en viktig nationalsymbol tillsammans med bl.a. marimban, se senaste inlägget). Inte ens vår ambitiöse fågelskådarkompis här i Guatemala har dock någonsin sett den annat än på bild. Synd man inte kan säga detsamma om marimban.

Smaken är såsom baken...

... och tur är ju det.

Missade att berätta om att det i måndags var ”Día de la Marimba”. Detta musikaliska (tortyr)instrument blev av ett särskilt kongressdekret 1999 upphöjt till officiell guatemaltekisk nationalsymbol, vilket bl.a. innebär att detta instruments betydelse (?) måste lyftas fram i alla skolor. Många restauranger och varuhus här är också mycket pigga på att visa sin patriotiska glöd och spela marimba-muzak. Ja, jisses, mycket ska man stå ut med i detta land. Hittade klippet nedan på YouTube – avgör själv vad ni tycker – sockrar med vackra bilder från landet för att öka aptitligheten något.



Men ärligen, varför inte reggaeton, salsa eller något annat? Vad som helst.

Alltför ypperligt jävligt

Måste erkänna att arbetet med uppdragsbeskrivningen för utvärdering av statistikstödet och upphandlingen av ett ramavtal med en lokal revisionsfirma inte riktigt lyckades engagera mig denna första arbetsdag efter semestern. Tankarna har hela tiden återkommit till vår hemhjälp Lucilas brorsdotter, 4 år, som i mitten av förra veckan kidnappades, torterades, våldtogs och ströps av okända män nära deras hem på landet några timmar utanför Guatemala City, samma ställe där Lucila en gång växt upp och där hennes mamma och 2 bröder med familjer fortfarande bodde. Familjen är i chock, naturligtvis, och även med guatemalanska mått mätt måste det som hänt rubriceras som ovanligt och grymt (men ändå inte värt en enda artikel i rikstäckande tidningar - vad sägs om det?). Igår lyckades lokala ordningsmän gripa ett par ynglingar, vilka erkände under förhör. Därefter tog inte oväntat givet den totala misstron mot rättssystemet de starka känslorna överhanden och en grupp män från byn slet ut männen från den lokal där de hölls och lynchade dem; en brändes till döds och en annan avled efter att ha misshandlats. Inte alltför ovanligt i Guatemala. Men givet att fler förövare bedöms vara på fri fot, att det verkar finnas kopplingar till organiserad brottslighet och efter direkta hot mot familjen tvingades alla i släkten fly byn och finns nu tillfälligt inkvarterade i Lucilas och hennes systers lilla 3-rumshus i södra Guatemala City. Många frågetecken kvarstår, men jag är inte säker på att jag vill ha alla fakta. Det är i alla fall hemskt att någon man bryr sig mycket om drabbats på detta sätt av den fortgående avhumaniseringen och våldsspiralen som Guatemala befinner sig i. Antar att det faktum att jag har en 4-årig dotter också spelar in något på känslorna som svallar. Guatemala, ett så vackert land men så brutalt jävligt att man vill gråta och gråta.

Annat kort:
- UD-folket på ambassaden jobbar stenhårt för att hjälpa mamman till den svensk-amerikanske pojke som blivit bortrövad av sin pappa (ännu en hemsk barnhistoria) och som nu dykt upp i, you know where: Guatemala. Aftonbladet och Expressen är redan på plats - så skapas nyheter tydligen. Och det klagas redan i pressen för att mamman inte får finansiell hjälp från UD, något de enligt lag inte får ge. Men här gör man verkligen vad man kan - hoppas att detta återspeglas så småningom.
- Vi har fått en liten liten ny granne. Min kollega och vår granne Ingela fick efter ett komplicerat slut på sin graviditet med havandeskapsförgiftning och akut kejsarsnitt med komplikationer sin och maken Jörgens tredje dotter, modell bonsai på ca 1,5 kg men fullt utvecklad.

Vatten, damm, glass och squash

Agnes på taket till den gamla katolska kyrkan i ett av Guatemalas textilcenter, San Francisco El Alto i Totonicapán, med bl.a. vulkanen Santa María i fonden.

Väl återkomna till hemmet är vi nu, efter en dryg veckas rundtur i Guatemala med kompis Calle som bollplank och stötdämpare för olika stridande parter inom familjen (låter värre än det är, men det kan vara bra att ha med "externa" parter som inte heller räds att ta hand om vår trotsige 2-åring eller diskutera flät-teknik med 4-åringen).

Barnen vid kratersjön vid vulkanen Chicabal, ca 2700 möh, en väldigt helig mayaplats.

Under veckan testade vi vad 4-hjulsdriften gick för i sandiga vulkanbackar, fikade vid sjön i kratern till vulkanen Chicabal, drack himmelskt kall öl i San Marcos La Laguna vid Atitlánsjön, njöt av utsikten från kyrktaket i San Francisco El Alto, svedde tårna och spanade eldflugor vid varma källor utanför Quetzaltenango, spanade in världens största rädisor, samt körde sol och bad vid ett par olika ställen i svettigt lågland.

Och så käkade vi glass varje dag och sedan spelade jag och Calle något oväntat squash på en fuktskadad bana på ett litet hotell i Zunil i bergen söder om Quetzaltenango (knät höll !!).

A vid den smakfulla kyrkan i San Marcos La Laguna, smyckad med diverse frukt.

Helig vecka hela veckan

Heliga veckan, eller Semana Santa, är en uppvisning av katolicism i vigör. Här några bilder från vår påsk här - ovan en stämningsbild från påskfirandet i Antigua de Guatemala, därefter en vilsen processionsjägare och till slut ett par hedniska ungar. Glad påsk!

Vi svajar vidare

Ja det verkar vara i ropet nu med jordbävningar. Usch, det är kanske hemskt att uttrycka sig så, det är verkligen tragiskt att följa det som händer i Italien. I Guatemala har det sedan i lördags registrerats inte mindre än nio jordskalv, mellan 4.3 -4.9 på Richterskalan. I det här området finns det normalt sett ca 30 dagliga skalv. Skalv som är så små att vi inte känner av dem. De senaste dagarna har det registrerats cirka 600 sådana skalv dagligen... Mmmm, shaky, kan man lugnt säga. Enligt landets seismologer har skalven här inget med de i Italien att göra, vilket många guatemalaner är rädda för. Däremot bekräftar de att vi kan förvänta oss ytterligare några skakiga dagar härframöver. En annan sak som det undras om det kan ha något samband med alla skalven, är den klart ökade aktiviteten hos vulkanen Pacaya. Den besteg jag för inte alls så länge sedan först med svenska Sara, och sedan med Agnes, Isak, Morfar, samt våra två hemhjälper. Nu är den stängd för turister, då det anses för farligt att knalla upp där i nuläget.
Jag antar att de flesta av våra läsare inte har upplevt några jordbävningar, eller ens några jordskalv (även om det var ett i Sthlm härom året och ett i Ystad härförleden!), och det får man ju bara konstatera att det är tur det. Vi har tack och lov inte upplevt några speciellt omfattande iheller, men de senaste dagarna har vi ofrånkomligen känt av det. I dag på eftermiddagen satt jag vid bassängkanten medans Agnes hade simträning. Då kom det ett skalv på 4,6 som hade epicentrum endast 3.5 mil från stan. Det känns både läskigt men framförallt helskumt att sitta alldeles stilla och så gungar allting. Vilka läbbigt mäktiga krafter. Lite tvångstankar fick jag faktiskt sedan när vi var inne vid duscharna. Så innestängt och potentiellt så väldigt mörkt om det skulle gå illa. Funderar på att utöka mitt ficklampsinnehav. Numera står det alltid en på sängbordet.

Knark skapar känslor...

Utan att bli alltför tjatig här på bloggen om de negativa effekterna om alltför repressiv drogpolitik (inte minst i svaga transitländer som Guatemala) vill jag bara hänvisa till en huvudledare i Economist för några veckor sedan (How to stop the drug wars - Prohibition has failed; legalisation is the least bad solution) som diskuterar frågan. Att döma av antalet kommentarer (vilket tidningen har öppet för ett par veckor efter publikation) är engagemanget i frågan i alla fall stort. Bara ledarna kring Gaza-kriget har varit i närheten av samma gensvar i år. Och Hillarys uttalanden vid ett besök i Mexiko härom veckan visar på en större medvetenhet om problematiken från amerikansk sida. Vilket inte betyder att det kommer att vara lätt att sälja budskapen hemma. Ja, det är en galen värld där modet och övertalningsförmågan hos en nyvald amerikansk administration att ändra taktik i en "hälsofråga" kan vara det som tippar vågskålen för svaga demokratier från Guatemala via Guinea Bissau till Afghanistan - blir de misslyckade narkostater eller framtida öppen och dynamisk tillväxtmark? Under tiden verkar spänningsnivån i Guatemala tack och lov ha tagit lite påskledigt - något färre våldsbrott och mindre politiskt hetsande senaste dagarna.

För övrigt inte en endaste artikel om LO-Wanja i guatemalansk press ännu - känner mig ganska säker på att hennes agerande skulle mötts mer av axelryckningar än av svallande ledarsidor och bloggosfär om det hela hänt i ett centralamerikanskt land. Och även om den relativa tråkigheten i svensk politik/media (som bäddar för att AMF-grejen får så stor plats) är något svenskar naturligtvis ska vara glada för, så gör det inte det hela mer intressant. WLW-affären får 4 gäspar av 5 möjliga. Godnatt.

Sommarnatt (vibrerande)

Klockan är strax efter 9 på kvällen; det är 21 grader och milt ute på terrassen. Svårt att inbilla sig antagligen, men folk här i Guatemala har varit påtagligt nöjda över att sommaren slutligen kommit. Vilket här innebär en genomsnittlig höjning av dygnstemperaturen med några grader, lite svalare kläder, färre moln och vansinnigt mycket mer reklam för utemöbler och badkläder. Men framför allt beror nöjdheten sannolikt på att detta tajmats väl med påskledigheten. Utöver jul är påskveckan den enda semestern många har under året, och nästa vecka lär vara riktigt lugn på jobbet (om vi inte får in en massa jobbiga konsulära fall...). Men det känns lite som en vacker juli i Sverige - förväntan och viss avspändhet i kombination (så avspänt Guate nu kan bli).

Vi softar hemma i helgen och undviker trängseln på vägarna, får besök från Sverige igen på torsdag och drar på upptäcksfärd i landet veckan efter påsk (då hotellpriserna förhoppningsvis är nere på normala nivåer igen). Lite bad i poolen och grillning med en stor härlig bullrig norsk familj. Så långt inget konstigt. Men dagen går ändå till den lilla historien som den skakigaste sedan vi kom till landet. Sedan i början av eftermiddagen har det kommit skalv efter skalv, alla relativt små men ändå tydliga, upp till 4,9 Richter hittills. Epicentrum väldigt nära stan; påverkar ju också. Såg på nätet att de evakuerat något shoppingcentrum i eftermiddags. Oklart om det är relaterat, men det är ökad vulkanisk aktivitet också; populära vulkanen Pacaya söder om stan har stängts för turister och flygplanen får inte längre flyga för nära vulkanen Fuego utanför Antigua. Hoppas att allt detta lugnar sig och att vi får lite riktig sommarstiltje någon vecka.

Oj, där kom en rätt rejäl gungning till. Läskigt, faktiskt. "Tälta i trädgården?" frågar Pia med ett litet uns av allvar. [postscript - 4,7 var den på...]

C'est la guerre, Napoleon*

Så fyndigt uttrycker sig vid ett tillfälle hunden Lafayette till polaren i Disney-filmen Aristocats efter ett bakslag i stridens hetta.

Ungefär på samma sätt har den spanske chefen för FN:s kommission mot straffrihet i Guatemala uttryckt sig i samtal med min ambassadör, angående vad som är att vänta i Guatemala den närmaste tiden. Vad han syftar på är sannolika motreaktioner till att denna kommission, efter 1½ års existens, för nationella åklagare och domstolar börjar presentera allt fler känsliga fall med koppling till den organiserade brottsligheten och straffriheten i landet. Med organiserad brottslighet menas allt ifrån knarksmugglare och kriminella ungdomsgäng via f.d. höga militärer under inbördeskriget (som nu kanske ägnar sig åt lukrativa affärer med vapen och privata säkerhetsbolag) till korrupta politiker, domare och åklagare.

Och i förra veckan arresterades så bl.a. den korruptionsmisstänkte sonen till en f.d. diktator och numera kongressledamot/partiledare på uppmaning av ovan nämnda kommission (som bl.a. finansieras av Sverige). Och en stor rapport om övergrepp under inbördeskriget baserad på gamla polisarkiv (som restaureras bl.a. med svenska pengar) släpptes (se även denna artikel i SvD). Samma vecka nåddes nya nivåer av oro i huvudstaden när mer eller mindre koordinerade attacker på stadsbusschaufförer skedde och rykten om undantagstillstånd spreds. Därtill kidnappades hustrun till Guatemalas MR- ombudsman (huvudsansvarig för bl.a. ovan nämnda arbete med polisarkiven) av okända. Hon släpptes efter att ha blivit torterad på samma sätt som misstänkta gerillasympatisörer blev under inbördeskriget, bl.a. systematiskt bränd med cigarett på hela kroppen. Eh bien, c’est la guerre.

* g-ordet betyder krig på franska.

Aprilskämt

Förra året försökte jag mig på någon smörja om att ABBA skulle återuppstå och ha sin första spelning här i Guatemala. Min haltande ansats till aprilskämt väckte ingen direkt hagelstorm av reaktioner, så jag skippar det i år. I stället rapporterar jag om det som jag har varit i mina, liksom de flesta guatemalaners tankar de senaste dagarna, nämligen den senaste veckans blodbad. Det låter som ett dåligt aprilskämt, men dessvärre är det den bittra sanningen i Guate.
Inte mindre än 6 busschaufförer och 3 civila passagerare (varav ett spädbarn) blev under den gångna veckan ihjälskjutna i huvudstaden. Tillika blev två bussassistenter svårt skadade. Tydligt är att onda krafter visar kraftprov på hur tämligen lätt de kan få hela stan ur balans och vilken brist på handlingskraft regeringen uppvisar. Det lär nämligen inte vara en tillfällighet att attackerna vara tidsmässigt synkade. Och President Colom kommer med lama nationstal där han manar folket till styrka och tålamod. Hur mycket ska medborgarna behöva tåla? Det hade suttit på sin plats med information om handlingsplaner som kan inge hopp om en förbättrad säkerhetssituation. Vart är detta land egentligen på väg?