När vi reste i Botswana 1998 fick vi berättat för oss av safariguiden att de få gånger det regnade i landet så stannade all verksamhet upp, och alla gick ut på gatorna, reste sina händer mot skyn och ropade ”pula”– vilket betyder just ”regn” men även ”välsignelse” på setswana. Garanterat en överdrift men ändå. Pula är också namnet på landets valuta – en ganska schysst värdeanalogi faktiskt [uttalas såvittjagvet inte som det man kan göra i garaget på lördagsförmiddagen, utan mer som "powla"]
Inte minst Agnes fick en stark pula-känsla idag när molnen plötsligt hopade sig och det första regnet på sex månader i Guatemala City föll med stora plaskande droppar. Hon kunde inte hållas från att med tungan ur mun och ansiktet mot himlen välkomna denna väderförändring. Regn är Agnes favoritväder, åtminstone säger hon det sedan vi flyttade till Guatemala, och de närmaste halvåret lär hon få mycket mer av den varan (även under månaden i Sverige till sommaren lär det väl inte vara någon större risk att vi blir utan…). Men vi alla kunde nu på eftermiddagen njuta av den där friska och samtidigt mogna, underbara doften av fuktig varm jord som till och med här i stan slår ut alla andra dofter, inklusive avgasdofterna från de stora bussmonstren. Välkommet på alla sätt och vis, obligatoriska strömavbrott och glashala betongvägplattor till trots.
Fotnot: valutan i Guatemala, quetzal, är namnet på en liten grön fågel med långa stjärtfjädrar som sägs leva lite här och där i landets skogar och djungler; (en viktig nationalsymbol tillsammans med bl.a. marimban, se senaste inlägget). Inte ens vår ambitiöse fågelskådarkompis här i Guatemala har dock någonsin sett den annat än på bild. Synd man inte kan säga detsamma om marimban.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar