Vi svajar vidare

Ja det verkar vara i ropet nu med jordbävningar. Usch, det är kanske hemskt att uttrycka sig så, det är verkligen tragiskt att följa det som händer i Italien. I Guatemala har det sedan i lördags registrerats inte mindre än nio jordskalv, mellan 4.3 -4.9 på Richterskalan. I det här området finns det normalt sett ca 30 dagliga skalv. Skalv som är så små att vi inte känner av dem. De senaste dagarna har det registrerats cirka 600 sådana skalv dagligen... Mmmm, shaky, kan man lugnt säga. Enligt landets seismologer har skalven här inget med de i Italien att göra, vilket många guatemalaner är rädda för. Däremot bekräftar de att vi kan förvänta oss ytterligare några skakiga dagar härframöver. En annan sak som det undras om det kan ha något samband med alla skalven, är den klart ökade aktiviteten hos vulkanen Pacaya. Den besteg jag för inte alls så länge sedan först med svenska Sara, och sedan med Agnes, Isak, Morfar, samt våra två hemhjälper. Nu är den stängd för turister, då det anses för farligt att knalla upp där i nuläget.
Jag antar att de flesta av våra läsare inte har upplevt några jordbävningar, eller ens några jordskalv (även om det var ett i Sthlm härom året och ett i Ystad härförleden!), och det får man ju bara konstatera att det är tur det. Vi har tack och lov inte upplevt några speciellt omfattande iheller, men de senaste dagarna har vi ofrånkomligen känt av det. I dag på eftermiddagen satt jag vid bassängkanten medans Agnes hade simträning. Då kom det ett skalv på 4,6 som hade epicentrum endast 3.5 mil från stan. Det känns både läskigt men framförallt helskumt att sitta alldeles stilla och så gungar allting. Vilka läbbigt mäktiga krafter. Lite tvångstankar fick jag faktiskt sedan när vi var inne vid duscharna. Så innestängt och potentiellt så väldigt mörkt om det skulle gå illa. Funderar på att utöka mitt ficklampsinnehav. Numera står det alltid en på sängbordet.