Utan att bli alltför tjatig här på bloggen om de negativa effekterna om alltför repressiv drogpolitik (inte minst i svaga transitländer som Guatemala) vill jag bara hänvisa till en huvudledare i Economist för några veckor sedan (How to stop the drug wars - Prohibition has failed; legalisation is the least bad solution) som diskuterar frågan. Att döma av antalet kommentarer (vilket tidningen har öppet för ett par veckor efter publikation) är engagemanget i frågan i alla fall stort. Bara ledarna kring Gaza-kriget har varit i närheten av samma gensvar i år. Och Hillarys uttalanden vid ett besök i Mexiko härom veckan visar på en större medvetenhet om problematiken från amerikansk sida. Vilket inte betyder att det kommer att vara lätt att sälja budskapen hemma. Ja, det är en galen värld där modet och övertalningsförmågan hos en nyvald amerikansk administration att ändra taktik i en "hälsofråga" kan vara det som tippar vågskålen för svaga demokratier från Guatemala via Guinea Bissau till Afghanistan - blir de misslyckade narkostater eller framtida öppen och dynamisk tillväxtmark? Under tiden verkar spänningsnivån i Guatemala tack och lov ha tagit lite påskledigt - något färre våldsbrott och mindre politiskt hetsande senaste dagarna.För övrigt inte en endaste artikel om LO-Wanja i guatemalansk press ännu - känner mig ganska säker på att hennes agerande skulle mötts mer av axelryckningar än av svallande ledarsidor och bloggosfär om det hela hänt i ett centralamerikanskt land. Och även om den relativa tråkigheten i svensk politik/media (som bäddar för att AMF-grejen får så stor plats) är något svenskar naturligtvis ska vara glada för, så gör det inte det hela mer intressant. WLW-affären får 4 gäspar av 5 möjliga. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar