Pia: Efter en smärtfri flygtur kom vi igår fram till Panama City. Vi började vår långweekend med att få våra fördomar om biluthyrningsfirmor bekräftade. De $80 som vår hyrbil skulle kosta för tre dagar visade sig bli $180! OK, vi hade visserligen tyckt att det lät osannolikt billigt, men att det skulle kosta mer än dubbelt så mycket gick vi bara inte med på. Med barnen som offerlamm (de började bli aningen trötta och hungriga) så började vi shoppa runt efter bättre pris. Det tog dock inte så väldigt länge innan vi blev nöjda och susade iväg i en udda Nissan mot vårt hotell vid Panamakanalens mynning och vårt förbokade rum med kanalutsikt. Nöjda. Lille Isak somnade dock ifrån allt under bilfärden och först i morse vaknade han (5.30!) och blev stormförtjust när han såg poolområdet och lekplatsen. Nöjd var han också över att kunna spana in alla båtar som passerade (as big as they get), men onekligen var det nog så att den detaljen roade mest mig. Sitter nu och skriver på balkongen och njuter av den sköna värmen som dröjer sig kvar efter den heta dagen, och hör såväl cikaderna som 
båtarna som tuffar förbi. Nu ska jag gå och ta en snabb dusch in vår room-service-mat kommer, så Martin får berätta om dagens utflykt till den karibiska kusten.Martin: Panama Citys skyskrapor och den nya motorvägen som förbinder huvudstaden, vid Stilla Havskusten i söder, och andra staden Colon vid karibiska kusten i norr, gör att man känner att man är i ett klart mer ekonomiskt utvecklat land än Guatemala. Men kostar det så smakar det. Totalt 5,80 USD (Panama är helt dollariserat) i motorvägsavgifter för 5 mil - och lika mycket tillbaka förstås. 
Längre än så är det nämligen inte att korsa kontinenten här (de grävde ju en kanal här också....). Först var det tänkt att vi skulle åka förbi frihandelszonen i Colom, där man ska kunna köpa allt möjligt skattefritt, men när man glömmer passen på hotellrummet så går ju inget sådant för sig. Så vi åkte till lilla byn Portobelo längre österut på karibiska kusten iställlet. Där tittade vi på lite gamla rester av spanska fort från 1700-talet som byggdes för att försvara bosättningen mot elaka brittiska pirater (som ändå lyckade inta byn/staden). Efter lunch slog vi oss också på en förhandling med en lancha-ägare om en tur till en isolerad sandstrand längre ut på kusten. Mästerförhandlare Pia sänkte kostnaden med en tredjedel - sen bar det iväg. OK, det var mest molnigt (det är ju regnsäsong), stranden visade sig vara väldigt kort och väldigt smal med väldigt mycket uppblåst träbråte, vattnet var strömt och därmed lite suddigt MEN det var trots detta ändå några badtimmar i Karibien. Och det är ju ändå just detta. Agnes testade nya snorkelsetet - hon är fantastiskt duktig, och vi spanade på lite koraller och fiskar. Luncherfarenheten på en lokal krog hade varit av det sämre slaget så vi tog senare vår tillflykt till 
Colons bidrag till ett av alla de där ställena "under the golden arches" för barnutfordring innan vi åkte tillbaka till huvudstaden. Barnen borde ha slocknat men bestämde sig för att ha 45-minuters uppvisning i hatkärlek, skrik och kamp om en kudde istället. Förhoppningen är att de sover lite längre imorgon bitti i alla fall.
Längre än så är det nämligen inte att korsa kontinenten här (de grävde ju en kanal här också....). Först var det tänkt att vi skulle åka förbi frihandelszonen i Colom, där man ska kunna köpa allt möjligt skattefritt, men när man glömmer passen på hotellrummet så går ju inget sådant för sig. Så vi åkte till lilla byn Portobelo längre österut på karibiska kusten iställlet. Där tittade vi på lite gamla rester av spanska fort från 1700-talet som byggdes för att försvara bosättningen mot elaka brittiska pirater (som ändå lyckade inta byn/staden). Efter lunch slog vi oss också på en förhandling med en lancha-ägare om en tur till en isolerad sandstrand längre ut på kusten. Mästerförhandlare Pia sänkte kostnaden med en tredjedel - sen bar det iväg. OK, det var mest molnigt (det är ju regnsäsong), stranden visade sig vara väldigt kort och väldigt smal med väldigt mycket uppblåst träbråte, vattnet var strömt och därmed lite suddigt MEN det var trots detta ändå några badtimmar i Karibien. Och det är ju ändå just detta. Agnes testade nya snorkelsetet - hon är fantastiskt duktig, och vi spanade på lite koraller och fiskar. Luncherfarenheten på en lokal krog hade varit av det sämre slaget så vi tog senare vår tillflykt till 
Colons bidrag till ett av alla de där ställena "under the golden arches" för barnutfordring innan vi åkte tillbaka till huvudstaden. Barnen borde ha slocknat men bestämde sig för att ha 45-minuters uppvisning i hatkärlek, skrik och kamp om en kudde istället. Förhoppningen är att de sover lite längre imorgon bitti i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar