Igår hade vi kalas för Agnes och granntjejen Källa. Det sociala trycket var alltför högt för att kunna undvika en ganska stor historia, det var väl en 25 ungar med vuxna på plats. Vädergudarna var löjligt mycket på vår sida, så trots regn och regn fredag, lördag och idag måndag lyckades vi hitta en glugg med sol sol sol igår. Det blev ett riktigt bra kalas, med tipsrunda, skattjakt, fiskedamm, tårta och mat, samt naturligtvis piñata!
Nu ikväll packade vi upp ett spel som Agnes fått. Från 4 år... hmm, vi får väl se. Fresita-spelet (någon slags jordgubbsflicka), ett brädspel med ganska enkla regler. Agnes ballade ur nästan direkt. Vrålade när pappa tog ledningen. Gnällde och ylade värre än en skolorkester med tondöva violinister. I det närmaste kollapsade när snurrpilen stannade på "fel" antal steg. Ja, det var ett sant plågeri att spela mot någon med ett så uselt spelhumör (OK, hon var väl trött, men ändå). Men hon vann till slut. Och när hon insåg att hon gjort det (vilket tog ett tag eftersom hon var så övertygad om att allt hela tiden gick emot henne) så visade hon sig plötsligt mycket taktfull:
- Pappa, jag älskar dig. Pappa, pappa, du vann nog faktiskt också.
Dottern är således motsatsen till sin mor i spel, den senare är graciös under spelets gång men odräglig när hon vinner. Pust. Bara 2 år och 3 månader tills Isak är inne i brädspelsåldern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar