Jobbar in några timmar under veckan, och kan för en gångs skull som planerat gå hem strax efter två på fredagseftermiddagen. Kanske är regnsäsongen redan på väg att ta slut; det har varit torrt sedan i tisdags och nu skiner solen till och med på eftermiddagen och inte bara på morgonen. Härlig, lagom värme. Får sedan privilegiet att spendera ett par timmar i poolen med tre tokiga tjejer: Agnes, förstås, och hennes kompisar Ylva, 4 år och från Norge, och Källa, 3 år och från Midsommarkransen (fast hon äter svarta bönor som en tvättäkta guatemalan). Isak dyker också upp när han sovit klart sin lilla lur mitt på dagen. Lillkillen börjar också gilla poolen. Sedan dyker Källas mamma upp och bjuder på en tidig fredagsöl, naturligtvis stilenligt blaskig med en limebit till. Kan man ha det bättre?
På måndag är det Guatemalas nationaldag: 187 år sedan självständighetsförklaringen från Spanien. Sedan en dryg vecka har man självständigheten och fosterlandet som specialtema på sidan 2 i dagstidningen. Varje dag. Och det är fackelparader och studentorkesterfestivaler och firande höger som vänster. Konstigt för ett land som egentligen saknar nation. För vad har de ljushyade äckelrika citykidsen i zon 14 i Guatemala gemensamt med de undernärda mayabarnen på högplatån? Nada. Utan grundläggande solidaritet borde nationell samhörighet vara närmast en omöjlighet. Men jag verkar vara fel på det, för det vinkas med landets blåvita flagga i alla hörn. I vilket fall, vi drar nytta av långhelgen och åker till mayaruinerna i Copán, strax över gränsen in till Honduras (ett annat land med blåvit flagga och nationaldag på måndag...).
Trevlig helg på er också, vare sig ni badar eller ej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar