Ny epok för unge herr Isak

Isak har nu gått sin första vecka på dagis (Tykes Montessori, samma som Agnes går på). De två första dagarna var jag med honom hela tiden, och han släppte mig inte fysiskt ens när vi var ute på gården och lekte. Nåväl, det verkade i alla fall som om han gillade det när det var sagostund, och när de pysslade, målade och dylikt. Men när det var dags för fika den första dagen så skickade han sin smörgås och russin med raketfart in i väggen. Sådärja! Han kanske var frusterad för att han inte fick samma typ av mellanmålspaket med sig hemifrån som sina nya klasskompisar -dvs: något i stil med nachos, chips, marshmellows, chokladkakor....
Den tredje dagen hade jag obetänksamt gjort en tidsbokning åt mig själv (det blev kanske inte så bra svenska, hmm, engelskans "appointment" är smidigare att använda, mer anonymt liksom). Hursomhelt, så bestämde jag mig för att testa att lämna honom de ca 45 minuterna som det gällde. Givetvis så gallskrek han "Maaaaaaamma!" så att jag hörde honom långt ut på gatan när jag gick. Knappast kul! Han hade dock lugnat sig när jag kom tillbaka och de förklarade att han mest hade varit arg, inte direkt ledsen.
Idag vaknade han upp med rejäl tandvärk (kindtänder på gång, aj, aj, aj!), så det var en lite trumpen kille som åkte iväg imorse. Tilläggas skall dock att han är mer än ivrig på att komma iväg på morgonen och hämtar gärna sina skor själv för att inte bli kvarlämnad hemma. Men ett litet bakslag i inskolningen blev det, så jag var med honom hela tiden idag också. Han var verkligen mycket mer avslappnad än i början av förra veckan, och idag åt han med god aptit sin medhavda smörgås, yoghurt och russin, och gnällde inte heller över att det var vatten i hans flaska och inte saft eller något annat sliskigt. Poco a poco, som vi säger i den här delen av världen.