Rån?

Ja, gatan fram gick jag inte, utan körde igårkväll. Hade varit på lite akutshopping inför Día de los niños = Barnens dag (Isak skulle ha med sig servetter till dagis, och Agnes skulle ta med chips). Precis när jag gjort en förbjuden vänstersväng för att komma in på vår lilla avenida (det gör vi alltid när det är lite trafik, för man står ogärna stilla när det är mörkt), så viftar en kvinna hysteriskt till mig och signalerar att hon vill låna min telefon. Hon håller en liten flicka i handen. Jag stannar till lite avvaktande och hojtar tillbaka till henne att hon får komma bort till vår vaktkur. Där vågar jag stanna ordentligt och veva ner rutan och hon berättar att hon har blivit rånad på sin bil, kontanter, kreditkort, barnens ryggsäckar, mobiltelfon -ja allt! Hon får låna min mobil och ringer gråtande till sin pappa. Problemet var dessutom att hon var inte var från stan utan bodde ca 6 timmars bussresa härifrån. Vad göra? Var det sant eller hade de egentligen tänkt råna mig på min bil -och allt annat? (Hennes man stod en bit bort med deras andra dotter). Vem vet om han hade en pistol? Lite märkligt var att de redan hade pratat med polisen, men att polisen inte hade kört dem till något lämpligt ställe. Dessutom borde de ha passerat det snabbköpet som jag precis hade varit i, och där borde de ju kunnat låna en telefon av någon för att få hjälp. Men vem vet? Det händer ju så mycket skit här. Vår vakt sa att han tyckte att det lät trovärdigt, och sedan berättade han raskt om hur han för en dryg månad sedan blev rånad på moiltelefon och pengar, mitt på ljusan dan. Inte rikigt här, men inte så långt härifrån iheller. Det är svårt. Man vill ju gärna hjälpa (tänk om det hade varit jag och Agnes som stod där utan någonting och långt ifrån allt/a som vi känner till). Men ändå. Det är så svårt att veta vad som är rätt i ett sånt här läge. Några vänners vänner blev i fredagsnatt rånade på sin bil. Blev tvingade att köra till en bankomat för att ta ut pengar och blev sedan dumpade i en park (dock med mobiltelefon så att de kunde ringa efter hjälp). Detta hade jag färskt i minnet när jag lånade ut min mobiltelfon till den stackars(?) kvinnan för att hjälpa henne. Jag tror dock att jag lutar åt att det inte var sant, men det kommer vi aldrig att få veta.